[PRS] Back to shcool

"Hej Ren" säger jag och backar ut ur Jace omfamning...... Gud vad akward det blev nu...... Ren är ju helt nerkärrad i Jace och nu hittade han mig i hans armar (typ). Nej jag måste avledasläta över detta.
"Nej nu måste jag ha en makeover" säger jag och drar handen över mitt utsmetade smink och mitt rufsiga hår.
"Corinne!!!!" ropar jag eftersom hon är duktigt på utseende saker (till skillnad från mig). Hon kommer uppför trappan efter en minut och spärrar upp ögonen när hon ser mig.
"Clara?" frågar hon, jag nickar och hon säger att hon ska komma om en minut med lite saker
"Vem är Clara....?" frågar Ren förvirrat
"jag ska förklara nån gång......Snart, men inte just nu för om jag pratar mer om henne idag kommer jag verkligen inte kunna sluta gråta."
Ren nickar och jag blir verkligen glad över att han är så accepterande och inte frågar så mycket.
Corinne kommer tillbaka igen med en sminklåda och hårsaker. Och drar in mig på badrummet medans hon lämnar Ren och Jace ensamma i vardagsrummet (vilket kan gå lite hur som helst).

När Rachel lämnar oss så står jag bara där lite awkward och stirrar ner på mina fötter som om de var något nytt fenomen jag aldrig sett förut.
"Du behöver inte bli så nervös." säger Jace till slut med ett litet skratt.
Jag känner hur jag genast blir ännu mer nervös efter det. En liten rodnad smyger sig fram och min puls stiger en aning.
"Jag är inte nervös..." svarar jag bara utan att titta upp.
Wow, snygg räddning.
Han skrattar igen. Det är inget hånskratt, mer som att han hittar nåt komiskt i det jag säger (vilket kan vara förståeligt).
"Nähä nä."
Jag tittar till slut upp och ser att han har rest sig. Han har samma självsäkra utstrålning som i musikrummet tidigare idag, den där jag känner mig hopplöst underlägsen omkring. Samma halv leende han gör mot mig med jämna mellanrum där en liten rynka kommer fram vid hans högra öga. Han går långsamt fram mot mig.
"Då antar jag att du inte är gullig heller då"
Jag rör mig inte ur fläcken när han kommer närmare mig. Jag känner mig nästan fryst. Han är den enda som nånsin kallat mig det, i alla fall i det sammanhanget. Min puls stiger ytterligare några hack.
"Du vet att jag inte slog i huvudet så hårt va?"
Han har stannat ungefär 20 cm bort från mig. Jag rynkar pannan en aning. Jag måste anstränga mig med allt jag har för att inte stamma eller nåt liknande.
"Vad menar du?"
Hela den här underlägsen grejen blir inte precis bättre av det faktumet att han är minst 10 cm längre än jag vilket innebär att jag måste titta upp för att prata med honom. Han fnissar lite.
"Menar du att du inte finner den här situationen det minsta bekant?"
Han lutar sig ner för att komma närmare mitt öra. I den rörelsen smeks hans kind mot min, vilket skickar rysningar längs hela ryggraden. Jag känner hur värmen i mitt ansikte stiger farligt fort. Jag vet inte om det är han eller faktumet att en (även fast jag avskyr att säga det) väldigt attraktiv person är såhär nära mig som gör mig såhär. Jag är inte så van vid närhet, särskilt inte på det här sättet.
"Eller är det kanske bara jag?". Han viskar mjukt och eftersom att han är så nära så kan jag känna hans varma utandning i mitt öra.
Kanske en mix av båda.
((heh det blev lite långt nu srryyyy beroende på vad rachel gör nu så för du välja om scenen tar slut här eller inte ))

