Sjunde året på Hogwarts

Jag hörde röster långt bort men de var som en dimma och jag var tillbaka på den där båten igen i dimman. Är det här man hamnar när man svävar mellan liv och död? Är det här ett hav som antingen tar en till livet eller till döden? Men jag vill inte egentligen dö, jag såg skrämt på dimman som kom närmare, jag ville tillbaka till rösterna, till ljuset och värmen, men om en krop inte orkar då? Fast det är värt det om mina vänner får leva.
"jag tror den här mannen har något att säga till er" min fars röst lät som ett ihåligt eko och jag undrade vem han fått tag på
"hon kommer dö och ni kan inte göra något åt det" Lucas röst var hånfull och jag ville inget annat än att vakna och straffa honom. Båten stannade och det verkade som om den inte var säker på var den skulle. Jag lyckades ansträngt slå upp ögonen, örn jag hostade till. Jag var i alla fall vaken och kunde blänga argt på lucas

Voldemort kom tillbaka med Lucas i ett fast grepp och kastade honom på marken.
- Och vad i helvete vet du om det, sa jag ilsket och en vrede som jag aldrig hade känt strömmade genom mig när jag såg ner på Lucas.
Jag ställde mig ilsket upp och såg på honom.
- Svara mig, om du orsakar hennes död, då, sa jag ilsket men avslutade inte meningen.

"vad ska du göra? Du kan ändå inte göra mig mer skada än någon annan redan gjort" skrattade han
"hon kanske inte kan men jag kan" sa min far vasst och Lucas ryckte till lite men log sedan
"be my guest" skrattade Lucas och jag såg hatiskt på honom
"så du är vaken fortfarande? Jag måste berömma din uthållighet men det är lika bra att du ger upp" sa han elakt
"jag ger aldrig upp" sa jag lågt och hostade sedan upp mer blod och kände hur yr jag blev
"snälla Cara, var tyst och spara på krafterna. Jag vill inte tvingas begrava dig" sa Draco och kysste min hand
"ser man på, Draco Malfoy har kännslor det gör det hela ännu roligare när hon dör" skrattade Lucas och nu fick Draco nog
"jag är trött på dig din lilla parasit" sa han och tryckte upp honom mot väggen "jag lovar dig att om hon dör så ska jag döda dig så långsamt att du önskar att du aldrig rört henne" sa han kallt och till o med min far såg impat på honom
"Draco älskling..." sa jag lågt och han vände sig mot mig och Lucas ramlade ihop på golvet och Draco satte sig bredvid mig och kramade min hand
"vad är det?" frågade han mjukt och smekte min kind
"jag vill inte att du gör något dumt, jag vill inte att du ska ha mardrömmar, snälla lova mig att du inte..." jag hann inte avsluta meningen innan allt blev svart igen
"haha så patetiskt" hörde jag Lucas säga och sedan hans skratt

- Nej, du har väll rätt antar jag, jag är mer bra på räddningsexpedisioner, sa jag och såg ilsket på honom, och flinade brett när Draco fattade humör och tryckte upp honom mot väggen.
- Mardrömmar kommer man över, sa jag och Draco nickade.
- Du har rätt, och det finns flera sätt att plåga honom, än att döda honom direkt, sa Draco ilsket.

"Bella kanske vill ha sitt roliga med honom" sa Voldemort och log elakt
"eller så förgiftar vi honom" sa Severus lätt och drog fram en liten flaska och Lucas såg inte lika säker ut längre.
Jag hörde ett skall långt bort och sedan hur någon gnydde. Båten stannade igen men nu närmare dimman och jag undrade hur många gånger jag kunde vakna innan kroppen gav upp. Jag slo trött upp ögonen och såg Kaname stå bed id och glatt vifta pa svansen men jag orkade inte klappa honom
"hej vännen" sa jag lågt och han skall till
"Cara du är vaken igen" sa Draco och kramade hösttermin m min hand
"jag ska se om jag kan göra något för dig" sa Sev och kom fram till sängen och höjde staven och uttalade några ord jag aldri hört förut och jag skrek till igen
"så där skrek du aldrig när jag gjorde något" sa Lucas lite besviket och min far lyfte upp honom och kastade in han i väggen
"jag är ledsen Cara men om det funkar så läker såren" sa Sev och jag nickade svagt
"det är så kul att se dig dö och att ingen kan göra något" skrattade Lucas
"jag kommer inte dö...inte dö..." sa jag lågt och försvann sen in i dimman igen

