Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

"Det kommer ett till uppdrag.", säger jag kort.
"Varför tror du det?", frågade Emma misstänksamt.
"För jag har en känsla på det och jag tror inte jag är ensam", säger jag och kollade på Will som hade samma blick som jag skulle ha om jag inte varit arg. "Men jag ska till tältet nu."
Jag lämnade de och gick till tältet och försökte komma på en bra plan för att ta över världen. Jag ville egentligen inte döda mina vänner och familj men om de inte gillade planen och försöker förstöra den så är jag tvungen. Kronos fick mycket makt för han skrämde många och ljög för de. Om jag hade samma taktik så skulle jag kanske få ännu fler med mig. Men mitt största hot är Emma som kan avslöja allt, jag måste döda henne, tänkte jag surt.
"Så du tänker döda mig?", frågade någon bakom mig och jag visste att om jag vände mig om så skulle jag möta ett par grå ögon.
Jag vände mig om och såg Cole stå framför mig och stirra misstroget och besviket på mig.
"Jag kan förklara, Emma, men vi måste vara på ett annat ställe, som skogen?", sade jag lågt.
"Om du försök..."
"Jag svär vid floden styx att jag inte kommer döda Emma Cole nät vi pratar med varandra i skogen. Nöjd nu?"
"Jaja, säg vad det du tänker säga men om du försöker skada mig kommer du dö, Black.", fräste Cole.
Jag nickade och vi gick till skogen i tystnad. När vi kommit fram så vände jag mig om och kollade på Cole.
"Nå, berä..." innan Emma hann avsluta meningen så sparkade jag hennes mage och tog hennes dolk och gav henne ett stort jack på hennes fotled så det blev svårt att stå upp.
Jag öppnade Tartarus och kastade henne i det stora hålet innan jag såg till så man inte längre såg hålet. Nu är jag tvungen att fly.

Jag kände hur marken försvann under min fötter och jag föll, jag kunde bara se en glimt av Allys ögon. De såg ilskna ut men också sorgsna. Bra tänkte jag, hen borde vara ledsen. Hur lång tid hade Annabeth sagt att det tog att falla ner till Tartaros nu igen? 9 dagar, jag suckade.
Jag önskade att jag hade min kniv, utan den kände jag mig så sårbar som om ven som helst skulle kunna skada mig. Varför kunde inte Will varit med? Varför ville Ally döda mig? Jag visste svaret på båda trots att det smärtade och jag tillät mig inte att tänka på det.
~Tidshopp~
Jag kände hur jag slog i marken, jag försökte resa mig upp men jag trillade omkull direkt.
" Och återigen är din fot bruten, snyggt Emma nobelpris till dig för smarthet," jag sa det inte till någon särskild, jag var bara tvungen att säga det. Det är visst något med mig att bryta min fot och mitt ben. Såret som Ally gett mig gjorde inte saken direkt bättre
Jag såg mig omkring i hopp om att se något som kunde funka som krycka men det ända jag ser är öde ödemark, jag ser en strand med glasskivor och en flod. Jag kravlade/ kröp bort mot floden. Jag fyllde mina kupade händer och drack, det brann i min strupe men törsten var borta iallafall.
" Ett problem löst Emma, nu till det större hur ska du ta dig till Dödens port?"
" Om en förrädare har klarat att överleva här två gånger så kan jag," sa jag som svar på min egen fråga.
" Nej men är det inte lilla Gudarälskaren?" jag kände igen rösten och rös. Jag vågade inte vända mig om.
" Det beror på vem som frågar,"
" Emma"
" Ah Emma Cole, anledningen till varför jag är här. På grund av dig och dina irriterande vänner. Men eftersom du är här så kommer jag kunna ta mig härifrån," vad menade han, behövde han mig till någon konstig ritual? Det var inte likt Kronos.
" Tillsvar på din fråga, ja, jag behöver dig. För att ta mig tillbaka till Alaska. Fängsla dig, använda dig som lockbete åt dina vänner och stoppa Ally Black," stoppa?
" Vad menar du? Är inte Ally med dig?"

