Not what I wanted [PRS]

Kanske det varit så under tidigare relationer den andre haft, att de stuckit precis efter att han klargjort sina känslor. Det var hemskt och måste ha känts ännu värre, någonting som Zihao knappt förmådde föreställa sig. Speciellt inte då det handlade om Joshua.
”Du behöver inte säga någonting”, försäkrade den äldre och fortsatte att varsamt stryka bort tårarna som ringlade sig nerför de magra kinderna. Gång på gång strök han med tummarna över den mjuka huden, försiktig och lätt på rörelserna. Förmodligen kunde det ses som en ganska bra sak att de kunde gråta inför varandra, det tydde ju på att de kände sig bekväma med sällskapet. Och det, det var faktiskt en bra sak. ”Om det är jobbigt för dig så räcker det väl med att jag säger det för oss båda? Det vill säga om du känner på samma sätt”, fortsatte han tyst och pillade lite över såret. Det var fascinerande att titta på, hur de vassa tänderna utan svårigheter skapat de där märkena. Han hoppades innerligt på att det inte gjort allt för ont, men med tanke på hur den andre knappt verkade bry sig om såret, hade smärtan kanske lagt sig en aning.
När den lilla kyssen kom skrattade Zihao till. Inte för att kyssen i sig var speciellt rolig, även om den helt klart var uppskattad, utan mer på grund av orden. Joshua hade nog rätt angående det där - tänderna var varken vassa eller tillräckligt kraftiga. Gulligt, otroligt gulligt. Händerna gled ner mot de beniga höfterna och sjuttonåringen placerade sig själv lägligt över de smala låren. Kyssarna hade fått inom honom på ett annat spår, ett helt annat spår.
”Om du ligger så bra..tja, då kan jag nog få dig att bli ännu mer bekväm”, konstaterade den äldre med en glimt i ögat. Läpparna strök över den silkeslena huden, över låren och därefter vidare uppåt. Återigen hade han inte den blekaste aning om vad fan han höll på med, men hormonerna verkade ha greppat situationen utan problem. Det var nästan lite lustigt hur den stora, långa sjuttonåringen kunde bli så försiktig och varsam. Kärlek gör konstiga grejer med människor och tydligen även varulvar.

Det är inte så ofta som Joshua stöter på såpass förstående människor. Nu har han inte direkt haft en hel drös med förhållanden, ingen sedan Noah, men ändå. Zihao är mer förstående än många andra, och han känner sig riktigt tacksam för det. Något annat han är tacksam för är de där varsamma rörelserna mot kinderna som får tårarna att lugna ner sig. Nu har de förvisso lämnat kinderna alldeles rosiga och ögonen puffiga, men de lugnar ner sig. Tillslut kommer det inga fler, och det är sjuttonåringens förtjänst. Med ett glatt litet snyftande, vilket är ett rätt underligt ljud.. lite som en hundvalp, kanske, så nickar han raskt på huvudet. Jo, den varma känslan i hjärtat, hjärtat som dunkar dubbelt så hårt bara av tanken på Zihao.. det måste vara att han älskar honom. En ny känsla, något han inte känt för varken Noah eller Yaosu. Kanske han misstolkat känslor när han var mindre som älska. Det skulle inte direkt komma som en förvåning, han var väldigt ung när han var med Noah, han var korkad och trodde känslan han hade var mycket starkare än den egentligen var. Han älskar slytherinaren, och för närvarande är han helt okej med det.
”Tack, du är riktigt gullig, vet du det?” Mumlar Joshua med ett lätt litet skratt. Han känner säkerligen på samma sätt, och att Zihao inte tvingar honom att säga det känns bra. Väldigt bra. Den här oskyldiga lilla konversationen eskalerar snabbt. Precis som sextonåringen själv verkar den andre ha fått något lite mindre oskyldigt i tankarna. Trötta? Nejdå. Joshua kan inte få nog. Rodnaden över kinderna tjocknar av kyssarna på de silkeslena låren, högre och högre upp. Hela kroppen kittlas av kontakten, på ett mycket mer euforiskt och bättre sätt än kittlande. Jisses.

