[PRS] Theida & yehet

"Det skulle inte förvåna mig," påpekar Anthony och ruskar på huvudet. "Jag har ingen ork att leta, faktiskt," han lutar huvudet mot väggen bakom sig. "Det är ju en personlig åsikt you know, du har ju inget problem med att bli tillsammans med någon i vilket fall som helst," hans hjärta vrider sig när han säger det, men åtminstone är det sanningen. Ray har ju varit tillsammans med flera. Han harklar sig och försöker att dölja faktumet att han blev sårad, av sina egna ord. "Men jaså, är det en kod för att säga att du tycker att jag är snygg?" undrar sjuttonåringen med ett flin på läpparna när han ser på sin vän.

"Asså herregud vad tror du om mig egentligen?" undrar han med ett litet leende. "Ja du vet, jag bara slängde min kompis när han sov. i papperskorgen" skämtar han. "Jaja, men jag tycker iallafall det är snyggare med långa killar. De personer jag har dejtat har väl bara haft låg standard. Eller inte orkat letat efter någon bättre och bara valt mig" säger han.
"Jadu, vem vet. Tänk om det var det~" retas han med ett litet flin. "Men ja, det är ju klart att du ser bra ut, det vet du ju fan själv också".

"Jamen varför skulle du inte göra det? Jag är trash i vilket fall som helst, släng mig där jag hör hemma," Anthony lägger sig försiktigt ner under täcket och känner den andres ben mot sitt, och ärligt talat, han orkar inte ens bry sig om han blir generad eller inte. "De har inte haft låg standard.. det är du som haft det," berättar han och granskar sin väns ansikte innan han ser upp i taket. "Du är uppenbarligen perfekt," säger han och sväljer hår. "Jag kan ju inte säga att jag är ful," ett enkelt flin kan synas på hans läppar. "Men jag tycker inte att jag är så värst snygg,"

"Anthony vafan. Du är inte trash, sluta nuu" klagar han och knuffar honom lite i sidan. "Har jag haft dålig standard? ska du sitta och säga att mina ex är fula nu eller?" Säger han, men helt ärligt brydde han sig inte om sina ex. De hade bara varit assholes mot honom i slutändan ändå. "Nämen ojj, är jag perfekt? Fan det låter ju nästan lite som att du är kär i mig nu ju, Lika bra att du gör slut med din flickvän nu på en gång då" skämtar han med ett litet leende. "Herregud, då är det nog dags att du öppnar ögonen alltså" säger han och skakar långsamt på huvudet.

"Trash is my middle name, deal with it," säger Anthony och gäspar tungt medan han drar täcket över sina kinder. "Jag brydde mig aldrig riktigt om hur de såg ut, de verkade bara dryga och bitchiga," påpekar han med blicken fäst i taket. Men det kanske är det Ray gillar, dryga människor. "Även om jag skulle göra det, så känner du inte samma sak," han antar att Ray kommer se det som ett skämt, medan han själv förstår att han nästan erkänt sina känslor för Ray. Anthony försöker att skratta bort det, och nyper till den äldres näsa. "Jag är rätt säker på att jag har öppna ögon, ser fortfarande inget speciellt."

Ray suckar lite "Du är ju hopplös" säger han med ett leende. "Jag vet, visst var de. Jag fattar inte hur jag kunde vara tillsammans med någon av dem" erkänner han och ler lite mot Anthony. "Så du skulle göra slut med henne för att vara med mig?? Oh damn. Och hur kan du vara så säker på att jag inte känner samma sak? har jag någonsin sagt att jag inte gillar dig eller?~" retas han lite och lutar sitt huvud mot hans axel. "Men då kanske du borde skaffa glasögon då, för du är skitsnygg".

"Hopplös är mitt andra middle name," berättar Anthony och tittar ner mot den äldre som har huvudet vid hans axel. "Och det förstår ärligt talat inte jag heller," sakta men säkert låter han sina fingrar börja pilla med Rays hår. "Bara idag berättade du att du inte har någon förälskelse på mig," det kommer ut som en liten viskning, då han själv inte vill lyssna på det. Ännu en gång försöker han att skratta, och han hoppas innerligt att hans vän inte hör den påtvingade tonen. "Jag har läsglasögon, vet du. Det kanske är du som behöver glasögon."

"Hur många middle names har du egentligen" undrar Ray och gäspar lite. Helt ärligt tyckte han om det här, hela situationen. Att han satt bredvid Anthony med huvudet lutandes mot hans axel, och han pillade med Rays hår. Det kändes bara så lugnt och mysigt på något sätt. Han fick nästan påminna sig lite om att det var hans vän han satt med, och att han faktiskt redan hade en flickvän som han älskade. "Hm? Sa jag verkligen det? Du vet hur jag är, säger saker som om jag menar det seriöst, men egentligen skämtar jag bara" Säger han trött.
"Men asså, hur svårt kan det egentligen vara att bara acceptera att du ser jävligt bra ut?".

"Ett par stycken.." berättar Anthony och sjunker ner lite mer i sängen, så att han kan luta sitt egna huvud mot Rays. Han låter sina läppar röra vid Rays huvud ännu en gång, utan att riktigt tänka på det. "Menar du att du faktiskt har en liten förälskelse på mig?" undrar sjuttonåringen, men han vet så väl att den äldre bara skämtar med honom. Och det gör väldigt, väldigt ont. "Mitt självförtroende ökar när jag dansar you know, då kan jag känna mig super snygg," ett enkelt flin kan synas på hans läppar.

"jadu, vem vet?~" Säger han med ett litet retsamt leende. "Oavsett skulle det bara vara sorgligt isåfall, jag menar, du har ju redan en flickvän som du älskar". Anthony hade lutat sitt huvud mot Rays och hans läppar rörde vid hans huvud. Det här kändes så konstigt och annorlunda, med samtidigt bra. Även om de varit vänner ändå sedan de var barn så hade dem aldrig direkt varit i någon liknande situation eller varit såhär nära varandra. Ray brukade ofta putta bort Anthony och tycka att han är för nära, men nu brydde han sig inte. Han var verkligen inte den personen som brukade rodna, men nu kunde han känna hur hans ansikte blev varmt. Han drar upp sin hoodie lite över ansiktet med ena handen för att dölja det. Han fattade inte ens riktigt varför han rodnade, han hade ju inga känslor för Anthony, och hade aldrig haft det heller.
"Men du borde känna dig supersnygg hela tiden" Säger Ray. "Inte bara när du dansar".