Sjunde året på Hogwarts

"ja och jag måste ge min far en rosa krona med gröna stjärnor på" skrattade jag roat
"för den skulle han säkert ha eller vadå?" sa Yaxley
"om jag bad honom skulle han säkert och välkommen to the dark side, Dean" skrattade jag och låtsades räcka över en rosa kjol. De som var inne på cafet kollade konstigt och misstänksamt på oss

- Tackar, sa Dean och tog emot "kjolen" och jag flinade och såg mig om på alla mugglare och ställde mig upp.
- Om ni undrar så är vi ett teatergäng som ska öve in en teater senare, den ska heta Pinkstars, sa jag leende och satte mig ner.
- Ja, det kan ju verkligen behövas i dessa mörka tider, sa en man.
- Ja, vi antog att ni var teatersnubbar, ni klär er ju som sånna, sa en tant.

"den klär dig" sa jag till Dean som nickade
"ja den matchar mina ögon eller hur" skrattade han och jag såg på mugglarna och vände mi till Laura
"ja sa ju att de syntes!" sa jag och log roat och såg på de andra personerna på cafet
"jag har hört att det är svåra tider jus nu men är det nån av er som kan tala om för oss vad som egentligen händer. Vi är från USA så vi undrar vad som händer här" ljög jag, det skulle vara intressant och höra vad de nu trodde orsakade allt

Jag flinade åt Cara men sa inget utan såg mig om på mugglarna.
- Vi vet inte, regeringen sa att det var en vilseledd bomb för ett tag sen här, den sprängde upp en hel by, inga överlevande, sa mannen likgiltigt och Dean tog min hand och log tröstande.
- Men det tror vi inte på, sa en gumma med raspande röst.
- Nej, vi tror att det är krig i görningen, ett annalkande krig, sa en tjej.
- Krig?, är ni säker, sa jag förvånat.

"de lät inte så troligt" sa jag fundersamt och de nickade instämmande
"vlka tror ni det är som vill starta krig" sa Draco och såg undrande på dem
"vi vet inte men tyskarna har ju redan startat två krig så ett tredje skulle de säkert kunna starta" sa en äldre herre och jag nickade tveksamt
"kanske..." sa jag och funderade lite "tror ni inte er regering skulle varna er då?"
"nej, titta på er egen! De för krig utan anledning! De varnade inte er heller utan satte bara igån" sa en dam och jag kikade förvånat, jag kunde inget om USA egentligen, så jag hade ute en amning om vad de pratade om men de kunde jag ju inte säga
"det är ju sant, men det känns ändå lite konstigt att de inte skulle varna er" sa jag försiktigt

Jag flinade åt Cara, avslöjad, tänkte jag för mig själv när damen nämde nått om USA och Cara såg förvånad ut.
- Inte mer konstigt än något annat som händer nu förtiden, sa damen och ryckte på axlarna.
- Ja, jag har sett svartklädda människor gå runt, och de händer jättekonstiga saker där de har varit, sa en tjej.
- Ja, och min faster bara hittades död i sitt hus, men ingen vet dödsorsaken och hon var ändå i sina bästa år, sa en kille och många nickade instämmende.

Jag nickade frånvarande, varför kan dödsätsrna inte bara låta folk vara?
"det kanske är en sekt eller något mode att vara svart klädda" sa Draco
"det är inget mode, pojk! En sekt verkar troligt men i så fall är det en sekt av mördare" spottade en man ut och jag skakade lite på huvudet
"menar ni att din faster skrämdes till döds eller vadå?" sa Yaxley md övertygande spelad förvåning
"det verkar så. Och jag har läst på lite, första gången det hände var för över femtio år sedan" börjas etjejenno jag visste att det måste vari då pappa mördade farfar o hans föräldrar "sen hände en massa mystiska och liknande dödsfall för en massa år sedan obsen plötsligt för sexton år sedan slutade dem" sa tjejen i jag förstod att det måste varit när pappa mötte Harry. Så mugglarna märker en hel del
"du ser ut att veta något flicka lilla! Vad är det du inte berättar?" sa en man och jag mötte hans blick
"jag vet inget" sa jag lugnt men de verkade ite tro på det
"vad vet du?" sa en annan och jag såg på mina vänner o visste ite vad jag skulle svara

Jag skakade på huvudet åt Cara, vad kass hon var på att ljuga, jag vände mig till dem och log.
- Nej, vi pratade just om det där innan vi kom hit in. Jag hade hittat ett gammalt tidningsurklipp på biblan och det är som ni säger, det finns mycket likheter, sa jag förklarande och log.
- De har du rätt i flicka och vet ni vad jag tror?, jag tror att det har med nått övernaturligt att göra, sa mannen olycksbådande.
- Som vadå?, magi?, sa jag ironiskt och hela cafeét brast i skratt och mannen gick muttrande ut ur cafeét.

Jag såg på dem och skakade på huvudet. Jag började bli trött på all förödelse som dödsätsrna och min far strör runt sig. Varför måste de förstöra människors liv? Och varför måste jag alltid höra om det? Varför är det jag som behöver ta hand om de som lämnas kvar?
"jag behöver lite luft" sa jag och reste mig tyst
"ska jag följa med dig?" frågade Draco
"det behövs inte" sa jag och kysste honom och lämnade sedan cafet och kände hur folk följde mig med blicken. Jag gick omkrin tills jag hittade en gamal gunga i ett trä som jag satte mig på. Jag kanske borde förstöra medaljongen så sånt här inte kan hända mer! Jag har aldrig tänkt på hur mycket mugglarna faktiskt drabbas. Jag skakade på huvudet och började gunga lite lätt

Jag såg efter Cara men sa inget, och vad skulle jag säga?
Jo se nu hur det är, din far förstör allt, döda honom nu är du snäll, nej så kunde man inte säga jag drack upp mitt te och vi vöntade på att Cara skulle komma tillbaka.