PRS rollspelare & Emma07

Mike log svagt till emot henne och tänkte efter litet innan han svarade på hennes fråga.
"Han borde vara ledig om en eller två timmar", svarafe hsn sen, han var något osäker men trodde att det kunde vara något sådant.

Isabella suckade lågt, en timme var för mycket för att hon skulle orka vänta. Hon visste inte alls vad hon skulle sysselsätta sig själv med.
"Har Ni tid att spela kort?" frågade hon sedan och log förväntansfullt.

Mike såg på henne och tänkte snabbt efter innan han log svagt mot henne.
"Visst", svarade han sedan, hade ärligt talat inget bättre för sig.

"Jag ska hämta en kortlek ba-" började hon men tystnade då två män gick in i tronsalen med sina svärd dragna. Hon backade undan lite och la sin hand på kungens arm, ville ju inte att han skulle komma till skada heller.
"Öppna munnen för att ropa efter hjälp och jag skär upp din vackra lilla hals." sade en av männen och riktade klingan mot Isabella. Hon nickade lydigt och pressade ihop sina läppar, förstod inte hur hon hamnade i sådana situationer så ofta.

Mike såg snabbt upp då männen kom in, blev rejält förvånad. Han föste försiktigt bak Isabella så att hon istället stod bakom honom och drog tyst sitt svärd, måste säga att han var arg över både att de lyckats ta sig in och var fräcka nog till att hota Isabella.
"Hur kom ni in?", frågade han dem skarpt.

"Låt bli." viskade Isabella och la försiktigt sin hand på kungens axel. Hon ville verkligen inte att något skulle hända, utan bad till Gud att någon skulle gå förbi och vara smart nog att skicka efter vakterna.
"Det spelar ingen roll, vi är här nu. Det var tråkigt att vi inte blev bjudna på det kungliga bröllopet." sade en av männen roat och sänkte sitt svärd.

Mike såg snabbt på henne och svarade inte först, han ville inte att något skulle hända henne och tvekade då inte att skydda henne. Han såg kort på vakterna igen och bet ihop tänderna, ville veta hur de kommit in men gissade att han inte skulle få dem att avslöja det.
"Vad vill ni?", frågade han istället, började dock få en oroande misstanke om vad de ville.

"Vi kan börja med en formell ursäkt av prinsessan själv." flinade ena och viftade lite med sitt svärd. "Det är väldigt otrevligt att inte se någon i ögonen, har du inget hyfs kvinna?" lade han sedan till med ett roat leende, då Isabella undvek att kolla på männen. Hon var rädd att inte kunna hålla inne tårarna ifall hon såg på deras ansikten. "Seså, en ursäkt och ögonkontakt annars kommer du och ditt ofödda barn ångra er." fortsatte han.

Mike såg skarpt på mannen, började lite förstå vart de ville komma.
"Låt henne vara", sade han kort och såg beräknande emellan männen, han borde kunna klara av dem men det berodde också på hur skickliga de var.

"Tur och ordning, gamling. Prinsessan ska be om ursäkt först, sen kommer vi till dig." sade den andra och spärrade förtjust upp ögonen då prinsessan till deras förvåning tittade upp och mötte deras blickar.
"Ska jag be om ursäkt för att inte ha bjudit er på mitt bröllop? Knappast." sade hon och höll huvudet högt. Hon vägrade låta dem förödmjuka henne, vare sig det var framför någon eller inte.