- Ja, hämta hit Bella, det förtjänar han, sa jag och satte mig åter i fotöljen och såg oroligt på Cara.
- Kan du inte göra något?, sa jag och såg på Sev men han skakade på huvudet.
- Inte mera just nu, sa han sorgset.
Jag kröp ihop i fotöljen, och gömde ansiktet.
- Det är mitt fel om hon dör, hon gjorde det för att rädda mig, det borde hon inte, sa jag och snyftade till.

"jo jag kan hämta Bella" sa Voldemort och log elak och försvann ut ur rummet
"nej det är inte ditt fel, hon valde själv så som hon alltid gör, det vet du!" sa Draco tyst "jag önskar bara att hon kunde tänka på sig själv nån gång" sa han mjukt. Voldemort kom tillbaka med Bella som skrek till
"vad har du gjort med min vildkatt?" sa hon argt och blängde på Lucas
"vad hon förtjänar" sa han roat och Bella tog tag i ett glas och kastade på honom innan hon drog upp hans arm och drog med honom fram till dörren och satte in hans fingrar och drog igen dörren så fingrarna knäcktes och Lucas skrek faktiskt till
"det var effektivt" sa Voldemort roat
Jag hörde ett skrik långt bort och undrade om det hänt mina vänner något, tänk om pappa skadar dem, eller om Lucas har gjort dem något. Båten stannade nu i dimman och jag slog långsamt upp ögonen
"mår ni ra?" frågade jag tyst
"ingen fara med oss, men Bella har sitt roliga med Lucas" sa Dravo tyst och jag nickade
"min lilla vildkatt har vaknat" sa Bella och släppte Lucas som studerade sin hand ochförsökte få det att sluta blöda
"mm jag är vaken just nu" sa jag lågt
"somna inte, snälla Cara" bad Draco
"jag ska försöka. Jag fösäker stanna hos er, men jag vet inte hur länge jag orkar hå..." sen blev allt svart och jag var åter på båten

Jag stirrade på Bella och var glad att jag inte var Lucas.
Visst förtjänade han det och särskilt om Cara höll på att dö.
Jag vände mig om och såg på Draco.
- Ja, jag vet men jag önskar att hon inte hade gjort det, att hon tänkte på sig själv, sa jag och suckade.
Lucas skrek och Bella fortsatte med sin tortyr av honom.
- Vad trodde du egentligen, att du skulle slippa från allt eller?, sa jag och såg på den kvidande Lucas.

"ja men ingen kan ändra henne" sa Voldemort och tittade olyckligt på mig
"jag är glad att hon räddade dig, och jag hoppas hon klarar sig" sa Dean och kramade om Laura och Lucas blängde på dem men sa inget
"du dödar henne" skrek Bella och drog upp honom och började dra loss tussar av hans hår och han skrek till igen
"Laura om hon dör skyll inte på dig själv" sa Draco och kramade om min hand och jag hörde en sorgsen ton i hans röst
"jag älskar dig Draco" sa jag tyst och hoppades han skulle höra mig, jag visste inte hur högt jag pratade
"Cara lämna mig inte" sa Draco och grät

Jag såg på Dean och log.
- Visst är jag glad för det jag med, men jag vill inte att hon ska dö, sa jag med kvävd röst och tårarna började rinna.
Jag såg upp på Draco och log svagt.
- Men det kommer jag att göra, jag gör ju det redan nu, sa jag.
- Hon skulle inte behövt bli så här om hon inte räddade mig, så allt är mitt fel, sa jag och grät när Draco började.
Dean höll om mig och tårar rann på hanns kinder.
- Jag hatar honom, sa jag mellan snyftningarna och såg på Lucas.