Sjunde året på Hogwarts

(tror det heter så xD)

Jag log mot mina vänner. Det hade inte riktigt sjunkt in att de var förlovade. Jag la händerna på en tekopp och drog upp knäna till hakan och såg på bröderna
"jo det är bra. Vi har varit säkra här, din far har dock varit argare än vanligt" sa Peter o såg på mig och jag la huvudet fundersamt på sned
"han har nog mycket o tänka på, och jag gör väll inte det hela lättare genom att skrämma och bli arg på honom" sa jag lite roat och bröderna nickade
"vi verkar dock inte jagade av dödsätare" sa Max och såg försiktigt på mig och jag blängde argt på honom
"det är för att min far inte vet att det var ditt fel att jag hamnade i Azkaban" sa jag kyligt och inväntade hans svar

Max skruvade på sig och jag kastade en ilsken blick på Cara och inväntade hans svar.
- Jag, vet faktiskt inte vad som hände.
Först mötte jag dem, de riktade stavarna mot mig, sen är allt som en dimma och efter det vaknar jag upp i skogen efter att Laura väckte mig, sa han och såg skamsset på oss.
- Jag gjorde inget med vilje, jag lovar, sa han och log svagt.
Jag vände mig mot Cara.
- Imperiusförbannelsen?, fungerar den så på offret?, sa jag undrande till henne.

Jag tittade på Max och log sedan elakt
"nej det gör den inte, är du under inperius så vet du vad du gör men kan inte kontrollera det" sa jag och plågade honom lite innan jag fortsatte "fast Scabbior o Grårygg kan ju så klart använt någon formel som vi inte känner till" sa jag och ryckte på axlarna och sa inget mer. Max skruvade på sig o visste inte vad han skulle säga
"du borde kanske be om ursäkt" sa Draco argt och jag la en lugnande hand på hans arm
"han behöver inte, om det nu var som han sa att han inte visste vad han gjorde, vad ska han då be om ursäkt för" sa jag tort och tog en klunk te

- Ge dig, fräste jag åt Draco och såg sedan på Max.
- Max, se mig i ögonen, ljuger du?, sa jag och mötte hans blick.
- Nej, sa han och mötte min blick och jag nickade.
- Han säger sanningen, sa jag enkelt.
- Hur vet du det?, sa Dean förvånat.
- Jag känner honom, han skulle aldrig ljuga för mig, eller rättare sagt jag ser när han ljuger, sa jag och såg mig om i lägenheten.
- Så bra att ni är skyddade har, jag var liksom inte mig slälv när jag sattte hit skyddsförtrållningarna, sa jag halvt frånvarande och tänkte på den stunden.

Draco blängde surt på Laura
"ni skulle bara våga bråka. Jag lovar att jag drar upp er till min far och lämnar er där i så fall" sa jag allvarligt och tittade sen på Max som såg lite oroligt på mig
"om du inte gjorde det friviligt tänker jag inte skälla på dig" sa jag lätt
"tack, o jag borde ändå be om ursäkt" sa Max
"det behövs inte, men jag vill tacka er för att ni hjälpte mig" sa jag leende och vände mig sen mot Laura "ingen av oss var sig själv" sa jag o kramade om hennes hand

Jag flinade åt Cara och räckte ut tungan till Draco, bara för att det var så kul att reta honom.
- Ingen orsak, Laura tvingade oss, sa Peter med ett flin åt mig.
- Ja, jag är ledsen för det där att jag var så arg, men ni fick välja själv jag tvingade er inte, sa jag allvarligt.
- Nej, självklart hjälper vi til, men du är ganska läskig när du är arg, sa Max flinande och jag himlade med ögonen och såg på Cara.
- Nej, vi var inte det, det var otroligt jobbigt allt ihopa.
Det sista jag minndes var att jag föll ihop framför Sevs kontor och sedan vaknade jag, sa jag med en rysning och skakade sedan på huvudet.
- Nej låt oss tala om nått trevligare, hur går det för eran spelbutik då?, sa jag glatt mot dem.

Draco såg argt på henne och knöt nävarna och skrattade
"var vänlig nu, annars tänker din härskarinna inte prata med dig" sa jag roat och han blängde surt på mig och jag kunde inte låta bli att räcka ut tungan åt honom. Han reste sig surt och gick ut ur lägenheten och jag himlade med ögonen och log sen mot de andra och nickade
"jag minns alltihop men jag var snarare livrädd och trodde allt var en dröm, jag var livrädd att komma tillbaka till cellen" sa jag och rös till och log sedan "ja det låter bra, vi behöver ju inte åter uppleva det som är jobbigt" sa jag leende och killarna såg förvånat på oss över vändningarna vi gjorde
"ja jo, det går väll bra. Det är bara inte så många som köper spel nu" sa Max lite förvånat och jag nickade
"det är ju i och försig ganska logiskt, jag hade inte heller köpt spel just nu" sa jag lätt

Jag skrattade åt Draco som gick surt ut ur rummet, och log mot killarna.
- Nej, det hade inte jag heller särskilt när jag inte äger en dator längre, sa jag flinande mot dem.
- Nej, antar det, sa Max och Peter log.
- Så hur ligger det till i trollkarlsvärlden, fler dödade?, krig eller vad?, sa Peter undrande.
- Jag ska skaffa en premutation på The Dayli Prophet åt er, sa jag flinande men Dean skakade på huvudet.
- Det är väll ingen idé de bara trycker lögner, sa Dean och jag nickade.
- Jo, det är ju sant.
Lite fler dödade och förödelse av dödsätare och kriget har ännu inte infunnit sig, sa jag lätt jag ville inte gå in på detaljer.

Jag slöt ögonen men sa inget när de nämnde kriget
"det låter inte så kul" sa Peter
"nej det är inte det. Inte ens mitt bröllop kunde bli utan dödande" sa jag sorgset
"vad hände?" frågade Max och jag slog upp ögonen
"Scabbior och Grårygg kom och försökte döda mig och mina gäster men det slutade med att de dog" sa jag lätt och bröderna stirrade på mig
"va? Bara så där?" sa Peter
"jag kan haft ett finger med i spelet" sa jag leende och de stirrade på mig och sen på Laura när jag inte sa något mer

Jag bara flinade.
- Hon kan ha haft en liten del i det hela, eller ja en hel kniv, sa jag roat och de såg förskräckt på Cara.
- Lugna er hon gör bara det med de som förtjänar det, sa jag och log och de såg fortfarande på Cara.
- Snälla Cara, var lite snäll nu och övertyga dem om att du inte ska döda dem, sa jag leende mot henne.