Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Tartaros tog mig till det som hade varit Damasens föredetta hus. Han sa att det skulle passa mig bättre än honom eftersom Damasen ändå var död.
" Tack Tartaros," sa jag när jag hade fått i mig lite mat som jag hittat i ett skafferi.
" Du får kalla mig Tarty om du vill, det var vad Ally brukade kalla mig," sa Tartaros lågmält, jag skakade bara enkelt på huvudet.
" Jag tänker inte kalla dig vid det namn en förrädare har gett dig," sa jag med ett tonläge som sa att samtalet var över.
Han verkade fundera på ett samtalsämne men varje gång han öppnade munnen så stängde han den lika snabbt. Hade Allys förräderi tagit så hårt på honom? Han verkade inte alls som den Tartaros Ally brukade prata om.
" Du är inte den ända som blivit sviken av någon som kallat dig vän," det påståendet kunde han inte säga emot. Det kändes som alla mina vänner sviker mig. Först Will och nu Ally, skulle det aldrig ta slut?.
" Jag vet det Emma Cole men det är ändå inte kul."
" Nej det är det inte," instämde jag.
Plötsligt hördes ett poff utanför huset. Vi reste oss hastigt och jag tog handen dit mitt armband brukade sitta innan jag mindes att Ally tagit det. Utanför huset stod en tonårskille med gyllene ögon och rufsigt hår. Han hade ett lekfullt leende på läpparna.
" Kronos," sa jag
" Det stämmer"
" Trodde att du hade stukit här ifrån vid det här laget men det är tydligt att du har haft ett vanligt klädbyte," Jag sneglade på
Kronos som var i förd ett par militärfärgade jeans och en rosa My Little Pony tröja.
" Gillar du det?" Han lät betydligt vänligare nu än han gjort förut och jag kände på mig att det var något lurt över det hela.

Su nu skulle allting repas upp igen. Förutom det faktum att det är Ally som goes crazy och inte jag. Och att kronos på ett sätt är ute ur bilden. Och att Emma var på ett jäkligt deprimerande ställe.
Och trotts att ja älskade Ally så var jag otroligt arg på henom, och orkade verkligen inte rädda hens eget skinn. Jag ville se till så att Emma hamnade i sökerhet, och sen sticka från allt. Dumt av mig kanske, men jag förtjänade aldrig förlåtelse.
"är du okej?" Percy dök upp vid min sida, med en ryggsäck på ryggen. Han hade bytt till en mörkblå tröja och ett par urtvättde jeans.
"med vad?" frågade jag tankspritt, Hade inte riktigt lyssnat.
"Allt..?"
jag försökte tänka ut hur jag skulle svara, ville varken fräsa fram nått dumt svar, eller släppa fram tårarna jag hållit inne för så länge. Till slut svarade jag:
"Känner mig som en levande-död, Percy. Och jag hatar det"

"Godmorgon, mylord. Jag har gjort frukost åt dig och jag har kommit på en massa bra planer", hördes en röst bredvid mig och jag öppnade genast ögonen.
"Tack... Viserys. Jag har funderat på att få alla monster på min sida och få alla på halvblodslägret och Jupiterlägret som mina slavar medan jag tar över världen.", förklarade jag för Viserys.
"En mycket smart plan mylord. Men, vore det inte bättre att få de bli rädda för dig? Skaffa nya krafter?", frågade Viserys.
"Jag gillar hur du tänker, du blir befordrad till min hand", sade jag och chokladklockans visor blev till ett leende.
"Tackar, mylord! Jag hoppas jag inte gör dig besviken."
"Jag önskar jag inte kan bli rädd för någon och att jag har alla krafter en halvgud har.", önskade jag mig och började känna att jag blev starkare. "Det här kommer bli askul!"