Jag låter Corinne ta bort mitt smink medans hon babblar på. Hon är den där typen av snäll populär tjej som alla vill vara, Corinne går på collage nu men innan hon börja där så gick hon på high school skolan som är känd för att vara allt som vår är och så mycket mer. Där var hon headcheerleader och den förutbestämda baldrottningen. För mig har hon alltid varit lite som en äldre kusin (egentligen var hon Claras kusin men eftersom jag och Clara var så när så blev det tillslut som om hon var min också).
"Så Rachel ska vi färga om ditt hår?" frågar hon och ler
Jag nickar och fingrar på mina röd färgade toppar (egentligen hade jag svarthår)
"Okej, vilken färg?"
"Platinblont med rengbågs slingor..... Kanske..... Jag vill typ ha en pride look"
"Jag kan få ditt hår att se ut som en rengbåge om du vill"
"Gärna.... Kan du klippa mig med? Alltså något alldeles nytt........ men snyggt, äh du vet min smak"
Corinne nickar och börjar arbeta.
"Vet du vart Isobelle är?" frågar jag efter en stunds tystnad
"Hon är på en träff med sina vänner" svarar Corinne

Jag vet att det är fånigt och orimligt, men en del av mig hade liksom hoppats att han hade glömt det där. I alla fall inte nämnt det. Tekniskt sätt gjorde han ju inte det, men vilken människa som helst hade gjort kopplingen.
"Jag brukar inte vara personen som misstar mig...Särskilt när det gäller personer som du." Han flyttar huvudet igen så att han kan låsa blicken i mina ögon, men han är betydligt närmare den här gången.
Alltså den lilla jäveln. Det märks att han har gjort det här förut, han vet precis vad han ska göra för att få mig nervös. Jag måste slå tillbaka. Jag samlar mig själv så gott det går.
"Personer som jag?" frågar jag trotsigt. "Har du andra extralärare som du flörtar med eller?"
Det märks att han blir förvånad på mitt retsamma svar, fast samtidigt road.
"Det hade varit trevligt om alla var som du." svarar han med ett skratt. Jag känner att jag har ett flow och fortsätter.
"Du hade nog haft betydligt mindre betygsproblem..." mumlar jag, tillräckligt högt för att han ska höra. Han tittar på mig med en blick som om jag just utmanat ödet och nu måste göra mig redo för konsekvenserna. Han bubblar upp i ett ondskefullt skratt.
"Åh du ber om det!"
Plötsligt känner jag båda hans händer på mina sidor. Han börjar snabbt röra på fingrarna och den bekanta lilla panik-känslan börjar sprida sig genom kroppen när jag känner hur gapskrattet börjar bubbla upp. Så fort jag öppnar munnen för att få ut nån typ av hjälpsignal kommer allt ut.
"Ne-HAHAHAHA S-SLUTAHAHAHAHA"
"Aldrig!" svarar han trotsigt och tar ett starkare grepp om mig.
Jag sprattlar allt jag kan för att komma ur hans grepp, men han är alldeles för stark för att jag ens ska få en chans. Jag fortsätter ändå försöka, hysteriskt skrattandes.
Plötsligt lyfter jag ena knät i en av mina panikrörelser. Han slutar genast att kittla mig och stönar till. Han sätter sig på huk med händerna vid mellangärdet och ansiktet mellan benen. Jag slutar skratta. Råkade jag knäa honom? Skuldkänsla börjar långsamt komma krypandes. Jag kanske borde tänkt mer på vad jag gjorde, han är ju trots allt sjuk. Jag sätter mig långsamt bredvid honom.
"Hur gick det? Förlåt, råkade det jag..."
Ett dovt grymtande hörs från hans håll.
Skojar du med mig.
"Dålig på att ljuga och lättlurad..." Han lyfter huvudet och skakar missnöjt på det samtidigt som han ler. "Vi har mycket att jobba på."
"Asså din lilla..."
Längre hinner jag inte innan han attackerar mig igen.
((woops ännu längre men who caaaaaares lol i'm sorry))

Corinne håller på klippa mitt hår till en kort page när jag plötsligt slår av en tanke, rengbågs hår er idiotiskt ut om man har page....... Blå nyanser där emot......
"Corinne jag har ändrat mig, jag vill ha mermaid hår!"
Hon skrattar och nickar.
Mina tanklar vandrar av någon anledning vidare till Rasbeth Clarke flickan som dog igår..... Då blev vi hemskickade från skolan, men idag var det som inte en ända människa kom ihåg henne......... Vilket är ganska konstigt! (Med tanke på att hon blev mördad och så)
"Så vad sägs om klippningen?" Corinnes fråga rycker mig ur mina funderingar och jag möter min egenblick i spegeln. Mitt hår är nu klippt i en frisyr som ser ungefär ut som Lucy Hales (utom att den är röd då).
"Riktigt snyggt!"
Corinne ler och tar fram blekningmedlet.