Joshua hade sagt det där några gånger vid det laget, alltså att Zihao var gullig. Personligen kunde sjuttonåringen inte se det framför sig, trots att den andre inte verkade ha några större problem med det. Visst kunde han bete sig sött och se extremt oskyldig ut om han ville, men det där kunde vända sig på mindre än en sekund. Det var en av hans många talanger - the duality. Från mordisk till söt som en sockerbit på tre millisekunder, kanske han borde skriva en bok? Titeln var ju inte helt åt helskotta och många skulle nog vara intresserade av att läsa något en varulv skrivit. Shit, det där kanske inte var en så dum idé trots allt?
”Du är gullig”, mumlade den äldre och torkade sig hastigt om munnen. Han hade en ganska stor lust att hålla käften resten av kvällen och hålla på med det han nyss gjort, men det kanske inte skulle uppskattas? ”Och vacker och perfekt”, fortsatte han och övergick till de röda, fylliga läpparna istället. ”Plus att du smakar gott..kanske äter upp dig om du inte passar dig”, avslutade han och morrade till. Tänderna grävde försiktigt ner sig i den andres underläpp innan han rörde läpparna mot såret. Tungan drogs över märkena, fiskade upp det torkade blodet för att därefter lämna små kyssar över området. Tänk om de inte haft tillgång till den spökande stugan, vad hade de då gjort? Fått hållas i en av sovsalarna eller suttit inlåsta i ett toalettbås? Det här var i alla fall helt klart bättre, betydligt bättre.
”Om Samuel får nys om det här, tror du att han dödar mig då?” Undrade Zihao plötsligt och föll ner vid den yngres sida, rullade ihop sig intill honom och betraktade intensivt det vackra ansiktet. ”Eller dina vänner..de kommer hata mig.”

Joshua vilar händerna mot ögon, håller dem slutna ett bra tag medan bröstkorgen lugnar ner sig. Helt ärligt är han förvånad, nu vet han att sjuttonåringen har en hel del talanger, men att detta skulle ha varit en av dem.. nej, det kommer som en överraskning. En väldigt positiv sådan. Att sedan bli överdröst med komplimanger lugnar inte direkt ner hjärtat. Den gör en massa glädjeskutt där innanför bröstkorgen, med ett ett sprattlande skratt. Sen kommer den där kommentaren om att käka upp den lilla sextonåringen, och helt ärligt, om innebörden är att göra det som Zihao precis gjort.. då skulle han inte klaga. Alls.
”Om du gör det, då kommer jag inte kunna göra detsamma mot dig,” retas den yngre som gör sig redo för att byta platser. Han vill också få Zihaos kinder att bli alldeles glödheta, få honom att inte kunna yttra ett endaste ord pågrund av eufori. Dock bryts den lilla drömmen av orden som kommer därnäst. Samuel.. ja, hur skulle han reagera? Han är inte direkt en våldsam person, men om man retar upp honom, då kan kontrollen han alltid verkar ha försvinna. Det är normalt, ingen kan vara så perfekt som storebrodern i vanliga fall verkar vara, dock önskar Joshua att han inte tog till våld när det inträffar.
”Döda? Nej. slå dig.. jo, det skulle han nog.” Det fanns en möjlighet att den äldsta Lewis brodern skulle fortsätta att slå tills slytherineleven var medvetslös, men det håller han lite mer för sig själv. Han vill inte direkt göra det värre mellan dem. ”Du är kanske inte deras favoritperson, men hatar dig gör de inte. Den som berättade för dig om att jag gillade dig skulle säkert bli stolt.” Försiktigt glider fingrarna upp över de gråa hårstråna. Zihao har färgat det, och han verkar verkligen kunna passa i vilken färg som helst. Orättvist.
”Vad skulle dina vänner tänka? Om mig, alltså.”

