Sjunde året på Hogwarts

- Härligt att allt är bra, sa jag glatt och bara himlade med ögonen till svar åt Draco.
Jag såg på dem och log glad över att allt var okej.
- Ja, jag blev rädd för Sev, men det satt väll i sen förut, och dig är jag van med, sa jag flinande åt henne.
- Ja, som sagt Snape skrämde mig och ja dig, sa Dean flinande och avslutade inte meningen.
Jag skrattade åt honom.
- Gillar din humor Dean, sa jag glatt och kysste honom.

Jag såg på dem och log stort "ja jag är super glad, jag hade inte stått ut i fall jag o Sev inte blev vänner igen" sa jag och la sen huvudet på sned "ja du är jätte rolig Dean, att du inte blev komiker" fnös jag
"ja men jag har aldrig sätt Sev så arg, jag trodde nästan han skulle döda oss" sa Draco
"jag har inte sagt att han är nån ängel. O jag är ledsen att han skrämde er. O nu vet ni hur Sev kan vara" sa jag allvarligt

- Ja, han är ingen ängel det har vi märkt, sa jag och log svagt.
- Tror du han skulle döda oss om du inte hade kommit?, sa Dean förskräckt, jag ryckta på axlarna och såg på Cara.
- Tror du det?

Jag nickade allvarligt och funderade sen
"det finns en chans att han skulle gjort det, jag vet faktiskt inte. Jag kan inte svara på det" sa jag fundersamt
"jag kan svar på det" sa Severus som kom och satte sig hos oss och de andra eleverna flyttade undan och jag brydde mig inte utan log mot honom "jag hade utan problem kunnat döda er. Jag var på väg att döda Cara med" sa Sev allvarligt och såg på dem

Jag såg upp på Sen och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Jo, jag antog det, ja är glad att du inte hann det, sa jag och såg nervöst på honom.
Dean nickade svagt och sänkte blicken.
- Jag, tänkte på det när vi letade på dig, sa jag och rös till, jag hatade att va så här rädd jag var fortfarande inte mitt vanliga jag.

"det är jag med" sa jag och log och lutade mig mot honom
"ja jag hade inte vela berätta för din far" skrattade Sev retsamt
"så det är enda anledningen" sa jag o spelade sorgsen
"ja men självklart, jag vill själv inte dö" sa han allvarligt och jag bara buffade till honom och log sen mot dem andra "ja ni tänkte i alla fall innan ni gjorde något. Hur är det Laura?" sa jag oroligt

- Jag brukar tänka först, ibland, sa jag svagt och gömde ansiktet i händerna.
- Jag vet inte, är fortfarande skräckslagen för vissa saker, är orolig för allt, jag orkar inte, sa jag med en snyftning och Dean höll om mig.
- Kommer det att gå över?, sa Dean och tröstade mig.

"du kan ju låtsas, du tänker ju aldrig" sa Draco retsamt och jG såg sen allvarligt på Laura
"det är ingen fara du behöver inte oroa dig. Jag lovar att du inte behöver vara rädd" sa jag och tog hennes hand och funderade sen "jag vet inte jag har inte varit med om det har innan" sa jag och såg på Sev

- Jag vet att jag inte behöver det, det är det värsta, sa jag och darrade till.
Snape såg granskande på mig.
- Är det som förr? innan drycken, sa han alvarligt och jag skakade på huvudet.
- Nej, det är absolut bättre, men inte bra, jag brukar inte vara så här rädd.
Det är jobbigt, jag klarar inte av det, sa jag och darrade i Deans armar.
Eleverna stirrade på mig och jag skyggade ifrån dem.
Jag snyftade till och tog sedan ett djupt andetag, torkade tårarna och såg på dem medans jag kurade i Deans famn.

Severus såg ut och fundera
"vi kanske behöver besöka min far. Skulle du orka o våga det?" sa jag och såg på Laura och undrade om han visste o planerat det här