Jag slängs ner på golvet och börjar återigen skratta hysteriskt. Jag undrar om de där inne kan höra oss... Aja, det vet vi sen om nån av dem frågar varför och vem som håller på att kvävas av skratt.
"Men med ditt skratt så kanske man kan komma undan ändå."
Herregud jag tror aldrig att jag fått såhär många komplimanger på en dag. Den lilla skiten. Äh, han fjäskar säkert bara.
Plötsligt ser jag en möjlighet. Utan att tänka tar jag tag i båda hans handleder och använder all kraft jag har för att vända på det hela så att han ligger på rygg med mig ovanför. Jag trycker hans armar till hans sidor på golvet, och låser fast de där med mina ben genom att sätta mig på hans mage.
"Ger du dig?!" ropar jag triumferande, men anfått på grund av all luft jag förlorat när jag skrattat. "Va? Ger du dig?!"
Nästan lika andfådd som jag skiner han upp i ett leende.
"Annars vadå?"
Jag tajtar greppet om hans armar med mina ben.
"Aaaj, ah, ok ok fine!"
Han ler mot mig, besegrad. Det har kommit så mycket spontan lycka inom mig den senaste minuten som farit runt i hela kroppen, så jag kan inte låta bli att göra annat än att bara skratta.
Om nån skulle gå in på oss nu hade det varit lite pinsamt, med tanke på positionen vi är i.

Jag sitter och stirrar på mig själv i spegeln när Corinne färgar om mitt hår till först platinblont och sen till mörkblått med turkos/limegrönt (det är någon blandning) tonade toppar. Hon babblar igen om sin pojkvän den här gången uppenbarligen så har de lite problem eftersom han går på ett annat collage (som också ligger i Toronto......) Jag fattar faktiskt inte grejen men jag låtsas vara extremt sympatisk och sånt.
"Så ska jag fixa lite nya kläder till dig med?" frågar hon efter en halvtimme till av meningslöst babbel
"Gärna"
Corinne nickar och smiter ut ur badrummet ur den dörren som går direkt in till Claras...... Jag menar mitt rum....... Så man slipper ta omvägen genom vardagsrummet (jag undrar vad Ren och Jace gör där inne, för typ en timme sen höll de på att skratta skit mycket men nu är de tysta).
Corinne kommer tillbaka med en bunt av Claras kläder i famnen (när hon dog så hade hon samma storlek som jag hade då, och fortfarande har. Så alla hennes gamla kläder passar mig.)

Jag sitter i soffan och skrollar kanaler på låg volym. En stund efter våran lilla session hade jag och Jace bara kraschat i soffan båda två, men det gick typ 4 minuter innan jag hade hört hans lätta snarkningar. Han har sovit sen dess och jag måste erkänna att jag börjar bli riktigt trött. Jag har inte sovit särskilt bra de senaste nätterna, och det toppat med en väldigt händelserik dag tar verkligen musten ur en. Ögonlocken blir tyngre och till slut orkar jag inte hålla uppe de längre när jag långsamt glider in i sömn tillstånd.

"Du Corinne jag tror att jag nöjer mig efter det här, vi är alla tre väldigt trötta och Jace har en hjärnskakning så det verkar onödigt att du ska behöva sminka mig" säger jag "jag menar du borde ju åka till din pojkvän och prata igenom era problem....... Eller något"
"Okej, det ska jag" säger hon och ger mig ett systerligt leende
Hon räcker mig kläderna och säger sen hejdå. När hon försvinner ut genom dörren så drar jag på mig t-shirten och kjolen hon gett mig och går ut genom dörren och in i vardagsrummet. Där inne ligger Jace och Ren och sover (I VARANDRAS ARMAR!!!!!!)

Jag brukar inte vara personen som sover på dagen, speciellt inte när jag inte är hemma. Bara när jag typ är sjuk eller nåt. Men det är något med att ha en lugn, sovande person bredvid sig när man själv är rätt trött, lugnet liksom smittar av sig.