Sjunde året på Hogwarts

jag såg Lauras ansikte och nickade och hostade sedan till och kände mer blodsmak i munnen, jag kände hur yr jag började bli. jag hörde steg långt bort och först trodde jag det var Lucas som kom tillbaka men det var killarna
"Vad har hänt med henne" sa Draco förskräckt och sjunk ner bredvid mig och jag försökte ta hans hand och han förstod vad jag ville och tog tag i min hand och kramade om den. "Det blir bra jag lovar" sa han och jag kunde inte annat än att nicka
"Det är väll bäst att vi tar henne här ifrån innan de kommer tillbaka" sa Peter
"Ja vi tar henne hem till sig, Sev borde vara kvar där" sa Draco och det sista jag kände var hur vi transfererade oss och hur ont det gjorde, jag hostade upp mer blod när vi landade i ett välbekant rum sen blev allt svart igen

Jag suckade ut av lättnad, när jag såg att Sev var kvar.
- Hon har blivit sparkad, och det kommer blod, gör något, sa jag panikartat och såg på honom.
Sev nickade och la henne i en säng och började undersöka henne.
Voldemort kom fram och såg illsket på oss.
- Vi har inte gjort nått, det var Lucas och några andra idioter, sa jag och förklarade allt som hade hänt.

jag kände en smärta i magen och slog skrämt upp ögonen och hostade sedan till och blodet var kvar
"Förlåt Cara" sa Sev som höll i staven "Jag var tvungen att se vad du hade för skador och det är värre än vad jag trodde" sa han lågt
"Du kan väll hjälpa henne" sa Draco förfärat och tog min hand och satte sig på knä bredvid mig och jag försökte le mot honom men det gick inte så bra och jag kände mig svag igen
"gjorde Lucas det mot dig? den Lucas?" sa min far och jag nickade svagt "Jag ska döda honom, vilket jag borde gjort för länge sedan" sa han kallt och böjrade gå fram och tillbaka i rummet och Max och Peter såg skrämt på honom och jag försökte säga något till dem
"Va bara tyst Cara och spara på krafterna, du kommer behöva dem. det här kommer göra ont" sa Sev och mumlade några ord och jag skrek till innan allt blev svart igen

Jag såg på Voldemort och nickade.
- När du ändå hålle på att döda dem, så hämta våra stavar innan du åker är du snäll, sa jag vänligt och såg på Per och Max.
- Er treanfererar jag hem, sa jag bestämt och tog tag i deras händer och transfererade mig iväg med dem till deras lägenhet.

( Ska sova nu, god natt ♥ och ha en God jul )

(Natti natti bäbbisen ♥ och du med ha en riktigt bra jul ♥)

jag hostade till och vaknade igen och kände att magen vände på sig och jag spyde över sängkanten och Sev trollade bort det och såg oroligt på mig
"Jag har gjort allt jag kunnat just nu, jag vågar inte hålla på fö mycket i fall det blir värre" sa han och satte sig bredvid mig och jag såg på min far som nickade mot mig och försvann sen och jag hoppades Lucas skulle få en plågsam död! Laura transfererade hem bröderna och km sedan tillbaka och jag såg på dem
"Hur är det med er?" frågade jag svagt och hostade sedan till

de vände sig mot mig och nickade till svar.
Sen vilade en pinsam tystnad över rummet men ingen gjorde ett försök att avbryta den.
Flera minuter gick och trots att dagarna blev längre och nätterna allt ljusare hade vi svårt att urskillja möblerna i rummet.
Någonstans långt borta hördes ett en bjällra och ett howande men jag var för trött för att orka tänka och somnade till julens stillsamma snöfall.

(va? Asså du får vara med om du frågar men kom inte bara o skriv något helt random)

Jag transfererade mig tillbaka och såg på Cara.
- Mår du bättre?, sa jag oroligt till henne, och skakade sedan på huvudet.
- Jag vet inte riktigt, jag har ont och känner mig ganska svag, men jag vet inte vad det är, det är iaf inte livshotande, sa jag leende och såg på de andra.
- Jag mår bra, sa Dean leende och jag kramade om honom glad över att han var okej.
- Jag känner som dig, Laura, sa Draco och såg på mig och jag nickade.
- Förmodligen nått när vi blev infångade då, men bry er inte om oss, ta hand om Cara, sa jag och Draco nickade.

Jag nickade lättat
"jag var rädd att de skulle ha skadat er. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till när de torterade er" sa jag sorgset och Draco kramade om min hand
"oroa dig inte det är ingen fara med oss, försök att inte prata nu" sa han och jag nickade o hostade till
"jag önskar jag visste hur allvarligt de var. Jag vågar inte experimentera för mycket, i värsta fall får du åka till Sankt mungus" sa Severus
"nej!" sa jag så bestämt jag kunde "kan du inte göra något vill jag inte ha nån kass läkare som tror han vet vad han gör" sa jag och försökte att hålla mig vaken
"Cara varför gjorde du det?" frågade Dean och jag mötte hans blick och log svagt
"för att rädda Laura så klart. Jag ville inte se henne straffas för att Lucas var arg på mig" sa jag ansträngt och hostade till "och det funkade ju...ni klarade..." sa jag tyst innan allt blev svart igen

- Det är inte så farligt, vi har vart med om värre, sa jag leende innan hon svimmade.
Jag satte mig i en av fotöljerna och såg sogset på Cara.
- Hon borde inte ha gjort det, hon håller på att dö, för min skull, sa jag och drog upp knäna och gömde ansiktet i dem.
Dean kom fram till mig och la en tröstande arm om mig, men sa inget.
- Hur kunde den där killen bara hämta oss, han band upp våra händer och ledde oss till er, sa Draco och såg granskande på mig.
- Jag sparkade till honom, så han for omkull och slog i huvet, sen lossade jag mina händer tog hans stav och använde imperiusförbannelsen på honom, sa jag förtvivlat.
- Nu har jag gjort den andra förbjudna förbannelsen och jag lovade mig själv att jag aldrig skulle göra fler, jag hoppas att jag slipper göra den sista, sa jag och snyftade till och såg på Caras livlösa gestalt.