Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Varför skulle jag säga någonting bara för att göra dig glad? Vet du inte hur elak jag är i grund och botten?” Fnös Zihao och gled försiktigt upp med en av händerna mot en av de skarpa kinderna. Vart hade deras underbara puffighet tagit vägen? Allt som fanns kvar var ju bara skinn och ben.. ”Jag kan vänta i flera år på dig, svär..inga av mina könslor kommer att försvinna”, försäkrade han och drog lite på munnen åt det där sista. Fem gånger per dag? Tja, han skulle inte ha någonting emot det faktiskt, även om det bara varit ett skämt. Men nittonåringen tog fett faktiskt på största allvar. ”Minst fem gpnger per dag”, förtydligade Zihao och sneglade sedan ner mot den lilla hunden, som satt bekvämt i famnen på honom. ”Åh..jag tappade ju bort mig och fick skjuts med en kvinna som sa att jag kunde adoptera hunden om jag ville..tror hon driver ett hund hem eller något”, sade han med rynkade ögonbryn. ”Ska skicka ett brev till hennes dotter som tack. Hunden heter Chichi förresten..väldigt gulligt faktiskt.”

Joshua biter sig hårt i underläppen, tänk om det händer? Tänk om Zihao får än starkare känslor för Tae medan han är borta.. tänk om de blivit tillsammans när han kommer tillbaka? Med kluvet ansiktsuttryck ser artonåringen ner mot sina fötter med en eftersläntad suck.
"Om de försvinner dock.. säg det till mig under något samtal då är du snäll, så att jag inte kommer tillbaka och blir förkrossad över att du blivit tillsammans med Tae, är du snäll?" frågar han och nickar lite för sig själv. Artonåringen tror inte att detta kommer hända, då det verkar som att de bägge två har väldigt starka känslor för varandra... men tänk om? Zihao hade faktiskt gått över till Tae väldigt fort innan. "Hmh... hoppas Chichi gillar katter, för han kommer behöva stå ut med tre stora lurvbollar.. kanske små kattungar också? Vad vet jag." Joshua höjer blicken mot Zihao när han känner en hand mot sin kind, jösses vad han saknat nittonåringens närhet.

”Hon”, rättade Zihao med ett snett leende och vände de mörka ögonen mot Joshua igen. ”Vi får väl se, hon verkar åtmsintone verkligen gilla männsikor..och du..oroa dig inte nu medan du är borta? Jag vet att det kanske är lite jobbigt och skitsvårt att lita på mig, men försök? Det är dig jag vill ha, Joshua. Dig och ingen annan på hela jordklotet. Eller hela universum för den sakens skull”, avslutade han med ett litet skratt och tog ett stadigare tag om Chichi, som häll på att glida ner i famnen på honom. ”Om du sedan kommer på att du vill att jag ska komma och hålla dig sällskap eller något så är det bara att säga det. Kan nog koka ihop någon ursäkt till Mr Song.” Nittonåringen lät huvudet falla lätt på sned. Utan förvarning hade blicken liksom limmat fast sig på Joshua, precis som den gjort under den yngres första dag med gruppen. Då hade han inte heller kunnat sluta glo på den andre..så med andra ord hade ingenting ändrats i grund och botten? Förutom det faktum att Zihao helt klart var betydligt trevligare och snällare, men framför allt ärlig mot både sig själv och artonåringen. Det var nyckeln till alltihop - ärlighet och tillit.

"Ah," säger Joshua svagt, låter ögonbrynen rynkas ihop medan han ser ner mot sina fötter, känner redan saknaden av Zihaos hand mot sin kind. Typiskt. "Ja.. jag ska försöka, men lovar du att berätta om någonting händer? För säkerhetsskull, jag vill inte gå igenom samma sak igen." viskar han med trög röst, och masserar försiktigt sig själv om halsen. "Ska du säga något till honom? Tae menar jag," undrar han tillslut medan han låter armarna glida om sin nätta, smala kropp, som att det ska få honom att må bättre, bli varmare. Joshua fortsätter att gnaga sig i läppen tills den spricker, en skåra blod glider ut. Härligt, en väldigt fin syn för Zihao det där. Nu kommer han säkert bli skrämd och vilja tassa direkt till Tae. "Jag kanske faktiskt gör det.. att vara ensam kan vara roligt i viss mått, men har liksom vant mig vid att ha människor omkring mig konstant."

”Jo, det kanske är bäst att göra det..” mumlade Zihao och såg besvärad ut. ”Alltså säga att jag är kär i någon annan”, sade han kvickt därefter och kliade Chichi på huvudet. Fan vad han skulle sakna Joshua, speciellt då den yngre precis kommit tillbaka..och så skulle han lämna dem igen? Men det var ju trots allt för artonåringens eget bästa, vilket den äldre faktiskt insåg. Däremot ville han inte inse det och kidnappa den andre, men men. Vad gjorde en månad eller två? Plus att han kunde åka och hälsa på under tiden? Och så skulle de ju prata med varandra varje dag och sådär..äsch. En månad eller två, som sagt. Förhoppningsvis skulle tiden flyga förbi. ”Jag kommer verkligen att sakna dig, din lilla loppa”, viskade Zihao slutligen med ett sorgset leende och släppte ner hunden på marken, så att han istället kunde dra in Joshua i en stor Zihao kram. ”Lova att du tar hand om dig nu? Inga skippade måltider eller så..”

