Sjunde året på Hogwarts

Jag såg granskade på Voldemort som läste en bok och såg ut hur normal som helst.
- Vi får väll se, sa jag lätt och sågleende på Cara.
- Visst jag lover, inga fler hemska tankar och inte du heller, sa jag leende och skrattade sedan befriat.
- Skönt, det känns som så ibland, sa jag glatt och såg på de andra.
- Så vad ska vi göra nu då?, sa jag leende och Dean kom fram till mig och kramade om mig.
- Skönt att du är dig själv, jag har aldrig sett dej såndär, livrädd, sa Dean och skakade på huvudet.

Min far såg på hnne men sa inget och jag suckade. Jaja han är ju som han är
"jag lovar" sa jag och kramade om henne och la till i mitt huvud, att försöka. Men de det inte hör tar de ingen skada av och rufsade om lauras hår "det gör de för oss alla men jag lovar. Det känns ju som jag ställer till med mer än vad du gör så oroa dig inte" skrattade jag
"jag vet inte. Några ider?" sa Draco och kramade om mig
"vi kanske kan besöka Peter o Max?" sa jag lätt

- Visst det kan vi, de lär ju sakna oss och vill veta vad som har hänt, sa jag glatt.
- Bäst vi går dit, de är ju ändå, sa Dean men avslutade inte meningen.
- Spelar ingen roll vi kan ju ändå inte transferera oss in i lägenheten, la på en massa skyddsförtrållningar.
Även om jag inte var särskilt okej när jag gjorde dem så jag kan ha missat en massa, var nästan avsvimmad när jag gjorde dem, sa jag fundersamt.
- Ska vi gå då?, sa Dean och tog min hand.

Min far såg på dem och fnös "jag har väll annat för mig än o leta efter era mugglar vänner" sa han trött och jag log
"tack" sa jag och han nickade och kramade min hand och vi började gå mer mot byn där folk just hade börjat röra på sig. De såg hatiskt på oss men jag orkade inte bry mig om det. Vi kom fram till lägenheten och knackade på

Vi knackade på lägneheten och Peter öppnade.
- Laura?, sa han med sömdrucken röst.
- Peter du lever, sa jag glatt och kramade om honom.
- Självklart vi lever, sa Peter glatt och släppte in oss i lägenheten.
- Frukost?, sa han och gick in i köket där Max satt.

Jag såg på Peter o log roat och han släppte in oss och vi hängde av oss kläderna. Vi tik till köket där Max satt och Draco såg argt på honom och knöt nävarna men jag la en lugnande hand på hans axel o Max såg lite oroligt på oss, men jag sa inget utan lät han plågas i tystnad.
"hur är det med er då?" frågade jag Peter vänligt och mindes hu vänlig han hade varit mot mig när jag kommit från Azkaban

Jag såg på Max och visste inte vad jag skulle tro, Hade han menat det?, eller varit utsatt för imperiusförbannelsen?
Vi satte oss ner vid bordet och Peter plockade fram frukost.
- Jo, det är bara bra med oss just nu, sa jag glatt och hjälpte honom fram med frukosten.
Han satte sig ner och såg på oss.
- Just nu?, sa han undrande.

Jag log mot dem "ja just nu" skrattade jag
"vad har hänt då?" frågade Peter
"vad har inte hänt?" sa Draco roat
"vi har inte dött, bara nästan" sa jag lätt och trummade sen med fingrarna på bordet och låtsades fundera "jo, v blev kidnappade en gång till, jag och Laura har velat ta lovet av oss några gånger, jag dödade männen som kidnappade oss, jag och Draco gifte oss" sa jag leende
"grattis" sa Peter när han hajade till och vi log
"tack så mycket" sa jag upprikigt o funderade sedan "vi bråkade med Sev, Laura fick en förbannelse över sig som vi fixade innan vi kom hit. Så har jag glömt något?" sa jag undeande

Jag gapskrattade åt Caras resome (Heter det så? XD ) av vad som hade hänt.
- Nej, inte vad jag vet, sa jag och flinade åt Dean.
- Joho, sa han och drog fram våra händer och log.
- Har ni också gifte er?, sa Max förvånat och jag flinade.
- Nej, självklart inte, ni har ju inte fått några inbjudningar ännu, men förlovat oss det har vi, sa jag glatt och Peter kramade om mig och sen Dean.
- Grattis va kul, sa han glatt och Dean såg lite chockad ut över kramen.
- Tack, sa jag glatt och Dean log när han hade kommit över chocken.
- Så, hur är det med er då?, sa jag och såg på bröderna.

Jättebra idé men jag tror jag inte kommer med...