Not what I wanted [PRS]

Kände Joshua helt ärligt att han ens behövde ställa den där frågan? Hade inte alla de där små stönen och kroppsliga reaktionen gjort saker och ting mer än glasklart? Zihao skämdes en gnutta över reaktionen, över alla morrande läten och stön som rymt de torra läpparna. Om han betedde sig så redan nu, hur skulle det då bli när det blev parningssäsong? Jo, det lät helt sjukt men samtidigt var det ett riktigt problem. Han skulle väl bli tvungen att kedja fast sig själv vid en vägg eller något.
”Okej? Det är en jävligt stor underdrift”, svarade sjuttonåringen och vilade pannan mot den yngres respektive. De verkade båda två vara komplett utmattade, överhettade och eländiga. Båda två skulle nog må bra av ett bad eller en dusch, speciellt Zihao som troligen stank alldeles förskräckligt vid det laget. Blöt hund, det var nog vad alla andra ansåg att han luktade som.
”Men du”, fortsatte han långsamt och slingrade de starka armarna runt den magra kroppen. ”Vi borde gå tillbaka innan någon märker att vi är borta..plus att det är fullmåne imorgon och jag börjar bli lite orolig över att jag typ ska råka attackera dig”, erkände han och lämnade en puss på den lilla, perfekta näsan. ”Jag kan bära dig till slottet om du vill, helt ärligt alltså..” Mer än gärna faktiskt, han hade mer än gärna kunnat kånka iväg på den yngre, slänga honom över axeln och marschera iväg över gräset.

Kommentaren får leendet att bli allt större, bra. Egentligen hade nog Joshua inte behövt fråga något liknande, reaktionen hade varit rätt uppenbar och lätt att tyda. Men det var länge sedan, och eftersom att detta varit Zihaos första gång.. ja, han vill helt enkelt göra allting perfekt för den äldre. Deras bröstkorgar rör sig i samma tempo, hävs upp och ner lite snabbare än det normalt brukar göra. Plus var de oerhört svettiga vid det här laget, både de själva och lakanen över sängen skulle må bra av en lång tvättning. Sextonåringen stryker fingrarna över de välformade armarna, bara för att stanna upp vid kinderna. Ögonlocken som varit slutna ett bra tag slår upp sig, nu har han vilat tillräckligt.
”Jo, vi borde definitivt börja röra på oss,” viskar han och sträcker kvidande på ryggen. Det är sent in på kvällen vid det här laget, och det kan nog vara bra att visa sig inför sina vänner innan de går till sömns. Plus kanske ta någonting att äta efter allt det här. Det där med att slytherineleven skulle bära honom.. ja, det låter inte helt fel. Smärtan är svagt brännande, och helt ärligt kanske Joshua skulle falla ihop när han väl ställer sig upp. Att bli buren låter därför rätt frestande, någonting som han inte vill säga nej till. Däremot är det väl lite smått förnedrande. ”Jag tänker inte protestera om du vill göra det.. men först en dusch, okej?” Dusch, gud vad skönt.

”Om vi ska duscha samtidigt kan jag inte lova att jag inte gör någonting dumt”, varnade Zihao och slängde benen över sängkanten. Fötterna kom i kontakt med det svala golvet och snart hade han kommit upp på de darrande benen. Kläderna var slängda på golvet, vilket resulterade i att han var tvungen att böja sig ner för att fiska upp dem. Aj, aj, aj. Ryggen mådde inte särskilt bra, däremot klagade han inte. Resten av kroppen mådde alldeles utmärkt och han kände sig nästintill befriad.
”Imorgon, har du någonting för dig på kvällen?” Undrade sjuttonåringen och rätade på sig. De mörka ögonen fäste sig på Joshua, någonting som ledde till att en liten rysning for över huden på honom. Han ville nog trots allt ha mer, även om han inte personligen ville erkänna det. Sextonåringen var betydligt mindre, mer bräcklig och mager än den äldre eleven. Det betydde förmodligen att han orkade med mycket mindre än Zihao själv gjorde. För om sanningen skulle fram hade slytherinaren kunnat fortsätta hela natten lång.
”Eller kvällen och kvällen..både kvällen och natten”, förtydligade han och drog en hand genom det gråa håret. Handflatorna var alldeles svettiga och hjärtslagen fortfarande hastiga. Det var riktigt så att han kunde känna hur odjuret därinne ville ut och ränna omkring. Som tur var hade han en massa hud och ben som förhindrade detta, men det gjorde fortfarande ont och kändes obehagligt. ”Du måste självfallet inte hålla mig sällskap, förstår om du inte vill.”

