Sjunde året på Hogwarts

Jag såg på Laura med röda ögon och log elakt mot killarna som ryggade tillbaka
"snälla vi har inte gjort något" sa Peter och jag började sedan skratta och gjorde ögonen blå
"oroa er inte, jag tycker det är roligare och skrämma folk än o döda dem. Allt blod blir så kladdigt" sa jag allvarligt men log sedan "nej oroa er inte jag dödar inte mina vänner" sa jag och ställde mig upp "nej nu får jag se vart Draco är" sa jag och gick ut ur dörren men såg honom inte utanför så jag gick ner till butiken men han var inte där heller så jag började gå längs gatan som husen i den lilla byn låg på men jag hittade honom inte och jag började bli riktigt orolig. "Draco" ropade jag men inget svar. Jag sprang tillbaka till dem andra och ryckte upp dörren och såg oroligt på dem "jag hittar inte Draco" sa jag förfärat

Jag gapskrattade åt dem, det var så roligt att se folk bli rädda för Caras ögon.
Sedan gick hon ut efter Draco men kom strax tillbaka.
Jag såg förfärat på Henne och ställde mig upp.
- Ja vad väntar vi på?, sa jag och vi gicka alla ut ur lägenheten.

Jag nickade
"Jag har redan letat i hela byn så här är han inte" sa jag när vi steg ut och jag funderade på Vart han kunde vara "han brukar inte bara försvinna" sa jag tvivelaktigt och vi började gå gatan nerför
"då måste nån tatt honom" sa Peter och jag nickade
"frågan är bara vem? Ingen av snapparna vill ha honom o de andra vet att Draco står under mitt beskydd och de vet bättre än o bråka med mig, så vem har tatt honom?" sa jag och tittade på dem

- Vet inte Cara, kanske någon som har något otalt med hanns far, eller fenixorden?, sa jag undrande.
- Inte Fenixorden inte, de vet ju hur Draco är, sa Dean och jag nickade.
- Vad tror du Cara, nån som vill bråka med Lusius?, sa jag undrande till henne och såg mig om.

Jag försökte tänka klart "nej precis som Dean säger så är det nog inte fenixorden, de skulle ju inte heller skada någon eller ta folk som gisslan" sa jag och funderade sedan "jag vet inte, Lucius har många fiender men jag vet inte om någon av dem skulle våga" sa jag fundersamt och försökte förstå vad som hänt "men det måste vara någon som inte är dum, för Draco skulle ju knappast bara stå där och låta personen ta honom. Antingen var det någon han litade på eller någon som överraskade honom. Men vad vill de Draco?" sa jag oförstående

Jag ryckte på axlarna och log svagt.
- Antingen vill de komma åt dig eller ta ut gisslan hos hans far.
Förmodligen det förstnämda, för de vet att du skulle komma efter honom, sa jag lätt.
- Men vad kan han då vara?, sa Max och såg sig om.
Jag studerade Max och hoppades av hela mitt hjärta att han inte hade gjort något.
Att han inte var ansluten till dem på något vis.

Jag suckade
"varför måste ni alltid drabbas för att det vill åt mig? Jag är förvånad över att de vågar, folk vet att både jag och Lucius kommer hämnas" sa jag kallt och stirrade argt ut i luften och hörde Maxs röst långt borta, är han inblandad lovar jag att jag spettar han på en påle!
"jag vet inte. De måste ju ha honom nån stans där han inte kan skrika om han lever eller inte är medvetslös och det måste vara ett ställe där vem som helst bara inte klampar in. Men för att hitta det stället måste vi ju veta vilka som ligger bakom, vi kan ju inte bara åka runt på måfå" sa jag argt

- För att vi är enklare att få tag på än dig, sen kommer du efter ändå, sen var det inte ens säkert att de skulle ta just Draco utan nån utav oss, sa jag tröstande och tänkte sedan efter.
- Okej, vad sägs om det här, jag går ut och går själv.
Och ni håller koll på mig, förmodligen kommer jag också fångas in och jag låter de göra det.
Sedan hämtar ni Yaxely och följer efter, sa jag lätt.
- Nej, du får inte, sa Dean och jag log.
- Men det är enda sättet, de vet att jag betyder mycket för Cara och att hon skulle följa efter mig, sa jag leende och såg på Cara.

Jag nickade
"jag ska sluta umgås med folk så kan de inte bli tillfånga tagna" sa jag surt men nickade sedan
"skulle du kunna göra det för min skull? Du behöver inte om du inte vill" sa jag allvarligt. Jag tänkte inte tvinga någon göra nått som de inte kände för. "ta det här då" sa jag och tog av mig halsbandet och räckte över det till Laura och sa några ord på latin och sen Lauras namn o de såg oförstående på mig "jag var tvungen o ändra vems position det skulle visa annars hade det inte funkat när jag ska låna pappas halsband" sa jag lätt och mötte sen Lauras blick "du måste inte" sa jag

Jag tog emot halsbandet och log.
- Jag vet, men Draco är min vän med och din man, självklart gör jag det, sa jag leende och kramade om dem.
- Så göm er nu, sa jag och de gömde sig.
Jag gick försiktigt vägen fram och låtsades se i skyltfönstren.
Ett högt pang fick mig att hoppa till och minst 20 svartklädda personer stod runt mig.
Jag såg på dem och granskade dem, men det var ingen jag kände igen.
Plötsligt hörde jag att frammumlat ord och jag vände mig om, men blev träffad, precis som planerat.
En ohyglig smärta spred sig genom kroppen och jag skrek till, jag kände att mina änder blev bakbundna innan allt blev svart när de transferesrade iväg mig.