Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel kunde inte annat än att fullkomligt njuta utav stunden, njuta av att få bara vara med henne. Bara få vara, få slippa alla tankar på allt som väntade dem och glömma alla problem. Hon var expert på att få honom att tänka på annat vare sig hon försökte eller ej, det var då nåt som var säkert. Händerna placerade lät han vandra, lät dem försiktigt slinka in under hennes tröja men tog ut dem vid den där kyssen. Eller ja, det var kanske inte mycket till kyss, men det var något, och han kysste henne något mer ingående samtidigt som han placerade händerna mot hennes midja och långsamt - och smekande, förstås - förflyttade dem ner längs hennes sidor, förbi höferna och ner mot låren, stannade till en bra bit ovanför knäna för att flytta dem mer till insidan istället. Bara känslan av hennes händer emot sin hud var nog för att få honom att glömma allt annat, och reagera på det här viset istället.

Trots att hon bara lät sina läppar nudda vid hans, så var det tillräckligt för att en våg av välbehag skulle skölja över henne. En varm känsla spred sig i varenda del av hennes kropp från topp till tå. Då han tog saken i egna händer och kysste henne mer intensivt, så andades hon ut en mjuk suck. Hans händer brände nästan mot hennes hud då de långsamt flyttade sig allt längre ner, i mjuka och smekande rörelser. Hon var redan så gott som en gnyende röra under honom. Då hans händer stannade upp vid insidan av hennes lår, men på tok för långt ner, så krökte hon en aning på ryggen. Det var ju tyvärr något av en specialitet hos Ederel att alltid retas med henne på det här viset, driva henne till vansinne redan från början.

Sanningen att säga så hade Grace redan honom virad runt lillfingret, utan att hon knappt skulle behöva göra något för det - det var helt enkelt bara den inverkan som hon hade på honom, i princip hela tiden men betydligt mer vid såna här tillfällen. Han hade just med små, lekande rörelser med fingertopparna börjat flytta dem uppåt igen, men stannade till då hans mobil ringde. Först ville han bara ignorera den - han ville bara få ägna sig åt Grace - men med tanke på att hon redan verkade vara lite retad så kunde han ju passa på och späda på det lite. Plus att det kunde vara viktigt. Han suckade lätt mot hennes läppar, drog sig bara väldigt lätt undan och drog också undan sina händer för att svara i telefonen.
"Ja?", sade han kort, inte på humör för några trevliga hälsningfraser här inte. Trots allt hade dem haft väldigt dålig tajming. Han fick snabbt reda på att det var en av hans män, som var mer i ledningen men en bra bit under både honom och Farandil, och började lyssna men avbröt honom snart.
"Vi viker oss inte en millimeter, och om du ens har mage att tänka nåt annat undrar jag vilken sida du egentligen är på. Och jag kommer personligen se till att lämna ut dig till dem ifall du ens säger ett ord fel", sade han kort, denna mannen hade strulat lite innan och tärt på Ederels tålamod och hans tajming gjorde inte precis saken bättre. Han började protestera, vilket han genast avbröt.
"Tänk inte ens tanken. Du har fått ditt svar och en varning, nöj dig med det innan jag bestämmer mig för att en varning inte räckte", sade han kort, lade på samtalet strax därefter och sträckte på sig för att lägga tillbaks mobilen på soffbordet istället för byxfickan.

Grace öppnade halvt ögonen då hans mobil började ringa, bad en tyst bön till högre makter om att han inte skulle svara. Bönerna blev inte hörda för det var precis det han gjorde. Hon stönade tyst och drog händerna över ansiktet: tvivlade inte för en sekund på att han beslutit sig för att svara bara för att retas mer med henne. Han skulle alltid vara så märkvärdig. Hon vilade blicken på hans ansikte medan han pratade, kunde inte låta bli att tycka att hans korta och bestämda tonfall var upphetsande. Han var till och med ännu hetare då han var irriterad. Vem det än var som ringde fick definitivt fundera efter en extra gång innan hen ringde upp Ederel igen.
"Damn daddy, du kan dominera mig när du än vill." Hennes ögon hade smalnat av en aning, de var nästan kattlika. Läpparna var något särade och ögonbrynen var lätt höjda.

