Sjunde året på Hogwarts

Jag kände hur jag lades på något mjukt och hörde röster långt bort
"jag ska försöka läka henne" hörde jag Sev säga och kände en annan smärta och skrek till och slog upp ögonen och stirrade på dem innan ja slöt ögonen igen
"jag ska döda Lucas vad hon än säger" sa min far och jag hörde en dörr slås igen "vad händer?" sa jag lågt och somnade sedan

- Äntligen nån som tar sitt förnuft tillfånga, sa jag och såg efter Voldemort.
- Din far ska döda Lucas, sa Draco men upptäckte att det var onödigt för att Cara hade somnat.
Han satte sig vid henne på sängkanten och jag la mig i Deans knä.
- Så nu är det bara att vänta och se, sa Sev och satte sig på en stol vid Cara.
Bella satte sig i en av fotöljerna och jag undrade för mig själv hur länge hon kunde sitta still där.

"hoppas han dödar honom" sa Bella och såg oroligt på mig
"lita på det" sa Sev kallt och Bella nickade och reste sig upp
"varför skadar han henne?" sa Bella och jag kände hur någon tog min hand och kramade den "min lilla vildkatt vakna" jag hörde Bellas röst långt bort men orkade inte öppna ögonen "vad gjorde han med henne och varför just Cara?" sa Bella argt och blängde på dem andra

Bella blängde på oss, som om det var vårt fel.
Och en sånn idiotisk fråga sen, de flesta verkade ju ha nått mot Cara.
- Han sparkade och slog henne och hotade henne med att döda oss, sa jag och såg på killarna men ingen av dem verkade vlja svara henne så jag suckade och fortsatte.
- Varför just Cara?, ja alla verkar ju ha nått emot henne eller hur?
Men jag vet inte varför Lucas hade det, fråga honom själv om du vill veta, sa jag och ryckte på axlarna.

"varför stoppade ni det inte då?" sa Bella surt och la sen huvudet på sned "men varför hata henne? Ho är så snäll, ja kanske för snäll. Jag ska döda den som rör henne igen" sa Bella surt och blängde på mina vänner "ja jag ska fråga honom och svarar han inte ska jag dra det ur honom" sa Bella och reste sig upp

- Vi hade liksom inte tid, vi var fullt upptagna med att ligga bakbundna på marken och bli torterade, sa jag irreterat och såg på henne.
- Sen, så hjälpte jag faktiskt henne, hur tror du att vi tog oss därifrån?, tror du han släppte oss frivilligt?, sa jag surt till henne.
- Och ja hon är snäll, men det är väll för att hon står på båda sidor och att hon har så pass mycket makt, sa jag och nickade till henne när hon reste sig upp.

"ni borde inte blivit överlumpade från början. Du är värdelös Draco som alltid" snäste hon åt honom och Draco bara vek bort blicken och ja hörde dem långt borta och kramade svagt Dracos hand
"inte vet jag hur ni kom där ifrån men om du nu hjälpte henne gjorde du det för sent. Hade ni varit bättre hade det här inte hänt. Och folk borde respektera henne och frukta henne" sa Bella och lämnade sedan rummet och smällde igen dörren och jag ryckte till och slog upp ögonen och såg förvirrat på dem

Jag kröp ihop vid Bellas ord, för det var det jag innerst inne tyckte.
Cara slog upp ögonen och såg förvirrad ut.
- Hur är det Cara?, sa Sev oroligt till henne.

Jag tittade på dem och log svagt
"jo jag mår bra nu. Jag fick bara lite ont oroa er inte" sa jag leende och mötte sen Dracos blick "lyssna inte på henne, du är bättre än vad hon säger att du är och de är inte ditt fel" sa jag och smekte hans kind och han log svagt
"varför ser ni då dystra ut?" sa jag och tittade på de andra

Jag log mot henne att hon kännde sig bättre.
- För allt det Bella säger är sant, det skulle inte behövt bli såhär från första början om du inte hade behövt räddat oss.
Och hon har rätt jag hjälpte dig försent, sa jag och gömde ansiktet i Deans knä.
- Lugna dig, det är bara Bella, sa han och strök mig över håret.