När både Al och Emma försvann iväg, letade jag upp Percy.
You know Brother-sister time? Lol, absolu inte. Egentligen ville jag att han skulle lära mig mer om stridskunskaper, men kände mig typ skyldig honom att se efter hur dem hade klarat sig i kriget. Kriget.
JAg visste att jag kommit sent och allt det där, men krig kändes inte som rätt namn på det. Det hade gått så fort.
Efter att ha frågat runt efter sju lite 'anorlunda' personer fick jag reda på att dem befann sig i ett tält längre in i skogen.

~Tidshopp~

När jag kom in i tältet satt Annabeth och lindade om sin vrist med ett långt tygstycke. Percy satt bredvid henne med en orolig blick på hennes vrist, och dem andra sju med helt olika saker.
Piper var den första som kollade upp på mig.
"Hur mår ni?" Frågade jag kort, men tillräckligt högt för att alla skulle höra.

Jag sprang till tältet jag och mina fiender brukar vara i och skrev ett brev.

Mina snart blivande fiender.
Ni tror att jag är på er sida, jag trodde det också tills jag kom till Tarty... jag menar Tartarus och träffade på Kronos. Jag var nära på att gå med hans planer när jag kom på att jag är självaste ondskan (ni fnissar säkert och tror att jag skämtar men det gör jag icke) och behöver inte vara någon dum följeslagare som följer order från min gamle farfar som snart börjat tappa sin ondska. Hursomhelst jag är inte på er sida utan på min egna onda sida och jag ska inte bara härska över hela världen utan också hela universum MWHAHAHHAHAHA! Det kommer bli svårt för er att få tag i mig när ni stannat i den här tiden och inte är i vår FÖR JAG TAR MED MIG TIDVÄNDAREN OCH TÄNKER FÖRÄNDRA HISTORIEN!

Men icke vänliga hälsningar från Al Den coolaste gudhennan som kommer ta över världen Killer Pie Black

P.S Jag skadade Emmas ben och kasta henne i Tarty... Tartarus så ni kommer antagligen inte se henne på ett låååångt tag.

Jag la brevet på skrivbordet så den syntes tydligt på bordet och började springa till tältet som de sju (utan Leo), jag, Emma, Will och Nico dykt upp i och såg garderoben. Nu har jag chansen att fly innan Aslan skulle få tag i mig. Jag sprang snabbt till garderoben och sprang in i den. När jag kom ut så var Leo på golvet.
"Vad gör du där nere?", frågade jag och stirrade ner på Leo.
"Jag är här nere tack vare dig. Du öppnade garderoben när jag var framför den.", svarar han och låtsades se sur ut men man märkte att han var nyfiken.
Jag suckade och slog Leo hårt i huvudet. Han tog några steg bak och la sin ena hand bakom huvudet.
"Vad håller du på med, Black?!", skrek Leo och blängde ilsket på mig.
Jag svara inte utan sparka hans mage tog tag i en tjock bok och slog den på hans huvud flera gånger. Leo var så chockad att han inte försvara sig utan svimmade efter 7 slag.
Jag tog tag i tidvändaren och snurrade flera varv tillbaka till vår tid.

" Nej, hen svek mig trots vår vackra sångstund, hen svek också Tartaros," Kronos torkar en tår ur ögat och för ett ögonblick tycker jag nästan synd om honom, men bara nästan.
" That evil bastard," jag morrade medans jag masserade mina knogar.
" Så hur stoppar vi Ally?" frågade Kronos medans han diggade till någon låt. Jag vågade inte fråga hur han lyckats hitta en IPod i Tartaros men jag antar att det är lätt om du är superond.
" Vi? Nej nej, jag tänker inte jobba med den person som splittrade på mig, Will och Ally Black mer Black än Ally, glöm det," jag skakade på huvudet flera gånger för att budskapet skulle gå fram och han stönade ljudligt.
" Måste vi ta om det? Jag hade en dålig dag," Kronos pilade med sin tröja. Det kändes fortfarande konstigt att han såg ut som en 17 åring.
" Samarbetar ändå inte med dig. Jag tänker be Tartaros om hjälp."
" Va nej! Han är inte cool, han är en oäkta skurk. Här har du äkta ond material" Han pekade på sig själv och jag fnissade. Kronos var inte skurk material.

