Privat VA (rollspelare och Uniconrnhorn)

Grace nickade och gick förbi dem, och ut på skolgården igen. Hon satte sig ner på en sten och tittade bortom skyddsgränserna. Hon var nyfiken på hur det såg ut långt utanför, nu när hon hade varit i New York. Hon skulle såklart inte våga korsa gränsen, men hon kunde ju drömma.

Calvin bestämde med killarna att de skulle på någons fest innan han tog sin tallrik och la den i disken. Han gick ut igen och rynkade på pannan när han såg Grace vid gränsen. Han gick dit och flinade stort.
"Heeej."

Hon vred på huvudet.
"Hej" sa hon och log. Hon drog handen genom håret och tittade ut igen. Hon stöttade sig med händerna och suckade.
"Vet Strigoi ens om vart skolan finns?" frågade hon och tittade på Calvin.

"Ja men jag tror inte dom är här och lurar." flinade han och tog ett litet steg utanför gränsen. Han såg leendes på henne och höjde ena ögonbrynet.

Grace reste sig upp och skakade på huvudet.
"Vad gör du??" sa hon och tog ett steg fram. Nu stod hon precis vid gränsen.
"Kom tillbaka, du vet inte vad som kan hända!" sa hon och tittade på honom.

Han skrattade till och gick tillbaka till den säkrare sidan. Han trodde inte riktigt att det var så farligt som alla sa.
"Ta det lugnt, hjärtat." log han.

Grace skakade på huvudet.
"Hur vågar du?" frågade hon och tittade på honom. Hon hade fått det intryckt i sitt huvud sedan hon föddes att man inte lämnade sitt skydd om det fanns ett, och skolan var ett av de få ställena. Hon plockade upp en sten och kastade den över gränsen.
"Alltid något" sa hon och skrattade.

Han skrattade lågt och ryckte lätt på axlarna åt henne.
"Det är inte så farligt. Ta ett litet steg ut, jag drar in dig igen." log han och såg på henne.

Grace tittade på honom, och sedan på gränsen. Hon pep till och tog två steg ut. Hon vände sig om och gjorde en segergest. Hon skrattade, och hennes skratt dog ut när hon kände en hand kring hennes hals.
"Jag väntade på att du skulle göra det där" sa en röst i hennes öra, och hennes ögon mötte de röda, döda ögonen av en Strigoi. Hon blev helt stel av chock, detta var inte sant.

"Åh satan." sade Calvin och gick ut lika snabbt. "Släpp henne." sade han och tog ut sin dolk från jackan. Han förbannade sig själv över att ha varit så dum. Han såg sig omkring och tackade tyst att det bara fanns en enda, han hade alltså inte sällskap.