Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Så, då är det bara att hoppa ut”, sade kvinnan och klappade den sorgsna ungdomen på axeln. Zihao hade fortfarande hunden i knäet, med ansiktet nerborrat i den krulliga pälsen. Att säga att han fuckat upp, började inte ens att beskriva allting. Så var det med den saken, ingenting att göra åt det hela. Hjärnan hade uppenbarligen slutat fungera under den senaste månaden och det var osäkert om den någonsin skulle starta upp igen.
”Gillar du henne?” Frågade kvinnan plötsligt och nickade mot hunden. ”Hon är uppe för adoption, så om du vill ha henne..” började hon för att sedan tvärt avbryta sig själv, när Zihao slängde armarna omkring henne.
”Tack..” viskade han snörvlandes och drog sig nästan genast undan, samtidigt som han lyfte upp hunden i famnen. ”Jag vet inte hur jag ska tacka dig..” fortsatte han och torkade tårarna från de bleka kinderna.
”Åh, tänk inte på det..du kanske kan skicka ett brev till min dotter? Signerat av er alla?” Föreslog hon med ett litet leende och skrev ner adress och postnummer på en bit med papper.
”Absolut, det kommer att bli bland det första jag gör”, försäkrade nittonåringen och öppnade försiktigt dörren, innan han skuttade ut på trottoaren. ”Tack, igen..” ropade han och vinkade mot bilen, som strax försvann nerför gatan. Okej, nu hade han bara gjort bort sig ännu mer. De var inte ens tillåtna att ha djur i lägenheten. Fuck.

Efter att ha sagt hejdå till de andra medlemmarna i lägenheten rör Joshua sig mot hissen, tar den till den näst sista våningen innan han kliver ut. Med hörlurarna fast om öronen drar han rullväskan över golvet, och en annan väska över sin axel. Dock, väl ute på trottoaren där Samuel ska hämta honom, landar ögonen på Zihao. Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen, och han har än en gång lust att bara springa därifrån.
"De andra letar efter dig, du har gjort dem oroliga." berättar artonåringen knappt hörbart, innan han börjar röra på benen mot en bänk där han kan sitta och vänta. Är det värt att ens öppna en konversation med Zihao när han antagligen kommer brista ut i gråt igen, antagligen inte. "Du vet, jag hade tänkt ringa dig, eller springa efter dig då jag insett att jag överreagerat. Sen berättade Jun att ni faktiskt kysstes och sov tillsammans. Helt ärligt Zihao, jag skulle vara helt okej med det, antagligen känt mig väldigt butter över faktumet att du så lätt bara kunde hålla på sådär med någon annan.. men du ljög om det, för du berättade inte det för mig. Du sa att du inte hade såna känslor för honom, att ni bara var vänner. Om du bara talat sanning.."

”Vänta va? Vad sa Jun?” Undrade Zihao, som frust fast i marken. Med Chichi i famnen och ögon som återigen tårades, stirrade han stint ner i marken. ”Vi har sovit i samma rum typ en gång..men vi har inte kysst varandra, nej”, sade han och skakade på huvudet, med rynkade ögonbryn. Ville Jun helt plötsligt nittonåringen illa? Eller vad handladedet där om? Kanske den jämnårige typ missuppfattatallting han själv berättat. Fan, rumskamraten skulle defintivt få en rejäl blåtira senare under dagen, det var en sak som var säker.
”Jag..jag har aldrig..” började Zihao efter en stunds tystnad innan han sjönk ner mot marken, axlarna våldsamt skakande och tårarna forsande nerför de bleka kinderna. ”Jag skulle aldrig göra någonting sånt, visst..jag hade en crush på honom och tycker fortfarande att han är väldigt trevlig och rolig..men inte..nej.” Nittonåringen begravde ansiktet i Chichis päls och skakade på huvudet. Vad i helvete?

