VD Rollspel

"Elina?"

Caroline kände vibrationen i fickan och först ignorerade hon telefonen men tillslut stod hon inte ut, hon torkade tårarna och samlade sig för att låta som sitt vanliga ja och gjorde hon inte det kunde hon skylla på att hon sovit. Hon såg att det var Bonnie och blev lite förvånad men svarade
"Hej det är Caroline" sa hon och väntade på svar

(( Dream ska gå och duscha nu. Så themarauder: Du kan väl typ stå och sms:a med Klaus medans eller något? =P amanda1104: Gäller dig också, du får vänta lite c: ))

Katherine suckade tungt. Allt berodde förstås på honom. Bara honom. Det hade alltid varit han, Katherine hade bara inte vågat erkänna det för den andre. Hon hade inte velat vara den som lekte med någon när det egentligen alltid hade varit någon annan. Hon ville inte såra den andre, för hon älskade honom också. Men om var tvungen att välja skulle det alltid bli honom.

Det började plötsligt vibrera i Rebekahs ficka.
"Timing..." Hon himlade med ögonen och drog upp ur telefonen ur sin trånga jeansficka.
Hon suckade. Det vara bara Klaus som än en gång letade efter Kol.

Sms till Klaus: Det är något som säger mig att du bör kolla med Damon. Han vet alltid mer än vad han borde. Xoxo

Hon lade ner telefonen igen precis som dörren öppnades.

Dörren stod på glänt, och Elena antog att Jenna skulle öppna den och gå in.
"Stefan! Hur är det?" svarade Elena samtidigt som hon började gå bort från dörren.

"Bra, tack för att du varnade mig för Kathrine"

"Vad gör du?" frågar Bonnie dumt Caroline.

((Vad har hänt?))

Caroline funderade på vad hon skulle svar,a hon hade ingen vidare lust att säga vad hon var eller att hon grät.
"Jag vaknade när du ringde så inte så mycket" sa hon vänligt och kände sig dum som ljög för Bonnie men de verkade ha glidit ifrån varandra så mycket när hon blivit vampyr. Hon önskade att det aldrig hänt.
"Vad gör du då? har det hänt något eftersom du ringer så sent?" frågade Caroline lite oroligt

Katherine suckade, hon visste att det här inte funkade längre, hon kunde inte vara kvar i Mystic Falls. Great, jag har klarat 2 dagar, tänkte hon och muttrade. Imorgon skulle hon lämna stan, och kanske aldrig komma tillbaka, om hon nu klarade av det.

Hon kunde ju inte åka utan att säga något till Stefan. Så hon knappade omsorgsfullt in bokstäverna till honom. Allt var för att jag älskar dig. Hon kände något falla ner från hennes ögonlock, det kunde väl inte...? Jo. En tår.