Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin ler lätt mot den äldre killen, och ser att han börjar bli trött.
"Vill du sova här?" viskar han och ser på hur den äldre stänger sina ögon, förhoppningsvis för trött för att gå över till sin egna säng. Ärligt talat, skulle han gå dit igen skulle Jimin följa efter. Han vill inte sova ensam ... Eller rättelse, han vill inte sova utan Yoongi. Skulle det vara någon annan han delade rum med skulle han inte vara säker på om han skulle låta dem vara kvar såhär nära dem såhär länge. Men Yoongi är speciell, han skulle aldrig tvinga den äldre att flytta på sig. Snarare tvärtom, hur nära de än är vill han alltid att den äldre ska komma närmare honom. Han får aldrig nog av den äldre, han vill bara vara så nära honom som det går både fysiskt och psykiskt. Få veta mer om hur han tänker ... och sen bara får ta vara på hans värme. Känna hans händer, kropp. Allt. Han vill ha allt med Yoongi, både det bra och det dåliga och det skrämmer honom på ett sätt. Den blonda, lilla killen har aldrig känt såhär innan, och han är rädd för hur det kommer bli sen. För tänk om Yoongi inte känner som Jimin, tänk om han inte vill ta del av varje liten del i den yngres liv. Plus, tänk om deras föräldrar kommer på dem ... kommer på Jimin. De kan, och får, inte känna såhär men det går inte att sluta. Ju mer sextonåringen försöker att inte tänka på det desto mer känslor får han för den äldre killen bredvid honom. Och på ett sätt irriterar det honom, han vill inte känna såhär för sin styvbror. Men på samma gång älskar han det, för Yoongi får honom att känna sig speciell och han bara älskar att vara nära den äldre och att känna hans händer och allt. Han älskar allt med det, och på något sätt överväger det allt annat. Att deras föräldrar är tillsammans, att Jimin inte borde bli kär egentligen och rädslorna. För Yoongi är på något oförklarbart sätt värd det. Och Jimin, på något oförklarbart sätt, gillar det.

Greppet om den yngres hand börjar genast att hårdna, innan den sakta men säkert lugnar ner sig. Yoongi hade trott att Jimin skulle fråga om han skulle gå tillbaka till sin säng.
"Får jag det?" frågar den mörkhåriga medan han drar in den yngres doft, vilket är härligare än vad han någonsin skulle tro att det skulle vara. Yoongi låter sin ena ögonlock åka upp så att han kan titta på den yngres ansiktsuttryck, men låter det stängas sen igen. Han vill ärligt talat bara stanna där med den blonda för evigt, men han vet inte om Jimin är bekväm med det. Han har ingen aning om Jimin hållit sig borta från honom för att förhindra sina egna känslor, eller om det är för att han är rädd för vad Yoongi känner. Och ärligt talat, så vet inte Yoongi om han är redo för svaret än.

Jimin biter i sin läpp när han känner hur den äldres hand klämmer ett hårdare tag runt sin egen men släpper snabbt taget. Den yngre börjar långsamt stryka sin tumme över den äldres hand, i ett försök att lugna ner honom ifall något hände.
"Ja." Den blonda nickar och ser på den mörkhåriga som han fortfarande har en av armarna runt, håller honom nära sig. Det enda som hörs i rummet är killarnas andetag, och det får även Jimin att känna hur stressen rinner av honom. All stress han har känt för att inte få känslor för Yoongi försvinner, han bryr sig inte riktigt längre. Han har dessutom redan känslor för honom, det kan ju inte riktigt bli värre än vad det redan är.

Yoongi nickar enkelt mot den yngre killen och lugnar ner sig ännu lite till.
"Då vill jag sova här.." svarar han och låter sin hand sakta släppa Jimins mindre, innan han lägger sin arm runt honom. "Godnatt."
Med det låter han sin huvud åka ner mot en ut av kuddarna, och det tar inte en lång tid innan han somnar, med Jimin värmande mot sig. Med Jimins trygghet som skyddar honom.