Joshua ser tomt på nittonåringen framför sig, innan blicken glider till vägen där Samuel kommer körandes.
"Du har en crush på honom." upprepar han tomt och ställer sig upp från bänken och börjar lasta in sina saker i bakluckan. "Du hade en crush på mig, men kunde lätt få en förälskelse på någon annan efter bara några veckor. Zihao, jag är patetiskt förälskad i dig, att du så lätt bara hoppat vidare till Tae, tro det eller ej men det gör förjävligt ont." berättar Joshua och sätter sig på huk framför den andre. "Och ni var påväg för ett förhållande antar jag? Jag ska ändå vara borta ett bra tag, så kanske ni har en chans när jag inte är i vägen." Hur kan det ha varit så lätt för Zihao att bara få en crush på någon annan? Få en förälskelse på Tae? När Joshua försökt att göra samma sak men tänkt på Zihao varenda gång han rört vid någon. "Det är nog positivt ändå... att du kunnat få en crush på någon annan, jag dömer dig inte för det. Men varje gång jag är med någon, var med någon, så tänkte jag på dig, önskade att det var du. Jag antar att du inte kände likadant Zihao, och det är jätte okej! Jag kommer hitta någon annan i slutändan också. Om du nu har en crush på honom, kan jag inte göra något åt det."

”Vad tror att jag är då? Att jag fortfarande bara har en oskyldig liten crush på dig? Om du tror det så har du jävligt fel..jag hade aldrig bara en oskyldig liten crush på dig. Det var så mycket mer, från samma ögonblick som jag någonsin lade ögonen på dig. Men det kunde jag inte direkt säga det första jag gjorde, eller hur? För då hade du defintivt inte tagit mig seriöst alls”, snörvlade nittonåringen och stirrade ner i Chichis päls med tårarna rinnandes nerför kinderna. ”Jag hade en crush på honom, visst. Men den enda anledningen till att jag fick för mig att jag hade det, var för att jag var helt hundra på att jag inte hade någon chans med dig! Jag var förkrossad, Joshua, men försökte helt enkelt att förtrycka det. Hata mig för det, kör på..men tror aldrig att jag kommer kunna släppa dig.” Och med de orden pressade han fram ett blekt leende mot den yngre, innan han krånglade sig upp på fötter, med hunden i famnen. ”I slutändan är du den enda som hag har ögon för.”

"Zihao, att du ens fått en crush på någon så snabbt.. det bara visar att det var en liten förälskelse, förstår du inte vad jag menar? Efter några veckor fick du en förälskelse på någon annan, du säger det själv, att du fick det." påpekar Joshua knappt hörbart innan även han ställer sig upp från sin hukande position. "Crush.. det är en liten förälskelse, som sextonåringar har på deras idoler. Zihao, hur skulle jag kunna starta ett förhållande på faktumet att du bara sa att du hade en crush? Jag var patetiskt kär, och jag vet att om två personer vars kärlek är extremt olika nivåer, deras förhållande slutar aldrig bra.. jag var rädd, för att du hade svagare känslor för mig än vad jag för dig. Du kunde vara med någon.. du kunde få känslor för någon annan på mindre än en månad, jag accepterar det, verkligen. Men.. du förstår väl att jag inte bara kan ignorera det?" frågar Joshua och stryker sig under ögonen, försöker att få bort tårarna över kinderna. "För jag kan inte ignorera det.. att du kunnat få en crush så snabbt, det går bara inte."

”Du får tycka precis vad du vill, fine”, utbrast nittonårigen frustrerat och stirrade på Joshua med tomma ögon. ”Jag vet inte vad jag ska säga, Joshua. Trodde inte att jag ens hade en chans med dig, att du var helt ointresserad”, fortsatte han och började återigen med sitt evinnerliga snyftande. ”Men nu vet du i alla fall vad jag känner och vill du veta någonting annat? Jag kommer att vänta på dig. Skiter i hur lång tid det tar..även om det tar en hel livstid”, fortsatte Zihao och såg plötsligt undrande ut. Varför var den yngre ens utomhus? Varför hade han så många väskor med sig? ”Ska du åka någonstans?” Undrade han tyst och vände de glansiga ögonen mot packningen. ”Vart? Varför?” Stammade nittonåringen och blev plötsligt ännu mer hysterisk med sitt snyftande. Åh, allting var verkligen hans fel, eller hur? Dumma, dumma Zihao.