Om de ska vara fullkomligt ärliga med varandra skulle det faktiskt inte förvåna Joshua om de bägge två hittar på någonting dumt inne i duschen tillsammans. Men med tanke på hur härligt det varit skulle sextonåringen inte ha något emot det. Även om ryggen och underkroppen bränns så ligger härligheten kvar över honom.
”Det kan inte jag heller lova,” erkänner han och drar långsamt benen över sängkanten. Med en lätt liten grimas ställer han sig upp, alldeles försiktig när han sträcker på ryggen. Det som kommer i fokus är lakanen som han snabbt kravlar bort från respektive sängtillbehör. Han är inte långsam med att lägga dem i en hög och bege sig mot badrummet, även om han har rysligt ont. De ska ner i tvätten, nu på direkten. När han kommer in i badrummet blir han uppriktigt sagt förvånad, det är väldigt mysigt, några små fläckar här och var som örnögonen snappar upp, men annars är det väldigt rent och fint. Mysigt. Sen kommer den där frågan om morgondagen. Var det något DA möte då? Mycket möjligt.. En liten klump byggs upp i halsen på Joshua, Zihao går först. Ja, det är rätt val. För att vinna lite tid för sitt tänkande börjar han sätta på duschkranen med varmt vatten. Några sekunders vinst där.
”Jag vill hålla dig sällskap,” försäkrar han med en lite högre röst, så att den ett år äldre ska höra honom från den rätt så tunna väggen. ”Och jag borde inte göra något speciellt imorgon kväll, så varför inte?”

Av någon anledning kändes det som om Joshua inte talade absolut sanning när han sa det där sista. Zihao misstänkte nästan genast att den andre visst hade någonting annat för sig och att han undanhöll sanningen bara för att inte såra sjuttonåringen. Den äldre steg in i badrummet han fixat med den senaste månaden. Förut hade rummet varit kvavt och luktat starkt av mögel, men efter tillräckligt mycket städning och allmänt rensande hade det blivit riktigt fint.
”Varför ljuger du? Inte om att du vill hålla mig sällskap, utan om det där med att du inte har något att göra imorgon?” Undrade slytherinaren missnöjt och slöt upp vid den yngre, under flödet av vatten från duschhuvudet. ”Kom vi inte överens om att inte ljuga?” Fortsatte han och gled med händerna längsmed Joshuas magra kropp, för att därefter försiktigt pressa sig närmare. Tänderna grävde mer sig i den skära huden mellan axeln och halsen allt eftersom andetagen blev snabbare. Nu befann de sig i den där positionen igen, nära varandra - hud mot hud. De var båda två nakna och upphetsade, överhettade. Zihao kunde inte hindra sig själv och inte heller orkade han försöka hålla emot begäret. Hur fan skulle han kunna skiljas från den yngre under resten av natten? Joshua tillhörde Gryffindor och Zihao Slytherin, plus att de gick i olika årskurser. Livet var verkligen grymt ibland.
Läpparna strök försiktigt vidare upp längsmed den andres hals, kysste varsamt käkbenet och därefter läpparna med bröstkorgen pressad mot den smala ryggen. Han kunde känna alla kotor innanför huden, vartenda ben.
”Du..du får säga till om du vill jag ska sluta”, andades slytherinaren tillslut, återigen alldeles andfådd.

Ja, varför ljuger han? Det är verkligen ingenting personligt, ingenting som skulle såra Zihao om han fick reda på det.. men med tanke på de stränga reglerna som DA medlemmarna kommit upp med innehåller många om brist med tillit för slytherin. Inte sjuttonåringen personligen, utan de som möjligtvis skulle kunna skvallra till Umbridge. Han litar på den andre när det kommer till detta, och han skulle säkert må bra av lite mer träning han också.. men om orden förs runt, om Zihao berättar för någon av sina vänner som berättar för någon annan.. ja, då kan det gå åt hellskotta. Och då är det Joshuas fel.
"Det är verkligen ingenting Zihao, ingenting som du ska bekymra dig över. Det är bara en hemlighet.. som kommer att ge oss bägge två väldigt mycket skit," är de orden förståeliga? Eller låter det alldeles korkat och dumt? Sextonåringen hoppas verkligen det, för även om han vill att slytherineleven ska få den hjälp han behöver så finns det mycket han inte kan riskera. Dessa seriösa tankar försvinner däremot lika snabbt som de anlänt. Bröstkorgen som trycks mot hans rygg, den bara huden och läpparna på nacken. Det hela får honom att vilja göra om allting igen, även om det gör lite ont. Ett snopet, nöjt litet läte sipprar sig ut mellan de fylliga läpparna. De kanske har bråttom till slottet, men lite till kan väl ändå inte skada? Inte i Joshuas ögon iallafall.
"Det vill jag inte.."

