Sjunde året på Hogwarts

Jag log mot Laura
"ja oroa dig inte" sa jag och log svagt och kramade hennes hand "Laura ta inte på dig skulden, snälla du" sa jag bedjande
"Vi tar alla på oss skulden" sa Draco och kramade min hand och jag log svagt mot dem
"men det var mitt val så snälla ni sluta anklaga er själva, det gick ju bra så snälla ni kan ni inte le?" sa jag och log svagt mot dem

Jag nickade men sa inget, för tog på mig skulden det gjorde jag vad hon än sa.
- Gick bra, du vart ju nästan halvdöd, sa jag och satte mig ner på golvet vid hennes säng.
Dean kom fram till mig och satte sig och la armen om mig.
Jag lutade mig mot honom och såg på Cara.
- Visst jag kan le om du lägger av att dö, sa jag och halvlog mot henne.

"men Laura du vet att jag inte kan låta er dö för min skull. Det har jag förklarat för er. Då kan jag ju ta på mig skull en för att jag inte höll fast Draco när han ville gå, då hade inget hänt. Eller så kan jag ta på mig skulden för att jag inte dödade Lucas för en massa år sedan" sa jag och blängde på honom där han inte såg lika säker ut längre men jag vände tillbaka blicken mot Laura "så snälla ta inte på dig skulden, jag vill inte se dig ledsen" sa jag och log svagt och nickade sedan när hon lg mot mig "det var bättre och jag lovar att inte försöka dö! Det är inte så att jag själv väljer vad som händer" sa jag och skrattade till lite men et gick inte så bra utan jag hostade i stället "hur är det med er då?" frågade jag personerna i rummet när de blängde på mig

Jag såg på henne och log svagt och mötte sedan Dracos blick.
- Fortfarande ont?, sa jag och han nickade.
- Visst är det bra med ovanliga förbannelser?, skrattade Lucas och såg på oss.
- Varför bara lamslå folk när de kan få lida utav det?, sa han flinande.
- Jag lider inte, det gör bara lite ont, sa jag och såg på honom.
- Jo, men ha det hela ditt liv du, och du med Malfoy, ni ska få lida för att ni är med henne, sa han tort.
- Vad hände?, sa Sev och såg på oss.
- Vi blev träffade av nånröd ljusstråle, sa Draco och jag nickade.
- Och sen svimmade vi bara av liksom men det gjorde förbannat ont när vi blev träffade, sa jag och såg sedan på Cara.
- Men snälla ni strunta i oss ta hand om Cara, sa jag bedjande.
- Ja gör det, sa Draco.

Jag såg hatiskt på Lucas och Bella förstod vad jag ville och bröt av två fingrar till och han skrek till och jag log elakt och såg sen förskräckt på mina vänner
"men varför sa ni inte det! Jag vill inte att ni ska ha ont och jag mår bra nu" sa jag och log ansträngt och tittade på Sev "kan du undersöka dem?"
"Cara jag vet att du har ont så kan jag få se över di först?" sa han bedjande
"nej! Kolla över dem nu! Det är en order" la jag till och försökte låta lika säker som förr
"men snälla Cara vi klarar oss" sa Draco
"jag med så var tysta nu och sluta dalta med mig och låt Sev kolla på er." sa jag bestämt
"ju fortare ni låter henne få som hon vill desto fortare kan jag undersöka henne, så vart har ni ont?" sa Sev och tittade på mina vänner

Jag suckade åt Cara och vände mig mot Sev.
- Jag vet inte, typ inut i någonstans, sa jag och Draco nickade.
- Det är svårt att förklara, sa Draco och Sev såg på oss.
- Vart blev ni träffade?, sa han och jag drog ner tröjan från axeln och pekade och Sev vände sig mot Draco som nickade.
- Ja, på sammaställe då måste det vara någon mening med det, sa Sev fundersamt.
- Självklart är det en mening med det, hela nerverna korsas i axeln, fattar ni inte det?, sa Lucas elakt.

Jag blängde hatiskt på Lucas som log nöjt, och Bella tog fram en kniv och skar upp ett sår i underarmen och Lucas skrek till och jag kunde inte annat än att le. Men sen såg jag oroligt på mina vänner
"jag ska testa en sak, det kan gör ont" sa Sev fundersamt "jag ska se om jag kan återskapa samma trollformel, men den ska funka bakåtvänt" fortsatte han och höjde staven först mot Laura och jag väntade på att något skulle hända

Jag nickade åt Sev och han riktade staven mot mig.
Jag skrek till och en hemsk smärta skar som vassa knivar genom kroppen, men den rödaljusstrålen sköts in tillbaka in i Sevs stav.
Jag låg på golvet och drog efter andan, jag kände mig yr och illamående men smärtan i kroppen hade gått över.
- Hur är det Laura, sa Dean oroligt och jag la mig i hanns knä och slöt ögonen.
- Mycket bättre, blev bara yr men det går snart över, mumlade jag och Dean strök mig över håret.
Sev undersökte mig och nickade.
- Ja, det verkar som om det är försvunnet, din tur Draco, sa han och riktade staaven mot honom.

Jag log mot Laura
"klarar du dig?" frågade jag oroat och tittade sedan på Draco som nickade bestämt och jag kramade hans hand och den röda strålen for ut ur Draco som fick bita ihop för att inte skrika och han föll ihop andfått bredvid mig och jag strök honom försiktigt över håret och han kramade tacksamt min hand
"så det är ingen fara, du får skrika i fall du vill" sa jag mjukt till honom men han skakade på hvudet och jag förstod att han tänkte på Bella och jag kramade tröstande om hans hand och hoppade försiktigt längre in i sängen och han la sig trött bredvid mig och jag log lättat
"mår ni bra nu? Är förbannelsen borta?" frågade jag

Jag nickade mot Cara men orkade inte öppna ögonen, det snurrade i huvudet, men det var i alla fall en vanlig yrsel och inget onaturligt.
- Mmmm jag vår bra bara yr och trött, men ingen förbannelse, mumlade jag och Dean strök mig över håret.
- Kolla Cara nu, sa jag till Sev utan att öppna ögonen.