Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}
linnvendela
Sånt hände mig med en gång! Men jag slog killen med pärmen på ansiktet på honom och han började blöda näsblod. Det var inte rätt av mig att blå så arg och slå honom så hårt men jag hade inte tagit mina antidepressiva och killarna skulle ha förstått att jag hade inte en bra dag. Efter det har ingen kille i skolan kommit nära mig.

_{Skrivet av LilyLunaPotter:}


Det är faktiskt jättehemskt, men det blir lättare av alla fantastiska människor som ni!

Det är jättesnällt att erbjuda dig att lyssna på lilla Venus(mig,haha) mer ostört och privat. Men det känns som att jag är så van nu, att tänka ''Just keep the fake smile'', jag har lärt mig att ta hand om sådanhär saker och gå vidare, hur dåligt jag än mår. Men det känns som om att jag alltid håller om mig själv för att inte falla ihop. Jag är liksom van att skämta bort allt hur ont det än gör, men tack snälla för erbjudandet.♥ Lärlek på dig, my other gryffindor fellow.♥

_{Skrivet av SomePeople_NotMe:}
Jo, dethär kommer säkert låta jättetöntigt och fjuttinuttigt, men det är ett problem för mig:
Det går en kille i min klass. Jag brukar umgås med honom för att det är roligt att prata med honom.
Han är inte speciellt snygg eller så. Problemet är att nästan alla snackar skit om min när jag är med honom. Som *** ♥***, wooho! eller puss puss turturduvor.
Till och med min bästavän säger sånnt till mig, och jag tror att det är för att vissa säger det till henne också. Det är väldigt lågt av henne tycker jag. Eller?
I alla fall... Det är inte allt så jag känner för honom. Det är inte killarna som säger det. Killarna är väldigt snälla och så med mig.
Jaja... Har ni några förslag på hur jag kan få stopp på det?

_{Skrivet av LilyLunaPotter:}
Just det, mår VÄLDIGT dåligt av en annan sak också. Eh.... jag har känslor för en...någon, som ska flytta. Och det är verkligen jätte jobbigt eftersom att jag skäms för mycket för att träffa personen utanför skolan. Och där kommer problemet, vi ska inte gå i samma.

Först började det med att vi blev riktigt bra vänner, och sen fick han känslor för mig. Och jag för honom, tyvärr. Han frågade mig flera gånger om jag ville bli tillsammans med honom, men jag kunde inte säga ja. Det är inte jag....inte Venus. Jag kan inte hantera sådan kärlek så bra, han är liksom en av klassens populäraste killar, och jag förstår inte vad han ser hos mig. Jag kunde inte helt enkelt.

Och när jag sa nej blev han grymt ledsen, men accepterade det. Vi förblev riktrigt goda vänner och jag berättade typ allt det här om min mamma och..ja, jag fick en hel del stöd av honom.

Sedan, en dag berättade han för mig att han var kär i någon som inte ville bli ihop med någon-Jag. Jag hade lite känslor för honom då, men ville fortfarande inte. Jag...kunde inte. Den lille konstige, Harry Potter nörden som gick runt och viftade med trollstavar som hon gjort på träslöjden, med den populäraste killen i klassen? Skulle inte tro det. Men det gjorde så ont att jag var tvungen att såra honom. Jag ville slita sönder mig själv bit för bit för att jag hade sårat honom. Han var en av mina bästa vänner. Men jag sa fortfarande nej.

Nu har jag extremt starka känslor för honom, och är typ desperat efter att få träffa honom. Men jag var dum och korkad, jag hade min chans och förlorade den. Jag vet att han fortfarande gillar mig, men hur skulle det funka? Jag blir så arg på mig själv över att jag inte tog chansen när jag kunde.


Ångest.

_{Skrivet av LilyLunaPotter:}
Just det, mår VÄLDIGT dåligt av en annan sak också. Eh.... jag har känslor för en...någon, som ska flytta. Och det är verkligen jätte jobbigt eftersom att jag skäms för mycket för att träffa personen utanför skolan. Och där kommer problemet, vi ska inte gå i samma.

Först började det med att vi blev riktigt bra vänner, och sen fick han känslor för mig. Och jag för honom, tyvärr. Han frågade mig flera gånger om jag ville bli tillsammans med honom, men jag kunde inte säga ja. Det är inte jag....inte Venus. Jag kan inte hantera sådan kärlek så bra, han är liksom en av klassens populäraste killar, och jag förstår inte vad han ser hos mig. Jag kunde inte helt enkelt.

Och när jag sa nej blev han grymt ledsen, men accepterade det. Vi förblev riktrigt goda vänner och jag berättade typ allt det här om min mamma och..ja, jag fick en hel del stöd av honom.

Sedan, en dag berättade han för mig att han var kär i någon som inte ville bli ihop med någon-Jag. Jag hade lite känslor för honom då, men ville fortfarande inte. Jag...kunde inte. Den lille konstige, Harry Potter nörden som gick runt och viftade med trollstavar som hon gjort på träslöjden, med den populäraste killen i klassen? Skulle inte tro det. Men det gjorde så ont att jag var tvungen att såra honom. Jag ville slita sönder mig själv bit för bit för att jag hade sårat honom. Han var en av mina bästa vänner. Men jag sa fortfarande nej.

Nu har jag extremt starka känslor för honom, och är typ desperat efter att få träffa honom. Men jag var dum och korkad, jag hade min chans och förlorade den. Jag vet att han fortfarande gillar mig, men hur skulle det funka? Jag blir så arg på mig själv över att jag inte tog chansen när jag kunde.


Ångest.