En hemlighet? Vadå for hemlighet? Åh, varför hade Joshua varit tvungen att säga just sådär för? Ni skulle lilla Zihao inte kunna släppa det även om han verkligen försökte. Som tur var hade de för sig någonting annat för tillfället, men så snart de skildes åt för att gå till sina respektive sovsalar skulle tankarna komma flödande tillbaka. Han kände sig själv ganska så väl och var nittionio procent säker på att det var precis vad som skulle hända. Det lilla lätet som sedan rymmer sextonåringens läppar får den äldre att vakna upp ur sin lilla dvala. Rörelserna som nyss varit varsamma och försiktiga blev mer och mer bestämda. Inte hårdhänta eller så, men definitivt mer passionerade. På samma sätt blev kyssarna skata men säkert mer djupa och snart hade han nästan stoppat ner tungan i halsen på den yngre. Zihao kunde inte få nog, inte hålla sig själv i nackskinnet. Ljuden som rymde hans egna läppar var inte längre helt mänskliga, utan någon underlig blandning mellan de två varelserna som levde inom honom. Kanske var det därför de där rörelserna började bli mer bestämda, därför kyssen nådde djupare och händerna klamrade sig fast.
”Mhm, du vill inte att jag ska sluta?” Undrade sjuttonåringen, vara stämma var rispig och dov. Orden kröp fram mellan kyssarna, under de små pauserna han avsatte för att få in luft i lungorna. Huden var varm, nästan brännhet att vidröra och ögonlocken slutna. Hur i helskotta skulle de lyckas ta sig hela vägen till slottet? I den stunden kändes det minst sagt otänkbart.

Det verkar som att de två ungdomarna kan få nog av sitt lilla maraton, vilket kanske är förståeligt med tanke på att de bägge två är.. ja, styrda av hormoner. De har suktat efter varandra länge nog varför skulle de inte hålla på som ett par kaniner?
"Nej," viskar Joshua med hes röst och sväljer hårt. Men han vill inte att den äldre ska sluta, plus med tanke på ljuden som kommer från dem bägge två.. ja, med de i öronen skulle nog ingen tro att de vill sluta. Fingrarna som rör sig över Zihaos bara hud brinner i princip upp. Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen medan tungorna gör sin egna lilla dans där i hettan. Vattnet som rinner över dem är inte direkt något bekymmer, ingenting irriterande eller påtvingade. Ögonen sluter ihop sig, fingrarna gräver sig ner i de tjocka lockarna medan söta, nöjda små stönanden sipprar ur mot sjuttonåringens egna mun. De kommer bli helt slutkörda.

Morgonen efter vaknade Zihao alldeles för sent och han var tvungen att slänga på sig uniformen för att inte komma försent till trolldryckskonsten. På vägen nerför de branta trapporna sprang han rakt på en femte årselev som föll huvudstupa framåt. Han ursäktade sig hastigt, hjälpte den femtonåriga pojken upp på fötter innan han fortsatte. Därefter dröjde det inte länge förrän han hade hunnit ut från elevhemmet och slagit rakt in i ryggen på Ethan.
”Jaså, du har äntligen vaknat?” Undrade den jämnårige eleven och höll ett hårdare grepp om böckerna i famnen. Han hade nästan varit påväg att ramla vid den lilla sammanstötningen, men hade på något sätt lyckats hålla sig på fötterna.
”Varför väckte ni mig inte?” Kontrade sjuttonåringen, som blivit alldeles flåsig efter sin lilla springtur.
”För att du var alldeles slutkörd igår när du kom hem kanske?” Föreslog den andre och flinade till. ”Vad höll du egentligen på med halva natten?” Bra fråga där, kunde han ens svara på den?
”Jag var med Joshua”, konstaterade Zihao kort och ryckte på axlarna. Dörren gled upp framför gruppen av elever och professor Snape gav dem alla en mörk blick innan han tog ett steg åt sidan. Hade läraren vaknat på fel sida? Han verkade mer ilsken än vanligt. De två eleverna närmast dörren delade en hastig blick samtidigt som de snart därefter slog sig ner vid bänken längst bort från katedern.
Snape drog långsamt igång med genomgången, drog sin släpiga stämma över salen innan en liten, snabb knackning ljöd genom rummet. Alla elever vände sig mot dörren som strax därpå öppnades, bara för att avslöja Dolores Umbridge. Hon såg ut ovanligt mycket som en padda och andetagen var snabba. Hade den lilla promenaden ner till fängelsehålorna gjort henne andfådd eller?
”Nej, nej, bry er inte om mig”, kvittrade hon med sin ljusa, äckliga stämma och slog sig ner på en stol längst bak i klassrummet. Där satt hon sedan med sitt lilla block och krafsade, medan Snape motvilligt fortsatte.

