wolfy & rollspelare prs

"Cleo nej." Jonathan skakade på huvudet. Han hade druckit från henne redan en gång och han ville inte att det skulle upprepas. "Bara för att jag slarvat med att få i mig näring så ska du inte offra dig." Han härmade hennes stränga tonfall men menade också allvar. Han ville inte skada henne och heller inte riskera att hon skulle bli beroende av det drogliknande giftet som fanns i en vampyrs saliv.

”Jonathan, det räcker. Ta nu annars kommer du inte orka dagen.” Sade hon och smekte hans bröstkorg. Hon kysste mjukt hans hals och slöt ögonen i några sekunder, ville bara få det överstökat.

"Jag kan dricka från någon annan, jag ber någon av beskyddarna om råd. De kan fixa det." Jonathan gav henne en lång blick - han skulle inte dricka från henne såvida det inte fanns någon annan utväg. Och inte ens då helst, han ville inte skada henne mer än han redan gjort.

”Nu isåfall.” Sade hon och kollade allvarligt på honom. Hon suckade lågt och kysste mjukt hans läppar, tänkte inte alls på att det var där hon blödde. Hon ville bara att han skulle må bra och inte ha näringsbrist.

Då hon kysste honom fylldes hans mun med blodsmak. Han kunde inte låta bli utan sög smått på hennes underläpp en stund innan han backade undan. Han skakade bara lite på huvudet innan han vände sig om för att tala med närmsta beskyddare, behövde få dricka snabbt innan han gjorde något väldigt, väldigt dumt.

Cleo rynkade på pannan då han lämnade henne utan att säga något. Hon bet sig återigen på läppen och rynkade lite på pannan innan hon osäkert gick efter honom. Hon suckade tyst och la armarna i kors över bröstkorgen.

Kvinnan lovade att ordna saken trots att hon inte alls var glad över att han var så slarvig med att få i sig näring. Jonathan vände sig mot Cleo igen och log som om han inte hade ett enda bekymmer i hela världen. Han la sina armar om henne i en kram och lutade hakan mot hennes huvud.

”Vad pinsamt att dom vet vad vi gjort.” Viskade hon ovh grimaserade lite. Hon gömde ansiktet i hans hals och slöt ögonen. Hon la armarna om honom och njöt en stund innan hon drog sig undan lite för att kolla på honom.

Han kunde inte låta bli att skratta till, hon var den absolut gulligaste personen som existerade på denna jord.
"De har åtminstone något att prata om," flinade han muntert och pussade henne på pannan. Det som de underhållit sig med hade beskyddarna varit medvetna om flera gånger tidigare och fler gånger väntade dem.

”Men usch!” Stönade hon och rynkade på näsan. Hon suckade lågt och smekte hans kinder innan hon gav honom ett litet leende. ”Kan vi kolla kläder nu? Det finns en klänning jag vill ha, jag hann aldrig testa.” Log hon sött och pussade på hans ansikte flera gånger.