Det där fick Zihao att tänka till, även om det var på ett mer skojsamt sätt. Okej, han ville hellre att den andre skulle finnas kvar i all evighet, då skulle de båda två kunna njuta betydligt mer. Och sedan så var sjuttonåringen ingen kannibal och helt ärligt tyckte han att mänskligt kött och blod smakade pyton. Inte ens om han tappade kontrollen under fullmånen och attackerade någon tvivlade han på att han skulle äta upp denne. Nej fy, det var bara äckligt värre.
”Hm, du har rätt..men efter att du har gengäldat tjänsten, då kan jag äta upp dig”, retades den äldre och betraktade sextonåringen när han gled upp över den starka kroppen. Han hade inga magrutor, ingen såndär tvättbräda som alla ungdomar nu för tiden verkade sukta efter. Men muskler fanns det och kroppsbyggnaden var fin, lagom. Ärren som sträckte sig kors och tvärs över huden gjorde inte så förfärligt mycket längre. Joshua tyckte ju om honom ändå, eller hur?
”Om han slår mig kommer jag inte kunna låta bli att slå tillbaks..eller kanske bita honom”, erkände han och pillade med ett av revbenen. Den yngre var så smal att han nästan kunde sluta fingrarna helt om det. Läskigt, riktigt läskigt. ”Stolt över dig eller mig? Först trodde jag mest att hon retades med mig och ska jag vara ärligt var jag nästan på väg att slå till henne”, mumlade Zihao skamset och vek undan med blicken. Men det tog inte lång tid innan de mörka ögonen återigen var fästa på sextonåringen. Han var på tok för vacker för att inte titta på.
Fingrarna so drogs genom de gråa lockarna fick slytherinaren att sluta ögonlocken. Det var så skönt, så försiktigt och mysigt. Brasan som sprakade intill, snön som föll utanför fönstren. Snart skulle det bli jullov också, bara några veckor kvar. Fadern hade varit ganska framfusig med att de skulle fira hemma i lägenheten, tillsammans med Lewis familjen. De skulle ha ett stort träd, pynta allting och spela musik på kvällarna och äta gott. Så otroligt mysigt.
”Mina vänner? Jag tror att de kommer tycka om dig. Men de är ganska närgångna och hårdhänta, betydligt värre än vad jag är..så du kan ju föreställa dig.”

Okej, så efteråt han sugit av honom ska Joshua bli uppäten? Bara vida tanken får honom att skratta till, även om det nästan skulle kunna vara ett ärligt påstående.
”Då kommer du bara göra honom argare,” påminner han med en lätt rynkad näsa. Det har alltid varit lite väl jobbigt att Samuel konstant ska försöka skydda honom, som att han inte kan skydda sig själv. Nu är det däremot en stor skillnad, för även om han ogillar bråk och är en rätt typisk pacifist var det lättare att se dem bråka när han också ogillade Zihao. Nu är han kär, och det leder till en helt annan typ av dilemma. Och så avslöjade sjuttonåringen än en sak. Hon. Jaha, men det klargör saken.
”Hayley skulle bli stolt över sig själv för att hon fick oss tillsammans. Inte stolt över mig eller dig,” påpekar han med en enkel axelryckning. Jo, hon kan säga en hel del knas när hon är full, och på det hade hon avslöjat en väldigt stor hemlighet. Nu hade det slutat glatt, så det är väl tur för henne. Kyssarna börjar långsamt att röra sig ner över slytherinelevens bröstkorg, bara för att stanna upp vid låren igen. Dock försvinner fokuset på att ge Zihao en liten belöning när konversationen om vännerna fortsätter. Usch.
”Vad menar du med närgångna?” Ögonbrynen rynkas ihop, han påminner sig själv om både han och Hayley trott att den äldre var kär i någon annan.. en av hans vänner. Och helt ärligt vet han inte om han orkar med den osäkerheten. Dumma hjärna.

Så bra hade det gått att hålla Hayleys lilla försägelse hemlig. Nåväl, det var väl bra att hon blev lite stolt över sig själv. Hon hade ju trots allt gjort dem båda två en ganska stor tjänst genom att spilla den lilla hemligheten.
”Tycker hon kan få vara stolt, det gör mig verkligen ingenting”, påpekade Zihao och slog löst med händerna över de glödande kinderna. Åh, det var nästan jobbigt att ha Joshua därnere, i alla fall eftersom han mest verkade retas för tillfället. Läpparna var så nära att det kittlades men ändå gjorde han ingenting mer än så. Nope, sjuttonåringens ord verkade ha fått den yngre på helt andra tankar. Igen. Fan också. Kunde man bli mer osmidig och korkad? Det var tveksamt vid det laget.
”De gillar att kramas och pussas och ibland ska alla absolut krypa ner under samma för att sova”, förklarade slytherinaren och drog en hand genom det gråa, raka håret. ”Men du förstår väl ändå att ingen av oss har känslor för varandra? Vi är bara kompisar och så var det alltid varit, och de har stått vid min sida trots att jag är en varulv vilket jag alltid kommer vara tacksam för”, fortsatte han och log snett. ”Du, du är någonting helt annat för mig..det går inte ens att förklara, så besatt är jag.” Lika bra att få det sagt om sextonåringen nu kände sig osäker över det hela. De svarta ögonen vände sig mot talet en stund innan ögonlocken slöts. Någonting helt annat, någonting som inte gick att beskriva med ord. Både människan och vargens val, den mest perfekta matchningen. Äh, klyschigt värre.

