Skriva av sig-tråden

Du är tillräckligt bra och om dom inte tycker det är det dom det är fel på, inte dig. Jag vet hur du känner, ändå. Eller nej, jag vet inte exakt hur du känner men jag vet hur jag känner mig när jag tycker att jag är värdelös och inte tillräckligt bra. Finns här om du vill prata! ♥

expelliarmus, jag vet och jag försöker att intala mig det om och om igen, men det är inte alltid det lättaste man kan göra. Tack detsamma sötnos ♥

kinshaw - DU är BÄST! Jag vet själv att det inte är det lättaste att intala sig själv alltid, men helt ärligt du är bäst. Du är en så otroligt vacker person, insida som utsida.
Don't ever forget that ♥

kinshaw: Du är tillräckligt bra, och som expelliarmus sa, det är inte dig det är fel på, det är dem. Jag brukar jämföra mig med alla jag är med, och det känns nästan alltid som om jag är mindre än dem. Förstår du vad jag menar? ♥

Savi, tack vännen ♥ nope det är grymt svårt att intala sig själv det, men tro mig, jag gör mitt bästa. Fast det är inte alltid så lätt när folk trycker ner en igen så fort man får bättre självförtroende. Tack det är du med ♥

CallmeDude, thäänks sötnos! Jag förstår vad du menar. Men som sagt, det är inte alltid så lätt att intala sig själv om att det är de andra det är fel på. Lättast att ta på sig allt själv istället. ♥

Hejdär.
Jag mår dåligt av ganska många saker just nu, men det är inte bara nu. Jag är alltid väldigt sorgsen inuti mig. Jaa, det första problemet är väll min mamma.

Det är det jag nästan ALLTID är ledsen över. När jag var yngre brukade hon alltid lämna mig med folk jag inte kände, och gick och festade. Hon har dessutom blivit full framför mig en gång, vilket stör mina tankar extremt mycket. Jag har i alla fall fått flytta till pappa dom senaste fem åren, men jag hälsar ju på henne ibland. Jag har inte fått en julklapp eller en Födelsedags present i över 7 år av henne. Men det gör inget, det är inget jag förväntar mig av en mamma som bryr sig så otroligt lite om sitt barn att hon inte ens ringer en gång i veckan. Dessutom har hon vart i flera dåliga förhållanden. En gång när jag var 6 år kom jag hem och så att hon stod och bråkade med sin pojkvän. Dom kastade glas på varandra och skrek. Han flyttade ut och tog alla hans saker, och min mammas, med sig. Alltså, blev vi kvarlämnade med en ett enormt tomt, och stort hus. Då flyttade jag till pappa-alltså till stockholm, jag bodde i göteborg tills jag var 6-7. Det var också väldigt jobbigt.

Sen är det också det här med att byta skola,min skola har inte fler klasser. ÅHHH, det är så jobbigt. Även om jag kommer att ha med mig mina bästa vänner och många jag känner vill jag inte att klassen ska splittras, det är så jobbigt.:c

^ Det låter jättehemskt och jag vet verkligen inte vad jag ska säga rakt ut såhär! Jag finns för dig om du vill prata mer privat och ostört! ♥ My dear Gryffindor-fellow.

Åh, jag vet.. Hjärnan säger åt dig att det bara är dududu det är fel på, speciellt om nätterna. Men jag vet inte, man får helt enkelt försöka att intala sig själv att det faktiskt inte är något fel på en. Hitta saker du gillar på/om dig själv och skriv upp det. Läs det varje gång du tycker att du inte är tillräckligt. ♥

Ok tar det snabbt, trött på att känna mig tio år äldre än vad jag är, känner mig så sjukt sliten av någon anledning. -.-