Vad skulle jag säga? Vad att rosa och grönt inte är den bästa kombon. Att det han hade förut var bättre?. Men istället sa jag
" Det är annorlunda. Nog med småprat nu, varför är du här?" Jag ville läsa hans tankar men jag visste vid det här laget att der inte skulle funka.
" Men Emma Cole, är det inte tydligt? Jag vill att du, Will Wave och Ally Black går över till mig annars dör dina andra vänner" sa Kronos och hånflinade. Jag ville bara slå bort det leendet ur hans ansikte.
" Black, spelar det ingen roll vad du gör med men du låter Will vara ifred. Du har redan förstört hennes liv tillräckligt!" skrek jag och såg utmanande på Kronos men han vacklade inte ens till.
" Det var hennes val. Jag tryckte bara på det rätta knapparna." svarade Kronos
" Du utnyttjade henne. Hur kan du någonsin tro att jag skulle vilja vara på din sida?"
" Du är mer lik Percy Jackson än Annabeth Chase. Det är nästan synd och skam att de är kvar där uppe. De har åtminstone erfarenhet av Tartaros men det har inte du. Dessutom får de åtminstone ett tack från gudarna. Vad får du? Inget utav det, du skyfflas bara iväg på uppdrag efter uppdrag utan någon tacksamhet. " Säg vad man vill om titanen men han visste vilka knappar man skulle trycka på för att provocera någon.
" Har du inte insett det? Det funkar inte på mig. Så försvinn här ifrån!"

Monstrets andedräckt var frätande, och om jag drog ned på sanningen en bit, så var det som att bli fisen i ansiktet av en bönätande babian.
Jag drog kavallerisvärdet, rullade undan i sista sekunden. Monstret- som jag inte har en aning om vilken ras den var- röt mot mig då den slog ned sin håriga näve i gräset. En krater av jord bildades.
"Ta ryggen Will!" Skre Percy från trädet han gömt sig bakom, men som han nu lämnade. Monstrets uppmärksamhet drogs mot honom, och sen kollade den på mig. frustrationen var tydlig i dess ögon, undrade säkert vafan det var som hände.
"Nu tar vi den" flinade jag för mig själv, gjorde en kullerbytta och hög monstret i ryggen då den inte hade ögonen på mig.
Besten föll ned på knä och uybyttes mot et lila stoft.
"är du okej?" JAg nickade, och han nickade tillbaks.
Vi hade delat poå oss. jag och percy stack åt ett håll, och dem andra åt ett annat håll. Dem hade hoppats på att hitta stället Al hade bosatts sig på, så skulle vi leta efter Emma. Fastän jag ville göra båda sakerna, kändes det som om jag ville stoppa Al med Emma.

Helt plötsligt så kom jag på en ond plan. Mina före detta vänner kommer leta efter Emma som kan läsa tankar kommer försöka höra mina tankar och en halvblod för lite är mycket bättre. Även om jag kunde göra mig immun mot Emma som Herr idiotiska Blonis så var det roligare. Emma skulle få hamna i ett par lekar på vägen till dödens port. Jag log åt min onda plan.
"Jag önskar att Wilma Wave, Percy Jackson, Annabeth Chase, Hazel Levesque, Nico di Angelo, Frank Zhang, Leo Valdez, Julia Jackson, Thalia och Jason Grace kom hit omedelbart!" önskade jag mig.
Hjältarna stod nu framför mig med sina vapen uppdragna och blev överrumplade när de såg att de var på ett helt annat ställe.
"Goddag, mina vänner", hälsade jag kyligt och log brett mot dem.
De alla såg arga utom Nico och Hazel som såg besvikna. Annabeth drog fram sitt svärd och gick med raka steg mot mig.
"Vad har du gjort med Emma?" fräste hon fram och skulle just slå mig i ansiktet när ett luftklot sköts mot hennes bröst och hon flög flera meter ifrån mig tills hån anda på marken.
"Bara brutit hennes ben och kastat henne i Tart... Tartarus" var det ända jag svara.