Nej, Hayley är rätt gullig på det sättet. Nöjd med sig själv när saker går på hennes sätt och hon gör något rätt. Plus är hon en väldigt bra vän, och även om Joshua skulle bli lite smått sur om hon avslöjat honom och det inte gått som det gått, så är det ju bara av omtanke.
”Nej, hon får gärna vara stolt,” mumlar sextonåringen med ett glatt leende. Detta leende växer bara av den försäkringen. Det är så dumt av honom att ens fundera så mycket över det där. Om Zihao haft känslor för någon annan hade de inte varit i den här positionen, sagt att de älskar varandra. Och egentligen är det nog inte slytherineleven som han tvivlar på, utan sig själv. För vem skulle gilla honom på det viset? Vem skulle kunna älska honom? Han är riktigt tacksam över att de blivit vänner och utvecklat den relation de nu har.
”Jo, jag vet det.. men kyssar eller så? Det gör ni inte?” Frågar han förhoppningsfullt, men han försöker verkligen att gömma osäkerheten. Kramar och pussar brukar han ju dela en hel del med Hayley och Aeron också, mysande stunder i sängarna. Men vännerna hade bara gett ett annat intryck. Kanske han bara är paranoid, skulle inte direkt vara första gången. Därefter återvänder han till den lilla behandlingen. ”Eller så här?” De orden kommer som svaga viskanden och läpparna börjar röra sig uppåt över låren, och slickar sig runt läpparna innan han börjar.

Kyssar och sexuella handlingar? Nej, det höll de absolut inte på med och hade aldrig heller gjort. Det var för övrigt bara Zihao och Ethan som var homosexuella och inga sådan känslor hade någonsin växt fram mellan dem. Joshua kunde helt klart vara lugn när det kom till det där.
“Inga kyssar, inget sex, ingenting av..” Sjuttonåringen tystnade och stönade till, grävde ner händerna i de gråa lockarna och bet sig själv hårt i underläppen. Det värsta med det hela var att den yngre var så förbaskat på på det hela. De tidigare bleka kinderna hade blivit tomatröda och bröstkorgen höjdes och sänktes betydligt hastigare än innan. Eufori, total eufori.
”Varför är du så bra på det här, försöker du ha ihjäl mig eller? Kommer brinna upp”, klagade Zihao och kunde inte hålla ett litet morrande inombords längre. Han mådde troligen lite för bra för stunden, alldeles för belåten. Men på något underligt sätt lyckades han rättfärdiga det. Fullmånen var på ingång på då skulle kroppen inte må speciellt bra längre. Benen skulle brytas, huden typ brinna upp och allting bara göra allmänt ont. Ännu ett stön rymde de torra läpparna och händerna placerades över de röda kinderna. Innan hade han aldrig funderat över hur han såg ut, mest fokusera på ärren i det fallet, men nu? Var han bra? Dålig? Äcklig? Var det något fel på honom? Urk. För den första gången någonsin fick han världens kroppskomplex. Generad? Bara en gnutta.

Förhoppningsvis förstår Zihao att det hela varit ett stort skämt. Helt ärligt, Joshua skulle aldrig fråga något liknande på seriöst. Det skulle i såna fall vara någonting som sjuttonåringen själv som tagit upp det.. att rota bland sin pojkväns vänner och bara bete sig paranoid hela tiden är inte direkt någonting charmigt. Tillit Joshua, han måste ha tillit om det ska fungera. Hur som helst glider dessa tankar bort och fokuset vilar på belöningen. De där små stönen är som drivande bränsle, och det var precis den reaktion som han själv sökt efter. Efter en stund glider han bort en aning med ett plopp och höjer blicken mot Zihao. Än en gång slickar han sig om de puffiga läpparna, stryker försiktigt bort lite som stannat kvar vid kanten av munnen. Efter ett sväljande ser han in i de mörka, vänliga ögonen. Hans egna har blivit lika stora tefat och kinderna mer rosiga än de varit innan, på något underligt sätt. De oskyldiga ögonen granskar slytherineleven, hans öppna mun som gjort de där beroendeframkallande lätena, hans rosiga kinder och de slutna ögonlocken. Under tystnad kryper han upp till den äldre och lämnar en passionerad kyss på de varma läpparna. Överhettad, Joshua är verkligen överhettad vid det här laget.
”Var det okej?”