prs rollspelare & wolfy

Jax pratade inte mycket alls och då när han sa något använde han överenskommet kodspråk med killarna, bara av gammal vana satt det i honom. Han avslutade inom kort samtalet för att börja äta av sin macka istället.

Evelyn förstod knappt något så hon gick in igen och kramade om honom bakifrån med ett leende på läpparna. Hon kysste mjukt hans nacke och slöt ögonen i några sekunder.

”Hallå där,” mumlade han, övervägde att fortsätta låtsas som om hans mobil var intressantare men slingrade sin arm kring hennes midja för att dra henne ner i sin famn.

Evelyn satte sig bekvämt i hans knä och pussade hans kind några gånger. Hon lutade huvudet mot hans axel och slöt ögonen, ville otroligt gärna berätta allt för Jax men vågade inte ens tänka på hur han skulle reagera.

Han höll henne intill sig och pussade henne på kinden. Han tyckte om hennes närhet otroligt mycket, mer än han ville erkänna för sig själv. Jax strök sina fingrar längs med hennes midja.

Evelyn smekte hans bröstkorg och slöt ögonen i några sekunder, saknade verkligen att känna sig uppskattad och hon var otroligt lycklig över att hon träffat Jax.
"Brian var mitt ex." sade hon sedan, kände att hon behövde få säga det. Hon ville inte behöva ljuga för honom mer och låtsas som att hon inte alls sagt det namnet eller varit distraherad.

Han satt tyst en stund, nöjde sig med att bara hålla om henne och försöka ge henne någon sorts trygghet. Om det var vad hon sökte efter visste han inte: Evelyn var inte den enklaste att läsa av vilket gjorde allt lite knepigare.
"Jag förstod det." Han hade inte direkt dragit kopplingen att Brian var hennes ex, men det hade varit tydligt att killen i fråga betytt något för henne.

"Sättet vi skiljdes åt var inte idealt. Ehm... Han överdoserade, vissa säger självmord men han blev mördad. Jag vet att han blev det." sade hon tyst och tittade framför sig. Hon ville inte riktigt prata om det hela men det kändes som att Jax var den typen som hon kunde räkna med. Hon kände sig otroligt trygg med honom och det var en känsla hon sällan upplevde.

Jax vilade sin kind mot hennes huvud och gungade lätt henne fram och tillbaka i sin famn.
”Hur vet du det?” frågade han lågt. Egentligen behövdes det inga bevis, visste hon vem som låg bakom skulle det vara enkelt att se till att personen fick betala.

"För jag kände Brian mer än vad jag känner mig själv. Han avskydde droger, att han tar en överdos är jätteolikt honom. Det finns inte ens på världskartan att han tar droger, det är så jag vet. Sen hans så kallade självmordsbrev till mig är det löjligaste jag läst i mitt liv." sade hon och ryckte på axlarna. Hon visste ju att det var hennes pappa som gett order om Brians mord men det kunde hon inte säga till Jax.