Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin hade suttit tyst under mestadels av middagen, och pratade bara om han fick en fråga av någon av föräldrarna. Även om det hade verkat bättre med Yoongi innan maten blev det ändå stelt under och efter måltiden, tyvärr.

Det blev mörkt, och Jimin hade nog varit den första som gick för att borsta tänderna och sätta på sig sovkläder men inte långt senare kommer Yoongi in i deras rum och lägger sig i sängen på andra sidan rummet. Den yngre vänder ryggen mot honom, tar ett djupt andetag och sluter sina ögon för han måste iallafall försöka sova. Och det funkar, han hör inte ens hur någon går över till sängen han sover i och märker först det när han känner hur sängen trycks ner bakom honom. Jimin rynkar lätt på ögonbrynen och vänder sig om, möts direkt av två mörka ögon.
"Y-yoongi. Mår du bra?" Jimin ser på den äldre eleven, förvånad över att han lade sig bredvid honom vilket gör att han bara antar att något har hänt. Det skulle vara konstigt om han bara hade legat sig här om inget hade hänt, speciellt inte med hur det är mellan de två killarna just nu. Automatiskt rör sig Jimins hand runt den äldres midja, vill kunna trösta honom om något dåligt har hänt honom.

När den yngre killen vänder sig om och säger Yoongis namn, det är då han inser att han krupit tätt intill honom. Det är då han märker att det inte är hans bästa vän bredvid honom, utan hans soon to be styvbror och killen han är kär i. Den äldre försöker att lugna ner sig, då han vill inte gråta eller något framför den yngre, men misslyckas rätt totalt. Små tårar börjar trilla ner över hans kinder och gömmer ansiktet i den yngres nacke, som det lilla barn han blivit sedan han träffat Jimin.

Att komma till stugan hade varit ett helt idiotiskt förslag, Yoongi tyckte det från första gången han hörde det komma ut sin pappas mun. Men vad fan skulle han göra? Han trodde han skulle må bättre av att komma hit, få se alla saker igen och försöka påbörja något nytt. Men det är helt tvärtom. Här ligger han, ihop krypen mot sin styvbror som han trott var hans bästa vän, med tårar han bara vill ska försvinna och sin pappa där utanför med en kvinna som han inte bråkar med. Men av någon anledning vill han stanna där, för Jimins armar känns förvånansvärt trygga.

Jimin väntar på svar men det enda han får är tårar och ett huvud i sin nacke. Den blonda killen lyfter upp hans hand och börjar långsamt att stryka den äldre killen över ryggen, lite förvirrad men vill ändå försöka lugna ner den andra.
"Det är okej", viskar den blonda lågt, känner inga andra känslor förutom att han måste hjälpa den mörkhåriga killen att lugna ner sig. Han sätter sig upp lite mer för att kunna lägga båda sina armar runt den äldre istället för bara en. Sextonåringen lägger sin ena hand i den äldres hår, stryker honom över det och hoppas bara på att det kan lugna ner honom iallafall lite grann. Iallafall så att han slutar gråta, Jimin hatar att den äldre mår så dåligt, eller vad det nu är han känner, så att han gråter. Han vill att Yoongi ska vara lycklig ... Inte gråta, speciellt inte när Jimin knappt vet vad han ska göra för att hjälpa. Artonåringens pappa hade sagt att den blonda kunde lugna ner honom, men sextonåringen har inte aning om hur han gör det vilket nu skulle vara bra att veta. Så att han enkelt kunde få den äldre att må bättre. Så att han själv inte behöver sitta och själv må dåligt för att han inte vet hur han ska få den äldre killen att inte vara ledsen längre, det är det enda han vill just nu. Att Yoongi ska sluta vara ledsen, han borde inte vara det. Han borde vara glad. Han förtjänar att vara glad.

Det tar en liten stund för Yoongi att lugna ner sig, men när den yngre drar båda armarna om sig, börjar hans andetag att lugna ner sig. Han är glad att Jimin inte bara ignorerat honom, låtit honom gråta sig till söms. Men det visste han redan, Jimin har alltid verkat för snäll för det. Så obeskrivligt snäll.
"Förlåt.. " mumlar Yoongi mot den yngres nacke medan han lägger sig trött ner på sängen igen, innan han drar handleden över sina våta ögon. Han hatar det faktum att han gråtit framför Jimin, han vill inte visa hur förbaskat svag han faktiskt är. Hur upp fuckat hans jävla liv faktiskt är. Och han vet att han kommer behöva förklara någon gång, det är någonting Jimin förtjänar.

