Sjunde året på Hogwarts

Sev så på Laura
"även om de inte trodde den var förgiftad så skulle de nog inte äta den. Dödsätare brukar inte fira med tårtor så. Vi må jobba ihop men vi är inte som eran sida och håller samma och är bästa vänner! De flesta av oss tål inte varandra" sa Sev och jag nickade och Draco så på oss
"vad har jag gjort för fel?" frågade han
"inget alls, du var jätte duktig" sa jag och log mot honom och han såg förvirrat på oss "du kan få hjälpa ill att dekorera tårtan och när allt är över ska jag lära dig baka" sa jag och pussade honom och han bara såg oförstående på oss och jag gav honom lite godis att lägga på tårtan

- Men vad är det då som håller er samman, är det bara makten eller?, för i sånna fall vill ju alla ha den och då blir det stridigheter inom gruppen, det är väll inte så smart eller hur?, sa jag undrande och såg på Sev.
- Så, varför är du dödsätare, är det för att du vill ha makt som Yaxely eller är det nått annat?, jag mena ni verkar ha personliga själ till att bli dödsätare medans vi valt sida för att alla ska ha det bra, sa jag och såg på Draco när han dekorerade tårtan.

"det är väll delvis makten, men det blir inga stridigheter det ser mörkrets herre till och du vill inte bråka med honom" sa Sev lätt "sen är det väll våra mål med ett samhälle som vi gillar" sa han lätt och funderade en stund "ja vi har säkert alla våra privataskäl och jag precis som Yaxley hade personer att hämmas på, sen vart svart insteg det enda jag var riktigt bra på och tillslut gav jag upp att ens försöka passa in och vara god, sen lovade hennes far mig mer makt än ja någonsin kunde få på er sida" sa Sev lätt och jag såg på honom och kramade hans arm, jag visste att han egentligen stod på båda sidor och anledningen till att han hjälpte Harry var Lily och han hatade att behöva veta att det var James son med. Han log svagt mot mig och jag önskade jag kunde lösa både hans och Yaxleys problem, de hade fått sin hämnd på de personer som de hatade men de hade båda förlorat dem de älskar.
"tårtan är klar" sa Draco och jag rycktes ur tankarna och log
"ja då äter vi väll" sa jag och dukade fram och satte mig vid bordet och önskade jag kunde lösa alla problem. Jag stirrade in i väggen och undrade om de fanns något ja kunde göra

- Jo, jag fattar vad du menar, man gör det för sin egen vinning och makt.
Men samtidigt som man vinner myckat förlorar man mycket annat, sådant som gör livet värt att leva, sa jag och tänkte på Sevs och Yaxelys förluster.
Vi satte oss ner och jag tog en bit tårta.
- Vill ni inte ha mina muffinsar?, sa Draco.
- Jo, visst, sa Dean men åt den inte och jag tog en med.
- Smaka du först, det är ju ändå du som har gjort dem, sa jag leende och väntade på hans reaktion.

Sev nickade och suckade sedan
"jag förlorade ändå det jag ville ha långt innan jag blev dödsätare" suckade han och jag kramade hans hand
"ja men du fick en underbar guddotter" sa jag och log
"det är ju i och för sig sant" sa han och log mot mig och jag tittade på Drago som inte alls förstod vad vi menade och tog en muffins och smakade på den men spottade sedan ut den
"så här ska inte muffinssmaka, vad har ni gjort med dem?" sa han och såg på oss och jag kunde inte hålla mig längre och började gapskratta
"vi har inte gjort något med dem, det är du som gjorde dem" sa Sev lätt
"älskling, allt det du la i muffins ska helt enkelt inte vara där" sa jag lätt
"och det säger ni nu?" sa han
"du hade roligt eller hur?" frågade jag och han nickade "det är det viktigaste, dina muffins blir lite som berti botsböner" sa jag och tog försiktigt en och delade den på mitten och såg att det var sylt i den och åt glatt upp den

Jag skrattade åt Draco och delade min muffins och såg på den.
- Ketchup Draco?, hur tänkte du där?, sa jag roat och skar upp en till som det var chocklad i.
- Chocklad är mycket bättre, sa jag flinande åt honom.
- Jag fick en med banan, det funkar faktiskt också, sa Dean och åt sin.
- Det är spännande det här, typ som på julafton, man vet aldrig vad man får i paketen, sa jag leende.