”Så, du och Joshua?” Viskade Ethan upphetsat och hackade frånvarande upp rötterna han hade framför sig.
”Japp, precis så”, svarade Zihao och fortsatte röra om i kitteln. Dagen till ära skulle de arbeta i par, vilket var en trevlig överraskning. Hela kroppen gjorde ont och inte bara av en anledning. Fullmånen gömde sig troligen redan bakom molnen därute och sjuttonåringen var redan okoncentrerad och utmattad.
”Gjorde ni det?” Undrade den jämnårige, vilket fick kamraten att frusta till. Mysigt, han hade precis satt sitt eget saliv i halsen.
”Ursäkta?” Kraxade han och stannade upp i sitt omrörande.
”Ja, hade ni sex?” Förtydligade Ethan oskyldigt och lutade hakan mot handen. Jösses, såhär på brukade han minsann inte vara.
”Jag förstod vad du menade redan innan”, väste Zihao och flackade med blicken. Umbridge var på den andra sidan av klassrummet, borta vid en annan bänk där hon stod och glodde stint. ”Och ja, vi hade sex”, fortsatte han och kände genast hur kinderna blossade upp. ”Typ tre gånger.” Såhär på efterhand var det nästan pinsamt.

Det spelar ingen roll hur sent Joshua är uppe, han har som en inbyggd väckarklocka i hjärnan.. denna väckarklocka är inte långsam med att väcka upp resten av kroppen, nej nej. Ingen sovmorgon för sextonåringen. Precis vid samma tid, halv åtta, slås ögonlocken upp. Och där sitter en oerhört bekant skepnad precis vid sängkanten. Hayley. Faktumet att hon kommit upp för trapporna som brukar förvandlas till rutchkanor varje gång någon av det andra könet försöker komma upp, ja det är lite imponerande. Men de tre bästa vännerna har kommit på en lösning, och använder den väldigt ofta.
"Jag slängde iväg dina rumskompisar, de blev alldeles förskräckta och undrade om de snarkade." Berättar hon med en lång blick på sin vän, innan hon kramar om en av kuddarna hon snott till sig. "Förstår inte hur du ens kan somna med dem i samma rum. Jag hade lust att strypa dem bara de små minuterna jag var här." Sextonåringen, som inte riktigt vill vara oförskämd gömmer ansiktet i sin andra kudde innan han bestämmer sig för att gå med på konversationen. Så tidigt inpå morgonen. Usch.
"Är det någon speciell anledning.. " Hayley verkar inte kunna hålla sig, även om hon ser alldeles generad och slut ut.
"Jag låg med Isaac igår, du vet den där snubben vi trodde var med Zihao? Vi hade fel.. Han verkar vara långt ifrån gay." Chock. Ett bra ord för att beskriva ansiktsuttrycket som faller över prefektens ansikte. Ingenting dömande, bara chockande. Har Aeron möjligtvis också hamnat i sängs med en slytherinelev? Han väcks upp från sin lilla dvala av Hayleys höga, irriterade skrik och slänger sig över sin bästa vän. "Jag brukar aldrig ligga med någon bara sådär, har inte ens pratat med honom förrän igår!"

Det blev en del samtal om det där, de var väldans tur att de inte hade någon lektion direkt på morgonen. Då skulle de definitivt ha kommit försent, kanske inte ens hunnit med den. Så fort de pratat klart om det som hänt Hayley under gårdagen, bombarderas han med frågor om Zihao och honom. Och jo, hon blev nog stolt, lite arg, och uppspelt.