rollspelare & wolfy prs

Han tog en rejäl klunk av vinet och torkade sig om munnen innan han räckte henne flaskan.
"Musik." Det var nog ett av hans allra största intressen. Han hade komponerat några melodier själv men det var inget han talade om för folk till höger och vänster, ingen brydde sig ändå huruvida kronprinsen tonsatte musik eller ej.

"Åh... Gör du egna symfonier?" undrade hon nyfiket och kollade på honom. Hon tog en liten klunk av vinet och grimaserade lite, visst var vin gott men hon gillade att ha det till mat mer. Hon log svagt och gick in i ett rum med massvis med instrument. "Kan du spela något?"

”Mhm,” nickade han smått då hon undrade om han själv komponerade, följde efter henne mot rummet men stannade upp vid dörröppningen. Han vilade sedan blicken på henne en stund, ungefär som om han övervägde om hon var värd att spela lite musik för innan han gick in. ”Luta eller orgel?”

"Välj du." log hon och satte sig ner på en pall. Hon pillade lite med vinflaskan och kollade på honom med stora ögon, hade aldrig haft någon som spelade musik för henne bara så det var spännande.

Nico flackade fundersamt med blicken mellan orgeln och lutan, bestämde sig snabbt för det förstnämnda. Han brukade ofta sjunga också då han spelade luta men såpass bekväm kände han sig inte med Estelle än. Eller med någon alls för den delen. Han var inte blyg men det fanns vissa saker han inte ville dela med sig av än. Då han satt sig tillrätta på den lilla pallen började han spela.

Estelle följde hans rörelser med blicken och rynkade lite på pannan, hade inte förväntat sig en sådan vacker melodi. Hon log svagt och granskade honom noggrant, ogillade att hon verkade tycka om honom mer än vad han tyckte om henne men hon kunde inte annat än att hoppas att han snart skulle tycka om henne också.

Efter en stund slutade han spela och vände sig om mot henne med ett halvt leende.
”Vad tyckte du?” Han var uppriktigt intresserad av att höra hennes ärliga åsikt, hade hon ris att ge så skulle han med glad min försöka ta emot det för han behövde ju acceptera kritik oavsett vad det gällde.

"Jag trodde verkligen inte att du var så duktig..." log hon och kollade på honom, blev nästan avundsjuk. Hon var egentligen en väldigt talanglös prinsessa, som konstant önskade att hon var bra på något. Hon log svagt och drog en hårslinga bakom örat.

Nico pressade sin hand mot sitt hjärta, låtsades ha tagit illa vid sig för att hon trott så lite om honom.
”Kan du spela något instrument?” frågade han nyfiket och slog ut med händerna, det fanns ju en hel del att välja mellan i rummet så något av instrumenten kanske hon behärskade.

"Tyvärr inte, jag ville när jag var liten men det fanns ingen tid över till det." log hon och kollade på honom. Hon reste sig upp för att gå fram och räcka över vinflaskan, ifall han ville ha.