Draco blängde på henne "ja men inte vet jag vad man har i muffins! Jag bakar ju inte!" sa han och tog en bit tårta och jag såg roat på honom
"nej jag vet, jag har en massa o lära dig" skrattade jag
"ja men fördelen är att man inte mår illa av det man får på jul" skrattade Dean och jag sparkade till honom på smal eket
"vad var det bra för?" fräste han
"sluta klaga så, Draco gjorde sitt bästa" sa jag leende
"räcker det till mig med?" sa min far som kom in genom dörren
"jo då" sa jag och han tog en kopp te och slog sig ner och tog en muffins men spottade ut den när det var peppar i den
"jag trodde du kunde baka Snape" sa han tort
"jag kan men inte Draco" sa Sev och min far blängde på Draco som ryckte på axlarna
"du hade inte gjor det bättre själv så säg inget. Ta lite tårta i stället, jag o Sev har bakat den så oroa dig inte" sa jag och han nickade
"jag kan ju inte direkt säga i mot" sa min far och tog en bit tårta "ibland undrar jag om jag borde anställa dig som kock Snape" sa min far och Sev bara ryckte på axlarna
"du ser ganska trött ut" sa jag till pappa
"det är väll inte så konstigt med orden som är ivägen hela tiden, idioter till dödsätare och en dotter som skrämmer livet ur mig hela tiden" sa han och log svagt mot mig
"orden anser nog det samma, ta bort idioterna då. Eu klarar ju dig med de andra och jag lovar att försöka vara försiktig" sa jag leende och han himlade med ögonen
"du har visst svaren på allt. Nej jag borde nästan ta semester" sa min far eftertänksamt och jag såg på de andra och log roat
"det är ute bara er sida som är trött på kriget"

- Snape skulle bli en underbar kock, sa jag och tog en bit tårta jag ansåg att det var säkrare.
- Kan jag också få en?, sa Dean och jag gav honom en bit och såg på Cara.
- Kan hända men det var inte vår sida som startade kriget eller hur?
- Och vad hade du förväntat dig?, att orden skulle sluta kämpa emot eller?
Jag tror nog du skulle bli en aningen besviken på dem om de skulle sluta kämpa eller hur?, sa jag till Voldmort.
- Varför anställer du idioter till dödsätare?, undrade Dean.
- Ja eller hur?, har du inget antagningsprov eller nått, eller blir de bara dödsätare utan vidare?, sa jag nyfiket och tog mitt te.

"jag har annat för mi än att driva resturang" sa Sev och jag log roat och gav dem sen tårta och min far blängde på dem
"det var eran sida som började säga i mot! Allt gick bra tills de protesterade så egentligen är det eran sidas fel" sa min far lätt och log sen "klart jag skulle, men för det behöver de väll inte förstöra allt?" sa han trött och ryckte på axlarna "klart jag har antagningsprov, jag låter ute vem som helst bli dödsätare men för det är de inte alltid smarta! Dödsätarna längst ner är korkade nog att bara lyda order men ibland försöker de göra egna saker och jag har inte tid med det nu" sa han kallt

- Nej du, det var er sida som börja säga mot vårt samhälle vi har, sen förstör de bara de sakerna de inte gillar eller hur?, sa jag lätt och lyssnade om dödsätarna.
- Okej, av ren nyfikenhet, hamnar alla som börjar längst ner eller kan de hoppa in lite var som helst? Och var skulle jag och Dean hamna om vi hade velat bli det?, sa jag nyfiken.
- Men jag vill inte bli det, sa Dean förskräckt.
- Nej, absolut inte jag heller men det är kul att veta, sa jag flinanade.
- Jag mena orden skulle särket vilja ta emot oss, eller hur?, sa jag till Dean och han nickade.
- Ja, vi är ju myndiga så det skulle de säkert, sa han fundersamt.