Kronos bara hånflinade, vilket fick mig att skaka av rädsla. Jag vill inte erkänna det men jag var livrädd. Jag ville bara slå bort det där leendet ur hans ansikte
" Du kan vet inte var Dödens port finns, ditt ända sällskap är jag och Tartaros. Du hinner ändra dig," sa Kronos
" Håll käften och försvinn här i från," jag försökte skrika men det kom ut som en mycket liten viskning.
" Förlåt vad sa du?" Kronos verkade njuta av situationen, " det var lite otydligt, dessutom har jag en plan på att få över alla er på min sida, möjligtvis inte Ally Black men de andra. Vill du veta hur Emma?"
" Kalla mig inte Emma!" spottade jag ut och såg med en hatfylld blick på Kronos.
" Jag kallar dig vad jag vill, och nu till min plan. De vet att du är här i Tartaros och kommer leta efter dig. Så jag behöver bara stanna där du är och få alla i mitt nät." Han kunde inte mena allvar? De var inte så dumma att de kommer gå på det.
" Och jag kan få bort dig härifrån," fräste Tartaros och ställde sig i försvarsposition framför mig " Du är i min värld och jag har mest makt här."
" Har du blivit blödig?" frågade Kronos " för inte så länge sedan skulle du dödat henne. Dessutom vore hon lättare att handskas med om jag gjorde så här," varken Tartaros eller jag hann reagera innan Kronos skickligt sparkade mig på det brutna benet och jag kved mig utav smärta och försökte blinka bort tårarna som envisades med att komma. Kronos stirrade på mig.
" Hur ska du lösa det här?"

JAg tog ett steg fram och ställde mig bredvid Annabeth.
"Din idiot.. Förstår du inte att det här är fel? Efter det som hänt?!" JAg pekade med svärdet mot hens bröst, fick en road blick tillbaks.
"Såklart jag förstår, Wilma." Jag morrade till " Du förstår, ditt lilla äventyr fick mig att inse vad jag är kapabel till."
Ally lutade huvudet bak mot sin mastiga tron, gjord en gest åt en av sina helvetteshundar att sluta morra. Hur kunde hen ens få hit oss? Var det ens möjligt?
"Du måste hjälpa Emma, Ally. Annars..-"
"Annars vad, Wave? Du kan inte skada mig på något sätt- jag är oövervinnerlig"
Någon fnös bakom mig, Nico tror jag. HAn hade korssat sina armar och lagt huvudet på sned medans han skådade hans maktgalna familjemedlemm.
"Vinner jag över dig hjälper och släpper du Emma." Jag nickade mot svärdet i min hand. JAg hade precis utmanat en av dem bästa svärdsfäktarna på duell.

Jag stirrade roat på Will och undrade om det var fusk.
"Vill du verkligen göra det Willis? Eller vill du låta någon som är bättre än dig göra det?" frågade jag med en hånande ton.
Hon blev lika röd i ansiktet som sitt hår och blängde ilsket på mig.
"Visst, Black, och jag har gift mig med Ares" säger Will sarkastiskt och kolla surt på mig.
"Jag varna dig, Wave. Det här blir intressant", säger jag och log ett falskt leende.
Piper hade sett min illvilliga blick och fattade att något var på gång.
"Du ska inte slåss mot, Will. Du blir ditt gamla vanliga Ally och kommer tillbaka till framtida världen och hjälper oss att lämna tillbaka Julia", säger hon och jag märkte att hon försökte använda sin ordcharm. "Sedan hämtar du Emma från Tartarus."
Jag ställde mig upp gick fram till Piper och sparkade henne i benet innan någon hann reagera. Hon svimmade medan de andra försökte hoppa på mig men jag var snabb och flyttade mig bort.
"Försök inte att ordcharma mig", sa jag kyligt innan jag vände mig mot Will och drog fram mitt svärd "Beredd?"

Jag ska döda honom, var min enda tanke. Min blick var fylld med hat och om jag hade kunnat så hade jag sparkat honom.
” Du är fortfarande samma Herr idiotiska Blonis,” snäste jag men ångrade genast att jag gjorde det.
” När ska ni fatta det, du, Ally och Will. Jag heter Kronos, inte något konstigt smeknamn,” jag himlade med ögonen. Drama Queen
” Du kallar mig Emma trots att jag inte vill. Så jag gör samma sak mot dig.”
” Tro absolut inte att du är smart, för det är du inte,” Det märktes att han var riktigt uppretad. Och en del av mig sa åt mig att sluta men den andra bad mig fortsätta. Den andra vann.
” Jag tror inte jag är smart, jag vet att jag är smart,” min självgoda sida visade äntligen sig.
” Du är mer lik mig än din mor,” sa Kronos och granskade Tartaros som försökte skydda mig. ” Min makt har växt sig här och Gaea har hjälpt mig att återfå bättre krafter. Jag kan besegra dig nu. En strid? Vinner du försvinner jag men vinner jag så försvinner jag och tar med mig Emma till de ännu mörkare delarna av Tartaros.”
” Deal” nej