Annabeths POV
Jag tittade upp när Will kom in i tältet, Jason släppte brevet som la sig till rätta på det slitna träbordet.
" Vad har hänt?" frågade Will nyfiket
" Läs det här," Jason sträckte henne brev, hon tog det ur hans händer och började snabbt läsa igenom det.
" Nej, nej, nej, det kan inte vara sant," hon släppte brev i chock. " Ally planerar att åka tillbaka i tiden? Vem vet vad hen kommer göra?"
" Troligen så alla bugar för hen i framtiden och att hen blir Universums härskare," sa Piper ironiskt
" Det är inger skämt Piper," sa jag allvarligt " vi måste stoppa Black innan hen orsakar massförstörelse."

"Hen har kastat ner Emma i Tartaros." Jag kände ilskan växa i bröstet. "Borde vi inte hjälpa henne först?!"
"Wilma, om det som står på den där lappen är sant, så kommer väldigt många personer dö på cupen till att Black får som hen vill. Jag älskar Emma, men vi måste tänka stort..-"
"Vi kan väl dela upp oss..?" Jag hoppade till av förvåning när Nico kom ut ur garderoben.
När han märkte alla förvånade blickar tillade han; "Jag hittade en medvetslös Valdez, som sa att Ally hade blivit ond."
Han såg förvånad ut, men ändå som om det inte varit så himla oväntat.
"Du är inte förvånad" Antydde Jason mot Nico utan att gå in nått större på det.
Nico ryckte på axlarna "JAg vill ändå inte förlora Ally med..-"
Det blev en besvärlig tystnad. Alla visste att han pratade om Bianca. det hände så ofta, men det blev alltid tyst.

Nico POV
Nico stirrade på golvet. Om han höll på att förlora Ally så visste han inte vad han skulle göra. Fast Ally hade nämnt att hen kunde ta sig från de döda men Nico visste inte om han skulle tro det.
"Vi måste få Ally att inse att hen är ond på ett bra sätt och inte på ett dåligt.", säger han och visste att Ally inte gillade när man kallade hen snäll eller god utan ville bli kallad elak och ond.
Annabeth verkade inte gilla idén utan verkade vilja skada Al. Will verkade också se Annabeth ansiktsuttryck.
"Annabeth, om vi använder våld kommer hen aldrig ge sig. Al är väldigt envis och om vi inte försöker prata med hen kommer hen aldrig ge sig.", sade Will men verkade ha en viss ilska i rösten.
"Och så tror jag inte vi kan döda Ally, hen har nämnt att hen kan komma tillbaka från de döda.", svarade Hazel innan Annabeth hann säga något.
"Ally är ju helt omöjlig!", Piper såg frustrerad ut.
"Vi måste få reda på Allys svaghet", säger Percy som hade varit väldigt tyst.
"Ja, men det är inte direkt som om någon som Al visar sina rädslor.", muttrade Thalia.
"Jag vet att en av hens rädslor är höjder.", svarade Will.
"Och den andra är ljuset.", säger Hazel.
"Seriöst, är hen någon slags vampyr?", frågade Jason.
"Skulle inte förvåna mig om Ally svarade något i den här stilen 'Ja, vad trodde du jag var? En banan? Jag är för i Himmelfejs skägg en dagsljusare! Ibland så undrar jag om du fått en massa tegelstenar i huvudet som frågar mig en sån dum fråga'", Nico imiterade Ally faktiskt väldigt bra.
Thalia, Will, Percy, Frank och Hazel fnissade medan Jason rodnade svagt. Tegelstenar var ett mycket känsligt samtalsämne för Jason.

Back to Evil Al
Jag kom på att Kronos är tidens titan eller vad i Hades han är för något men tid hade han något med att göra. Klockor, kom jag just att tänka på. Det skulle kunna vara önskeklocka men hjälp av min chokladmagi.
Jag sträckte ut ena handen slöt ögonen och tänkte på en chokladklocka var på min handled. Det kändes som om jag hade något armband runt min handled och jag öppnade ögonen. Världens snyggaste klocka var framför mig. Den mest chokladigaste chokladklockan i världshistorien var på min handled. Jag flinade brett.
“Du ska bli en önskeklocka som bara uppfyller Ally Blacks önskningar och du ska bli oförstördbar!”, säger jag bestämt till klockan.
“Javisst, my lord.”, sade klockan och jag gillade verkligen att den kallade mig ‘lord’.
ALLA SKA KALLA ALLY KILLER PIE BLACK FÖR LORD!