Jimin märker hur den äldre lugnar ner sig men han släpper inte taget om honom ändå. Den mörkhåriga ber om ursäkt men Jimin förstår inte riktigt varför, han har ju inte gjort något. Tror han att Jimin inte vill hjälpa honom eller något liknande, så han ber om ursäkt för det?
"Det gör inget, Yoongi. Mår du bättre?" den yngre ser på den äldre och lägger sig ner igen efter honom men släpper inte taget om honom, av den själviska anledningen att han gillar att vara såhär nära Yoongi och förhoppningsvis har den äldre inget problem med det. Jimin ser på den äldre när han torkar sig över ögonen och biter i sin läpp, han gillar inte att se Yoongi så ledsen.

Yoongi ler lite mot den yngre och låter sin tumme, som många gånger annars, stryka Jimins kind.
"Jag förstår inte hur du gör det Jiminie.. har du superkrafter eller något?" frågar han och känner sig allt mer lättad när hans andning går tillbaka till hans vanliga, långsamma, takt. Jimins armar ger ifrån sig en sån värme, hela Jimin ger ifrån sig en sån värme. En läskig, men härlig värme som Yoongi redan blivit beroende ut av. Är det så när man faller för någon? Brukar det vara så? Yoongi vet inte, han kommer inte ihåg känslan, om hans kompis ens gav honom den känslan någon gång. Men han gav honom en hel del annat, trygghet var något självklart när han var omkring honom. Och det är som att det är det runt Jimin också, även om hans händer är små, även om hans blonda hår ser alldeles fluffigt ut, så känner han sig trygg hos honom.

Jimin ler svagt när han känner den äldres tumme mot sin kind, och inser hur tom han har känt sig tidigare. Han saknar att ligga såhär med Yoongi, eller saknade. För nu känns det bra, och sen ännu bättre när han märker hur den äldres andning blir mer normal och långsam.
"Vad menar du?" Jimin ser in i den äldres ögon, tacksam över mörkret för han känner sig så varm i ansiktet att det skulle förvåna honom om han inte var helt röd. Fast egentligen, han är varm i hela kroppen. Den äldres närvaro får han att känna sig varm, och då inte en dålig värme utan en skön, trygg värme. Som han vill känna exakt hela tiden, för han känner sig tom utan den.

Yoongi flinar lite enkelt innan han lutar sin panna mot den yngres.
"Du kan alltid lugna ner mig.. andra kan inte göra det." berättar han och känner hur lättad han faktiskt är. Han har saknat det här, och nu kan han inte förneka det. Hans kropp har saknat det här så mycket, och det är inte förrän nu som han faktiskt inser det.
Under veckan som gått har han blivit ignorerad av den yngre.. eller ja, inte för att Yoongi riktigt försökt prata med honom så värst mycket han heller, men han har känt sig så djävulskt tom hela veckan.

Jimin ser Yoongis flin, och han vågar faktiskt tro att den äldre lutar sig mot honom för att låta deras läppar mötas men ack så fel han har. Artonåringen lutar sin panna mot den yngres, får den blonda killen att lätt sluta sina ögon men öppnar dem igen när han hör den äldres röst.
"Jag gör det inte med mening ... men jag är glad om jag får dig att må bättre", säger den yngre lågt och känner Yoongis varma andetag mot sitt ansikte. Sextonåringen lägger sin egen hand på artonåringens och flätar ihop deras fingrar istället för att stryka honom över håret. Den yngre suckar tyst, lyckligt. Det känns skönt att ligga såhär nära, att inte ignorera den äldre som han gjort tidigare. Precis allting känns bra just nu, förutom att den äldres våta ögonfransar ger bevis på vad som tidigare hände, men förutom det är allt perfekt.

Yoongi granskar den yngres ansikte innan han ser ner på deras ihop flätade händer.
"Det är det bästa," säger han med ett enkelt leende och tittar mot klockan på väggen innan han låter ögonlocken göra honom blind, sömnen börjar sakta ta tag i honom igen. Klockan är redan tolv på kvällen. Den konstigt uppsatta familjen hade tillbringat kvällen med chips och läsk framför någon frågetävling på teven. Tävlat om vem som kunde flest svar på frågorna de ställt. Yoongi sover iallafall alltid bäst när han är lugn och sansad, vilket han nu lyckats bli. Visst har han fortfarande ont, i hjärtat, magen, huvudet, men han är lugnare.