Ederel vände blicken till henne och flinade lätt, det var ju rätt uppenbart att han hade haft en viss inverkan på henne. Han höjde lätt på ögonbrynen, närmade sig återigen henne och lade händerna om hennes lår. Det där var definitivt något han tänkte lägga på minnet. Han gav henne en liten kyss på halsen.
"I så fall kan vi ju börja med att du kan ta av tröjan nån gång", viskade han retsamt emot hennes öra, med en charmig men också nästan lite dominant ton i rösten. Händerna lät han återigen vandra smekande över hennes lår, denna gången helt upp för att sedan börja knäppa upp hennes byxor - visserligen hade han först retats med henne, men sanningen var att hennes ord nog hade haft precis samma upphetsande inverkan på honom. Eller ja, samma och samma - fysiskt visade det sig väl lite annorlunda på honom. Men i vilket fall som helst var hans tålamod som bortblåst vad gällde att dra ut på det hela.

Hans läppar mot hennes öra fick kalla kårar av välbehag att sprida sig över hennes kropp igen. Vilken inverkan han hade på henne, hon visste inte ens hur hon fortfarande förvånades över den saken. Det var något med den som var oerhört attraktiv: antagligen en blandning av hur lågmäld den var, men också en svag nyans av dominans hördes.
"Jag vet inte om jag kan." Grace vilade sina händer mot hennes mage, lät fingertopparna glida över linnets kant - som om hon funderade på om hon skulle försöka sig på att få av sig det eller ej. Istället för att lyfta på höfterna för att hjälpa honom med att krångla av henne byxorna, låg hon stilla och blickade bara upp på honom. Han verkade mer otålig nu jämfört med tidigare så det var inte mer än rätt att han fick smaka på sin egna medicin.

Ederel blev allt mer konfunderad över hur hon höll på - hur hon först verkade ha bråttom men nu däremot bara låg där? Kvinnor alltså, hopplösa ibland. Men hon var hans älskade, hopplösa kvinna. Han flinade lätt och höjde lite på ögonbrynen åt henne efter att ha fått av henne byxorna.
"Inte kan? Det tror jag allt visst att du kan, och jag tror det är hög tid för det", sade han retsamt, fortfarande med samma tonfall som tidigare, gav henne en mjuk, rejäl kyss emot halsen för att sedan dra av sin egna tröja. Det var allt på tiden att han också fick av sig lite kläder.
"Jag vet inte hur det är med dig, men jag hade då tänkt ägna mig åt lite annat än att stirra på dig under kvällen", sade han med ett retsamt leende.

"Det har du nog rätt i," instämde hon då Ederel menade att hon visst kunde få av sig linnet. Problemet var kanske snarare att hon inte ville. Det skulle vara betydligt bekvämare att låta honom ta hand om det. Då skulle hon ju samtidigt få känna hans fingrar mot sin hud, och det skulle minsann vara en behaglig känsla. Men kanske hon skulle tänka om, ifall han gav henne orsak att göra just det? Visst kunde hon höra en antydan till dominans i hans röst men det skulle hon bestämt vilja påstå att bara var lekfull. Det var inte riktigt den sorten som fick henne att svälja ljudligt, och känna det starka behovet av att göra allt han sa till punkt och pricka. Därför gjorde hon fortfarande inget försök till att ta av sig linnet.

Ederel log lite, visserligen var det rätt lockande att själv dra av henne tröjan, om inte annat för att få röra vid henne. Men han skulle ha gott om tid till det senare, och med tanke på vad hon bett om tidigare så kanske han skulle få anstränga sig lite mer ifall det här skulle gå vägen. Händerna lade han om hennes höfter igen, fick nöja sig med huden där så länge. Vilket han också gjorde, drog dem återigen till hennes lår med smekande rörelser som för att återta där han avslutade innan.
"Ta av linnet. Nu", bad han, viskandes emot hennes hals och nu med desto mer dominans än tidigare.

Trots att det fortfarande lät på honom som om det var mer utav en bedjan än en order, så bestämde hon sig för att låta honom vinna. Om inte annat så för hans egos skull. Hon drog av sig linnet för att sedan slänga det ifrån sig, sträckte upp händerna över huvudet och flätade samman sina fingrar med varandra.
"Och nu?" frågade hon tyst, lät som blick vandra över hans bara bröstkorg. Precis som han alltid gjorde så såg han onaturligt bra ut. Det borde vara olagligt. För att inte tala om vilken effekt han hade på henne. Hela henne. Hennes kropp skrek efter honom vid det här laget, och hon blev tvungen att bita sig i läppen för att hålla tillbaka ett gnyende ljud.