wolfy & rollspelare prs

"Var är du någonstans?" frågade han direkt då hon svarade, kom först i efterhand på att han struntat i att hälsa, "hej älskling." Han log lite trots att hon inte kunde se honom men det kändes bara bra att höra hennes röst igen.

”H&M, de hade en fin klänning i fönstret. Vart är du?” Frågade hon och lämnade tankarna om klänningen för att gå ut från butiken. Hon såg sig omkring och bet sig på läppen. ”Vart ska vi mötas?”

”Jag är ganska så säker på att det finns flera M&H i den här staden, eller var du nu sa att butiken hette.” Jonathan kliade sig i nacken. Han hade mer syftat på vilken gata hon befann sig på. ”Nära något som kallas för Central park,” fortsatte han sedan som svar på hennes fråga om var någonstans han befann sig.

”Jag kommer.” Sade hon och la på. Hon ökade lite på takten och efter ett tag så var hon vid Central Park. Hon ringde upp honom igen och såg sig omkring, gillade inte att stå själv. Hon ville ha honom hos sig.

Han gick otåligt fram och tillbaka, hatade att stå still men ville inte röra på sig då det bara skulle ta längre tid för honom att hitta Cleo. Då hon ringde upp honom igen stannade han upp och ansträngde sig för att stänga ut allt annat ljud. Han skulle ha det lättare att hitta henne då.

”Hej, jag är precis vid ingången till parken.” Sade hon och såg sig omkring. Hon suckade lågt och la handen på höften. Hon bet sig på läppen och väntade otåligt på att han skulle komma till henne.

Då han visste var hon var avslutade han samtalet och gav sig av utan att vänta på att beskyddarna skulle hinna med. Han sken upp i ett leende då han skymtade den vackra flickan framför sig.
”Hej älskling,” mumlade han då han lagt armarna om henne bakifrån, borrade in sitt ansikte mot hennes hals.

Cleo pep till men började glatt att skratta när hon genast kände igen rösten. Hon lutade sig bakåt mot honom och slöt ögonen i några sekunder.
”Hej bebis.” Viskade hon och vände sig om för att krama om honom.

Han lyfte upp henne i sin famn och kramade hårt om henne. Trots att han träffat henne i drömmen så gick det inte att jämföra med att krama om henne i verkligheten.
”Jag har saknat dig,” mumlade han mot hennes hjässa.

Cleo fnittrade till och lindade benen runt hans midja. Hon kysste honom mjukt på kinden och log stort, hatade att erkänna att hon saknat honom minst lika mycket även fast hon knappt varit ifrån honom.