Sjunde året på Hogwarts

Dean kramade om mig och jag log.
- Det är okej, det var medaljongen den hade förgiftat mig, jag var rädd för allt det var det värsta jag har vart med om, sa jag och såg på dem.
- Vänta här jag ska byta om, jag förklarar sen, sa jag och såg efter Cara som gick.
Jag gick upp i sovsalen och satte på mig kläderna och stoppade staven i fikan och gick ner och såg på killarna.
- Snape blev arg, eller rättare sagt förbannad på Cara över det hon berättade, nu ska jag leta på honom och få dem sams, uppdrag av Dumbledore, sa ajg och log svagt.
- Yaxely, stannar du hos Cara?, kan du gå upp till henne så hon inte gör något dumt?, sa jag och såg på honom och han nickade och gick upp till henne.
- Nå, vill ni följa med mig?, sa jag och såg på killarna.
- Visst jag lämnar dig inte igen, sa Dean och jag såg på Draco.
- Vill du stanna hos Cara eller följa med och prata förstånd med en förbannad dödsätare?, sa jag lätt och såg på honom.

"hur arg är han?" frågade Dean och de såg sen på Yaxley
"jag stannar här oroa er inte och hon lär inte göra något dumt" sa Yaxley vänligt och gick sen upp till sovsalen
"jag följer med er. Jag kan kanske få Snape att förstå och gör han inte det lovar jag att jag släpar med honom till Cara och tvingar dem att bli sams, jag klarar inte av att se henne så ledsen" sa Draco lätt

Jag hörde steg och hur dörren öppnades och eftersom de andra två slutade viska och fnittra förstod jag att det var Yaxley. Han satte sig på sängen
"Cara?" frågade han mjukt och drog bort täcket
"låt mig vara. Jag vill bara försvinna" sa jag sorgset
"de kan du ju bara drömma om! Det ordnar sig, de andra letar upp Snape nu" sa han
"Snape? Varför letar de upp honom?" frågade Lavender nyfiket
"det angår inte er." fräste jag och de tystnade "jag har ju sagt att det inte tjänar något till. Lika bra att du går innan jag avslöjar din hemlighet med." sa jag och drog åt mig täcket
"visst vill du inte prata med mig ska jag inte tvinga dig, men jag går ingen stans! Du hjälpte mig när jag inte mådde bra och nu ska jag hjälpa dig" sa han och jag svarade inte

- Arg som en förbannade dödsätare som kan göra vad som helst i sin vrede, sa jag lätt jag ville inte skrämma upp honom men han måste veta sanningen.
Jag log mot Draco och nickade.
- Jag hjälper dig att säpa honom, sa jag och tog tag i Dean och vi gick ut ur tornet och till Sevs kontor.
Där förvandlade jag mig till varg och följde hans spår ut i den förbjudna skogen.
Varför skulle alla vara där?
Han stod och brände upp en massa träd och såg heligt förbannad ut.
Jag svalde och förvandlade mig tillbaka och vi gick fram till honom.
- Är det kul att bränna träd?, sa jag sarkastiskt utan att tänka mig för.
- Jag mena Cara vill prata med dig och vi vill att ni ska bli sams,sa jag stilla och såg på honom.

Sev vände sig om och såg hatiskt på dem
"jag borde förstått att du skulle spåra mig" fräste han till Laura och så sen på de andra två med en kall blick "var glad att jag inte bränner er!" han sänkte staven bara för att höja den och döda en räv som kom för nära "jaså det vill hon? Då kan du hälsa henne att jag inte vill se henne och det angår inte nån av er" han spottade ut orden med hat

"Cara vad har hänt?" jag hörde Ginnys röst "dina vänner stormade iväg och du såg helt förkrossa ut" hon satte sig vid mig och Yaxley men jag svarade inte
"hon har bråkat med Snape" sa Yaxley
"åh...men det ordnar si nog ska du se" sa hon försiktigt men jag bara skakade på huvudet
"nej han kommer inte förlåta mig" sa jag
"hur vet du?" frågade hon försiktigt
"för att jag inte kan förlåta mig och om jag var Sev hade jag inte förlåtit mig" sa jag sorgset

Jag backade bakåt och kände samma skräck som förr, jag bet ihop och såg på honom.
Dean tog min hand och log.
- Ja vi är så tacksamma att du inte bränner oss, sa jag och såg på den döda räven.
- Du ska prata med Cara, om jag så ska släpa dig dit, sa Draco ilsket och Dean nickade inst'mmande.
- Ja, hon är ledsen och ni behöver varandra, sa Dean ocg såg på Snape.
- Skärp dig Snape hon gjorde det för att hon älskar dig, fattar du inte det eller är du helt korkad?, sa jag ilsket och blängde på honom.