" Om du inte vill samarbeta frivilligt så kidnappar jag dig och tar tillbaka dig till din gamla cell i Alaska," jag frös, han kan väl inte mena allvar? Jag vill absolut inte hamna där igen men jag var tvungen att agera självsäkert.
" Jag tvivlar på att du skulle lyckas," sedan började jag gå, vilket var ett stort misstag. Jag hade lyckats förtränga bort smärtan men den gjorde sig påmind när jag försökte gå iväg. Mitt ben föll ihop under mig och jag fann mig själv liggandes på marken.
Kronos dök plötsligt upp framför mig.
" Du kommer verkligen klara dig själv här i Tartaros och förresten ligger Tartaros åt norr," han pekade åt motsatt håll jag hade gått, jag kanske äntligen kan läsa hans tankar medans hans krafter vacklade för att se om han talade sanning. Vad tänker du på? genast dök en bubbla upp med texten, våga inte ens försöka. Han log triumferande åt mig som bevis för att han är mäktigast.
" Trodde du verkligen att det skulle lyckas? Jag är besviken på dig Emma," det var då jag exploderade.
" KALLA MIG INTE EMMA, DU HAR INGEN RÄTT TILL DET. FÖRSVINN OCH LÄMNA MIG I FRED!" Hela Tartaros skakade pågrund av mitt raseri brott, jag började förstå varför folk inte ville att jag skulle bli arg. Visst Ally var läskig när hen var arg men jag skrek mer vilket gjorde att många fick huvudvärk. Kronos såg bara road ut men plötsligt hoppade han till.
" Nej, inte han," Kronos såg skräckslagen ut.
" Vem är han?" Han behövde inte förklara för jag såg vem han menade. Det var ganska klart vem han var. Det där måste vara Tartaros.
" KRONOS SLÄPP EMMA COLE FÖRSVINN,"
" Självklart Tartaros," sedan vände han sig om " dy hade tur den här gången Emma Cole men inte nästa gång." Han vände sig om och promenade iväg från mig och Tartaros.
" Tack så mycket Tartaros för jag antar att du är Tartaros."
" Ja och du är Emma Cole, Ally Blacks vän," han sa det som ett konstaterande och inte som en fråga. Jag nickade bara. Det där men vän kan man ha delade åsikter om.

När dem fnissat klart lade jag lugnt till
"Hen gillar inte vatten. Verkligen inte." Det kom jag iallafall ihåg.
"VArför sitter vi helt stilla då? Vi måste ta reda på hur lång hen reste." utroppade Hazel, och slog ihop händerna. När hon märkte våra blickar skakade hon på huvudet liksom 'Vaddå?'. Då slutade vi glo.
Senare på eftermiddagen berättade Percy och Annabeth för Aslan vad som hade hänt. Mer än så berättade dem inte, och ingen av oss fick reda på det helle för det var bara dem två som pratade med honom.
Vi andra packade ihop våra saker. Jag behöll mina kläder från Narnia på, men passade på att stoppa in två knivar innanför läderstövlarna.

Jag flinade brett. Äntligen skulle jag få bevisa att jag är den ondaste av alla och att jag skulle ha all makt i universum. Först måste jag ta hit farfar Blonis så han blir min tjänare.
"Jag vill att Kronos kommer hit.", önskade jag mig.
På mindre än en sekund stod Kronos i 17 års åldern. Han hade tårar i ögonen och jag kunde inte låta bli att flina elakt.
"Sluta gråta, din amatör. Du ska bli min tjänare och jag vill att du sinkar Emma Cole innan hon kommit till dödens port", säger jag bestämt.
"Jag vägrar!", sade Blonis envist. "Hur kan du behan..."
"Tyst!", han tystade genast ner. "Om du inte gör det dansar du för evigt."
Han nickade och försvann.
Jag tyckte det var en bra idé att sova. Det är faktiskt dagsljus och allt och vampyrer ska sova då, duh!
"Jag önskar mig en säng dä jag kan sova i, tack!"
Jag log när min säng kom och la mig i den. Jag sov på direkten