Jimin nickar och blir faktiskt ledsen i den millisekund som den äldre släpper hans hand men den känslan försvinner direkt när han känner Yoongis hand runt sig själv.
"Godnatt." Han ser på artonåringen när han snabbt somnar, innan den blonda själv suckar. En lång men enkel, lycklig suck innan han vågar krypa lite närmare honom. Jimin lägger sitt huvud mot samma kudde som Yoongi, lutar ansiktet in i det mörka håret som tillhör den äldre killen innan han somnar. Lika snabbt som den andra.

På morgonen dagen där på, börjar solen tränga sig igenom fönstret, som de glömt att dra ner persiennerna på, för att blända de två killarna. Yoongi ser på den yngre som fortfarande sover sött, han bestämmer sig för att ligga där ett tag. Deras föräldrar kommer väl ändå inte att komma ingående i rummet nu, eller hur? Nej. Yoongi drar sin hand över den yngres avslappnande arm innan han låter sina fingrar stryka de blonda lockarna. Jimins huvud ligger precis vid hans, så han kan känna hans andetag mot sin nacke, men det har han inget emot, alls. Den yngres hår är alldeles mjuk mot den äldres långa fingrar, det är vackert och Yoongi börjar undra om den blonda brukar färga sitt hår. För han antar att det är färgat. Han får helt enkelt fråga Jimin det när han vaknat upp. Och på tal om det, kan han höra hur den någon centimeter mindre killen säga någonting i sin sömn, vilket får Yoongi att tyst skratta till. Den här killen blir bara gulligare och gulligare.

Den blonda killen sover även om rummet blir ljusare och Yoongi har vaknat. I sömnen kryper han ihop, utan att tänka på det, närmare den äldre killen och tar ett djupt andetag som mer låter som en snark innan han långsamt faller tillbaka i medvetandet. Eller, inte riktigt helt. Hans ögon är fortfarande stängda och han har inte riktigt förstått hur nära Yoongi han är men långsamt, långsamt börjar han att vakna igen. Den lilla killen lägger båda sina armar runt den mörkhåriga, en liten vana han har haft sen han var liten. Det händer kanske inte varje dag men ofta, när han är mittemellan att sova och vara vaken, kan han vara klängig med allt som finns i hans säng vid stunden. Det kan vara täcket, en kudde eller i detta fallet, blivande styvbröder som lyckas vara i samma säng.

Greppet som den blonda har runt Yoongi börjar hårdna, de ligger så tätt intill varandra att Yoongi är rädd att hans andetag ska väcka den yngre. Och han vill inte det, han vill att Jimin ska få sova ut ordentligt. Den lilla snarkningen som Jimin gör ifrån sig, låter på något sätt bara gulligt. Allting den yngre gör är gulligt, attraktivt, och Yoongi har ingen aning om hur det kommer sig. Människan bredvid honom är helt perfekt, helt underbar.
Yoongi placerar en svag liten kyss vid Jimins öra medan han fortsätter att stryka sina långa fingrar genom den blondas korta hår. Han vill stanna i precis den här positionen för evigt.

Den yngre öppnar tillslut långsamt sina ögon, gäspar långsamt innan han inser hur nära Yoongi han ligger. Han backar undan lite, de är fortfarande nära men inte jättenära som de var innan och den yngre har fortfarande sina armar runt den äldre killen.
"Förlåt ... Ehm, god morgon", säger den yngre, rodnar lätt och märker just då att den mörkhåriga har sin hand i Jimins hår. Han flyttar undan sin blick från Yoongis ögon och ser ner på sina egna händer med ett lätt leende, gillar känslan som den äldre ger honom men han vet inte om Yoongi är okej med att Jimin låg så nära honom. Därför flyttade han lite på sig men fortfarande tillräckligt nära för att kunna känna av den äldres kropp och värme.

"Du behöver inte säga förlåt.." säger Yoongi med ett enkelt leende medan han fortsätter att pilla med de blonda lockarna. "Är du hungri?" Visst är han lite besviken över att Jimin flyttat sig lite, men antar att den yngre kanske inte riktigt var bekväm med hur nära de var varandra. Medan han väntar på ett svar så tittar han in i den yngres varma ögon innan han han låter sin hand åka ner mot den blondas kind.