"Okej.. dra inte ut på det är du snäll." Mumlar Joshua, osäker på vad han ska säga och göra. Men än en gång kan han inte låta bli att lägga märke till små detaljer. "Kan du lova mig det, att du kommer berätta för mig om du faller för någon annan, lova?" Frågar han igen, då den äldre inte svarat på den frågan innan. "Och jag kommer sakna dig, din jättebebis." Viskar han, låter sin kropp bli indragen i en varm och stor kram. Försiktigt lutar han sin kind mot Zihaos bröstkorg och sluter ögonlocken en kort stund. Dock lutar han sig tillbaka, ställer sig på tå och lämnar en liten puss vid Zihaos ena mungipa. "Inga skippade måltider." Upprepar han med ett svagt leende. "Bäst att få det överstökat, eller hur?"

”Ja, jag lovar. Men du behöver, som sagt, inte vars orolig”, upprepade Zihao och blev sedan alldeles tomatröd i ansiktet, när Joshua lämnade en liten kyss vid en av mungiporna. Ja, fler sådana tack. Försiktigt letade de långa fingrarna sig fram mot de beniga kinderna, tills händerna slutligen kupade sig om den andres ansikte. Och så lutade nittonåringen lätt pannan mot den yngres, med en utdragen suck. En eller två månader..hur skulle han klara det? Hur skulle han klara sig så pass länge utan Joshua? ”Alltså jag kan säga redan här och nu att jag kommer att hälsa på dig..troligen inom några dagar, för jag klarar mig inte utan dig”, gnällde han, vilket resulterade i att Chichi också började pipa. Gulligt.

Nej, Joshua behöver antagligen inte vara orolig för det här. Visserligen var det lätt för Zihao att hoppa till någon annan och glömma hans crush på artonåringen... men ska Joshua inte ge det en chans bara pågrund av detta? Nej, han måste ge det en chans. Men Zihao måste berätta för den där Tae.. en liten rodnad stiger över kinderna när den äldre kupar händerna om hans kinder, och lutar hans panna mot hans.
"Jag skulle inte ha något emot det, alls.." berättar artonåringen och biter sig i underläppen.
"Alltså jag skulle ha tagit med mig popcorn om ni förvarnat mig för det här." Hör han Samuel säga, som har virat ner fönstret vid förarsätet.

”Åh, titta”, svarade Zihao tamt och släppte med ens Joshua, för att vända sig mot bilen. ”Det är den fula killen”, konstaterade han och torkade bort de sista, envisa tårarna. Nu var det ju inte så att Samuel var ful, för det var han absolut inte, men nittonåringen hade typ världens sug efter att retas. Så det var lite som det var. Med en snörpning på munnen, plockade han upp Chichi från asfalten och gömde sig halvt om halvt bakom henne. Varför var artonåringens bror så läskig? Eller inbillade han sig bara nu? Jo, så var det nog..äh. ”Du är Samuel, eller hur?” Undrade Zihao efter en stunds blängande, samt en och en annan snyftning.

Zihao släpper artonåringen så fort han hör den tredje personens röst, som om Joshua är en giftig växt redo att förgöra. Kanske nittonåringen inte vill bli sedd med honom.. kanske det bara är för att det är Samuel. Joshua ser på den äldre med en halvt om halvt tom blick, lämnar en lätt puss på Chichis huvud innan han rör sig mot bilen.
"Ja, jag är Samuel." klargör brodern medan fingrarna trummar mot ratten, inspekterar den magre ungdomen som låter kroppen falla ner i passagerarsätet och slå igen dörren. Jisses vad hans bror förändrats, den dystra, nedstämda blicken, de magra armarna och benen, de mörka ringarna under ögonen. Joshua ser fortfarande olidligt söt ut, men väldigt sjuk. Pågrund av den välformade kroppen som rent naturligt ser fantastisk ut även om han magrat till sig, fräknarna över kinderna, den lilla näsan och de fylliga läpparna, plus de stora ögonen. Jo, visserligen ser Samuel allt annat en dålig ut, men han har inte lika mjuka drag som sin lillebror. Vad hade Joshua förväntat sig? Att Zihao tamt skulle behandla honom annorlunda? Nej, han måste vara realistisk. De har nyss slutat bråka, Joshua är fortfarande djupt sårad, och Zihao förvirrad. Det är osäkert om de kommer att bli något, Joshua måste påminna sig om det. "Och du är... få se, Zhao eller hur? Du måste vara den längsta."