Severus såg på dem med en hotfull blick
"och sen när blev ni såna experter på det området. Ingen av er vet egentligen vad Cara tycker, känner och gör! Så jag vill inte ha era råd! Och om hon nu bryr sig så hade hon inte berättat" sa han kallt och vände sig bort från dem och satte eld på fler träd "och ni skulle bara försöka våga släpa mig någon stans! Jag lovar att ni dör innan ni hinner tänkta tanken" sa Severus vasst

"vart är dem? Så här lång tid kan det väll inte ta och hämta Snape" sa Yaxley fundersamt
"han vill inte och de kommer inte kunna släpa hit honom om de tror det" sa jag
"Ginny spåra upp dem och se vad som försiggår" sa Yaxley
"visst. Syns om en stund" jag hörde hur hon förvandlade sig och sen försvann. Varför ger de inte bara upp?

- Klart jag vet hur hon tänker lite iaf och det vat deffenitivt Draco också, sa jag ilsket.
- Hon berättade det för att vi skulle se vilken underbar person du är, sa Draco och Snape vände sig ilsket mot oss.
Jag hörde hur det prasslade i buskarna och såg en räv, Ginny.
- Håll dig undan så du inte blir skadad, viskade jag tyst till henne och höll ögonen på Snapes stav.
Han häjde staven och jag såg förskräckt på honom.
- Lugna dig professorn, sa jag och tog tag i min egen stav likaså gjorde Draco och Dean.

"vad tänker ni göra? Ni kan inte stoppa mig! Ni har inte en chans. Så jag ger er den här chansen, gå innan ni skadar er" sa han kallt och stirrade på dem men de sa inget eller rörde på sig "så ni tänker försöka stoppa mig? Ni kan inte det" sa han och skrattade elakt
"de kan inte, men jag kan" sa jag

Jag hörde Ginny gå och jag reste mig efter en stund och Yaxley hoppade nästan till. Jag reste mig bestämt upp och tog på mi en svart klänning, sminkade mig svar och gjorde ögonen röda
"Cara? Vad gör du?" sa Yaxle oroligt
"Sev gör något dumt, jag känner det på mig och tänker stoppa honom" sa jag kallt och tog staven och stormade u ur tornet och eleverna flyttade snabbt på dig. Jag tittade snabbt på halsbandet och såg att Severus var i skogen. Jag gick in och jag såg Severus höja staven mot dem "så ni tänker försöka stoppa mig? Ni kan inte det" sa han och skrattade elakt
"de kan inte, men jag kan" sa jag och såg kallt på honom med höjd stav

Jag vände mig om och såg Cara komma och höja staven.
Jag såg förskräckt på dem, så här skulle det inte gå till, de skulle bli vänner inte hota varandra.
- Sluta båda två, sa jag ilsket och höjde staven och satte upp en skyddsförtrållning mellan dem.
Jag nickade åt Dean och Draco och de gjorde samma sak så den skulle bli tillräckligt stark.
- Nu är det ni som talar ut, sa jag argt och såg på dem båda.
- Och bete er inte som idioter, ni älskar varandra, fortsatte Draco blängde på dem.

Jag mötte argt Severus blick och han såg lika hatiskt på mig, men jag var för arg och ledsen för att bli rädd.
"varför lägger ni er ens i?" sa Severus hatiskt till dem andra och Yaxley såg förskräckt på dem och förstärkte muren ytterligare
"ge er vi kommer inte döda varandra så länge han inte skadar någon av mina vänner" sa jag kallt och såg hatiskt på Severus "vill du inte prata med mig så tänker jag inte tvinga dig. Då går vi båda här ifrån utan att säga något" sa jag kallt och menade vad jag sa. Ville inte Severus lyssna på mig tänker jag inte tala inför döva öron. Jag väntade på hans svar