Sjunde året på Hogwarts

Jag fnös
"men lilla ni sluta tro på Bella! Jag menar ni hade ju inte en chans att göra något innan och jag lever ju" sa jag och log svag och satte mig upp "jag vill inte att ni lyssnar på Bella okej?" sa jag bestämt och lansen huvudet på sned "tänk om jag skulle anklaga mig själv för att jag inte dödade Lucas för flera år sedan eller för att jag ens lätt er följa med. Det kännar inget till så snälla ta inte på er skulden! Det är inte ert fel jag valde själv" sa jag och log mot dem och hoppades de skulle förstå, jag ville inte att de skulle må dåligt

- Mmm, visst om du säger det så, mumlade jag och satte mig upp och såg på henne.
- Jo, jag antar väll att du har rätt, hoppas jag, men det är bara det att det Bella känner har jag alltid kännt inombords, sa jag och log lite.
- Så du tycker inte vi är kassa då?, frågade jag henne undrande.

Jag ville helst slå dem i huvudet med en hammare för att få dem att förstå, men jag tog et djupt andetag och log mot dem
"ja men av alla personer du lyssnar på så väljer du Bella? Lyssna på oss o just nu mig som vet hur det ligger till och som inte vill er något ont" sa jag vänligt och skrattade sedan "klart jag inte gör. Vad har du fått den vickade ide från? Visst ni klarar inte av allt som jag gör, ex döda folk, ni är inte lika känslokalla som min far eller lika galna som Bella, ni kan inte göra trolldrycker som Sev. Men ni kan vara riktigt bra vänner, jag kan alltid lita på er, jag kan alltid prata med er och ni hjälper alltid mig, och ni hatar inte mig för att jag är jag! Sen så är ni inte så dåliga magiker heller" la jag roat till och log mot dem

- Om du tycker det räcker så, sa jag och såg på henne.
- Jag känner mig bara så himla dålig när jag är här alla är så himmla duktiga på sitt, inte för att jag vill döda eller nått men ändå, sa jag och ryckte på axlarna.
- Och jag är glad att du känner att du kan lite på oss, sa jag leende mot henne.

Jag og Lauras händer
"nu lyssnar du på mig unga dam! Jag hade aldrig umgåts med dig eller lagt mitt liv i dina händer om du inte var en sån skicklig häxa! Det är inget fel på det du kan och anledningen till att vi kan det vi kan är för att vi är uppvuxna så och för att vi inte är normala och var glad att du inte kan det vi kan" sa jag bestämt och log mot henne "klart jag litar på er! Har jag någonsin haft nån anledning till att tvivla eller inte lita på er?" sa jag frågande

Jag log tacksamt mot henne.
- Tack, det känns bra att du tycker så, sa jag leende och ryckte sedan på axlarna.
- Jag vet inte, nej det har du väll egentligen aldrig haft, sa jag fundersamt.
- Jag är glad att du känner så, men jag känner precis som Laura.
Man känner sig så himla dålig här, sa Dean och såg sig om och jag nickade.
- Fast egentligen är det inte så konstigt, som Cara säger har vi lärt oss olika grejer.
Jag mena jag betvivlar att de skulle kunna använda en data eller nått, sa jag och ryckte på axlarna.

"klart jag tycker annars hade jag inte sagt det!" sa jag och log "precis jag har ingen anledning till att tvivla på er och tro aldrig det" sa jag bestämt och lutade mig mot Draco som höll om mig
"jag förstår vad ni menar" sa Draco
"börja inte du nu med! Ingen av er är dåliga! Okej?" sa jag allvarligt och skrattade sedan "känner ni er dåliga för att ni inte kan döda folk? För att ni inte torterar dem eller försöker ta över världen?" skrattade jag roat
"hrm" sa min far
"ja?" sa jag och log vänligt
"eu är medveten om att jag kan höra dig va?" sa han
"va? Oneeeej de var inte alls meningen att du skulle höra det" sa jag ironiskte "kan vi besöka Ballerina?" frågade jag och la huvudet på sned

- Det var inte så jag menade, och sen sa faktiskt Yaxely att man inte vet vad man kan försen man hamnar i en situation då man behöver klara av det, sa jag och nickade.
- Visst vi kan besöka henne, men du får inte rida, det kan bli farligt, sa jag alvarligt och såg på henne.

"det är sant men du förstod vad jag menade med. Och ja hoppas ni slipper döda någon." sa jag lätt
"har du fortfarande mardrömmar?" sa Draco oroligt
"nej, jag har nog dödat för många för att bry mig längre. Ja undrar vems fel det är?" sa jag och blängde på min far som inte sa något och jag log mot Laura
"nu har jag fem hönsmammor, sluta oroa er för mig hela tiden, och nej jag ska inte rida, men vi kan köra häst och vagn" sa jag leende och reste mig från sängen och lämnade rummet och gick ut i stallet
"hej gumman" sa jag och klappade Ballerina över mulen och borstade henne sen innan jag viftade med staven och selen, huvudlaget och tömmarna åkte på och jag ledde ut henne ur stallet och spände för henne för vagnen och log mot dem andra
"ska ni med eller stanna?"

- Visst fattar jag, sa jag lätt och flinade åt henne när hon nämde hönsmammor.
Vi gick ut i stallet och Cara ledde fram hästen och vagnen.
- Vi kommer med, sa jag och hoppade upp på vagnen med Dean och Draco satte sig med Cara på kuskbocken (Visst heter det så? ).
Jag kände yrseln et ögonblick och slöt ögenen.
- Vad är det?, sa Dean oroligt.
- Inget, jag borde bara lära mig att inte göra alltför häftiga rörelser, sa jag och öppnade ögonen och flinade mot honom.