Voldemort vann (Roll för alla)

Leonora står rakt framför dem med blicken på den som pratade. "Jag har umgåtts med en idiot." säger hon kallt. Och Snape bara ser roat på dem. "Seså bara att öva. Crusio ska ni kunna för att uppfostra de andra eleverna." säger han med ett roat flin.

Jag sätter in armbågen i Leonoras mage. Jag tittar oroligt fram. " dotter till Bellatrix, Bellatrix som stod närmast Herren! Hu vågar ni använnda crusio på mig!?" fräser jag till prefecktena och till Snape.

Leonora flämtar till när hon får armbågen i magen men säger inget och ser på henne, trodde hon verkligen att hon skulle komma undan med det här? "Du må vara vad du vill, men du ska få straff som alla andra." säger Snape vasst och Leonora känner plötsligt smärtan. Hon far genast ner på golvet ryckande i kramper, och har all möda i världen att inte skrika. Hon tänkte inte ge dem nöjet att höra henne skrika.

Jag ser argt på Snape och sen på Leanora som krampaktigt rammlar ned på marken. Jag känner smärtan krammpa i hela kroppen. Jag faller ner på marken och ger ifrån mig krampaktiga ljud! Jag ligger bredvid henne och piper och känner att det nästan kommer en tår ned för kinnden.

Efter lång tid vad som känns som timmar för Leonora stoppar Snape dem. "Nu räcker det, tror att de fått tillräckligt." säger han hånfullt och Leonora hör alla gå eftersom hon inte orkar öppna ögonen. Hela kroppen smärtar och det blöder ymmnigt från ett sår i pannan. Hon hade vart med om att utdela bastraffningar och ibland njutit av det, nu fick hon allt igen.

Jag känner smärtan avta och dem gar gått, tillochmed Snape hade gått. Jag vännder långsamt huvudet och glor ilsket på henne. " du...ska få!" viskade jag anfått efter allt som jämnt mig.

"Som om det är mitt fel, det var inte jag som prompt skulle flyga, det var du." fräste hon illsket och satte sig upp. "Jag hade tänkt att komma och varna dig så du inte skulle hamna i trubbel, men brydde du om det, å nej." säger Leonora illsket och ställer sig upp men vacklar till. "Tack för inget och håll dig ur min åsyn." säger hon och går vacklande ut ur fängelsehålan. Hon mår hemskt, men ville inte vara kvar med henne.

" du det var inte jag som inte hoppade av eller sa till mig när jag tog med dig upp!" viskade jag ragg med ett elakt flin. Jag ställer mig anfådd upp och lyfter bort några svarta lockar från ögonen. " du kunnde ju bara sagt att du försökte stoppa mig!" sa jag lite högre. Jag gick ut efter henne och puttade bak henne lite när jag gick snabbt förbi.

Leonora höjde ilsket sin stav när hon blev tillbakaputtad. Nu var hennes tålamod slut med den här flickan. "Jag sa allt det där, men du behagade att inte lyssna." morrar hon dovt och kastar en förbannelse mot henne som ska få henne att flyga takt in i väggen.

Jag flyger rakt in i väggen och rammlar ned. Jag ställer mig snabbt upp igen och tar fram staven. Jag viftar med den och får henne att stelna till så att hon rammlar omkull. Jag tittar överlägset på henn när hon är helt förstelnad i leder och muskler. " där får nog du ligga ett tag!" fräste jag och log ett elakt leende.