Joshua smyger försiktigt fram till den äldre och tar hans händer i sina.
"Fick du en crush på honom? Kan du bara svara mig det? Fick du en crush på honom, var det lätt? För Zihao, jag orkar inte vara i ett för hållande där du är osäker på hur du känner för mig, och blandar ihop känslorna med en annan kille. Men om du inte blev det.. om du inte fick en crush så snabbt, snälla säg det till mig." viskar artonåringen och stirrar ner i marken, känner hur tårarna fyller hans ögon och rinner över hans kinder. "Om du behöver vänta på mig.. kommer du försöka falla för någon annan?" frågar han sen med stora ögon, luggen hängandes över ögonen. "Du behöver inte oroa dig, jag ska hem till min bror, Samuel. Du vet med alla katterna? Mr Song tycker att jag ska försöka fokusera på mig själv, att få upp livslusten, och att bli mer hälsosam. Vet inte om du märkt det men jag har på något sätt blivit drastiskt underviktig." Joshua släpper ut ett litet, bittert skratt innan han ser ner på sin egna kropp, de ljusa jeansen som framhäver de välformade benen och den fina kroppsbyggnaden, den vita långärmade tröjan som täcker de nätta axlarna.
Den mörkgröna jackan vars lurviga luva hänger över hans huvud.

Nittonåringens underläpp darrade våldsamt och det var jävligt nära att han började storgråta igen. Men istället höll han sorgen inombords och tog istället ett djupt andetag, lugn och sansad. Vad skulle han svara? Han hade trott att han fått en crush, men nu när han tänkte efter så hade det nog inte direkt varit en crush. Eller? Nej, för han hade reagerat likadant inför Jun den första dagen som de träffats.
”Nej, jag skulle inte kalla det för en liten förälskelse”, svarade Zihao efter en lång tystnad och studerade den yngres kropp, med lätt oroliga ögon. ”Och varför skulle jag någonsin falla för någon annan om jag väntar på dig, och bara dig? Vad är det du inte förstår?” Fortsatte han tyst och började stryka tummarna över de smala händerna. ”Kanske det är en bra idé? Att du åker hem och tar det lugnt ett tag? Men du måste lova att komma tillbaka, okej? Och ringa typ minst fem gånger om dagen.” Jaha, och där hade den äldre helt plötsligt blivit väldigt mammig och överbeskyddande. Löjligt.

Ett litet, magert leende stryker sig över Joshuas läppar innan han gömmer ansiktet tätt intill Zihaos tröja. Gud vad han saknat den bekväma doften, välkomnande famnen. Dock backar han bakåt, han vill inte gå för fort, han vill inte skrämma nittonåringen.
"Menar du det, eller säger du bara det för att vara snäll mot mig?" frågar han tyst och låter huvudet falla på sned, dock försvinner leendet när Zihao "Jag vet inte Zihao.. jag menar, det kan nog vara rätt frestande att skrota väntandet och satsa på relationen med Tae istället. Jag vill dock att du ska vara säker Zihao, för om du bara säger saker för att göra det mindre sorgligt för mig, gör inte det.. jag vill ändå att du ska vara lycklig." artonåringen ser ner mot deras händer. "Väntar du på mig då? Om jag är borta en månad eller två, väntar du? Eller behöver jag vara orolig över att kärleken går bort?" han försöker att skämta, men orden slår ändå väldigt hårt i hjärtat. "Jadå, minst fem gånger per dag, facetiming? Du kommer få en hjärtattack annars när jag kommer tillbaka och ser ut som en gud." Än en gång, skämt.. Joshua gillar inte sin kropp, han gillar inte sig själv. Men det är det han behöver träna på. Blicken glider där efter till vovven. "Vart har du fått den ifrån?"