kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Där dök han upp igen. Scorpius. Kretsade allting runt honom nu eller? Jag gillade verkligen inte honom. Speciellt inte kombinationen Anastasia Strongheart och Scorpius Malfoy... Så inte för att låta narcissistisk eller nåt, men jag uppskattade då Ana bytte ämne till mig, då slapp jag Scorpius-ämnet. det var korkat av mig att ta upp läxorna... Men hur dte var med mig allmänt.... För tillfället var dte inte bra, men allmänt...
"Ja, helt allmänt så är det väl... Bra tror jag... Det känns bra mellan mig och Rose nu och ja... Det är väl bra, själv?"
Jag vet inte varför, men det kändes som nån slags.... Hämnd (what!?) när jag fick en snabb sur blick från Ana när jag nämnde Rose... Jag förstod inte på mig själv längre...

Det var korkat av mig fråga om hur det var med honom. Jag visste att han skulle ta upp Rose. Lycklig över att de kunde lösa det, det är jag men det gjorde fortfarande så förskräckligt ont i hjärtat varje gång det togs upp.
" Jo bortsett att min mobbare gillar mig och min bästa-.. ex bästa vän nog planerar att bomba våra sängar rullar det på ganska väl.... tror jag...."
Det ryckte till lite i ögonvrån på Arthur när jag ännu en gång nämnde Scorpius + hans favorit person I hela världen.

Jahapp... hon tog upp honom... IGEN. Är hon säker på att hon verkligen har nåt emot att han flörtar med henne? Och även David på det!? Fast det hon sa om David stämmer ju och det är ändå nåt jag också kunde säga...
"Vi få öva extra mycket på Försvar mot Svartkonster och kasta försvarsbesväljerser varje gång David passerar!" sa jag skämtsamt och tog fram min trollstav och började vifta lite med den. "En garde!"

Jag drog upp min trollstav som svar och pekade den mot Arthur. " Jag utmanar dig på en duell, riddare Jones! Men jag varnar dig, det kommer bli en snabb!!"

"Du må ha ett starkt hjärta, unga mö, men däremot är det jag som har en så kallad 'stav', om du vet vad jag menar, så jag tror nog att duellen kommer bli snabb - speciellt för dig!" sa jag och flinade.
Jag skulle precis kasta Expelliarmus för att avbeväpna Ana men då hann vår dom om att duellen skulle bli snabb genomförts då mannen jag var så trött på att höra om idag, mister Malfoy, kom och störde.
"Vad händer här?" frågade han och gav en lång blick mot Anastasias håll men ändrade sedan sin röst till en bebisröst. "Bjårkar turtuduvornaaa?"

"Vi bara leker, Scorpius... Det är inget du behöver bry dig om..." Sa jag och kollade ner i golvet utav frustration. Precis när jag började tänka på annat dyker han upp och förstör allt.
" Klart det är! Måste ju se till så att han inte skadar dig!" Svarade han och gick fram till mig.
"....jag behöver ingen beskyddare...." Mumlade jag så att bara jag hörde.

Nu stod Scorpius Malfoy framför Anastasia för att skydda henne från mig!? Asså näh, vem fan tror han att han är!? Men okej, han skyddar henne ifrån hennes och min duell, det betyder att han vill duellera med mig då... Okej!
"Expelliarmus!" ropade jag och trollstaven Scorpius började ta upp flög ifrån hans hand och på grund av att han inte hade ett riktigt grepp om den så påverkades även han av formeln och höll på att trilla.
Han tittade upp på mig med mörka ögon. "Vad gjorde du precis?"
"Avbeväpnade dig. Trodde du var bättre på försvar mot svartkonster och borde veta detta, men okej... Vill du ha privatlektion?" sa jag under tiden Scorpius tog upp sin stav och riktade den mot mig. "Denna trollformeln kallas... Lamslå!"
Scorpius föll bak och skrek till mer av chock än smärta, men det såg ut som att han nog fick ett litet blåmärke.
"Det är en oskyldig besvärjelse som fäller omkull motståndaren, som du kanske märkte..." sa jag.
"Lam..." började Scorpius, men jag hann före.
"Expelliarmus!"

Helt plötsligt började killarna att duellera. Arthur slog enkelt omkull Scorpius som inte ens hann säga en enda trollformel innan Arthur var på honom igen. Det var otroligt roligt att se Scorpius fumla runt. Efter att Arthur sagt expelliarmus formeln en sista gång flög hans stav ganska långt bort och han bestämde sig för att det inte var lönt att springa efter den. Han ställde sig upp och borstade av det osynliga damm från hans uniform.
" ...Jag kommer inte glömma detta, Jones..." Sa han och blängde på Arthur medans han vände sig om och började powerwalka ifrån oss. Jag tittade på Arthur och gjorde mitt bästa för att inte skratta.

Scorpius gick med sur min iväg och jag följde hans ryggtavla med blicken tills han försvann bortom hörnet.
"Jag ha faktiskt högsta betyg i försvar mot svartkonster..," mumlade jag stolt medan jag vände min blick mot Anastasia. När jag såg hennes ansikte såg jag hur hon försökte hålla sig för skratt. Jag började flina. "Du kan släppa ut det nu!"

När det äntligen var säkert att skratta lät jag allt bara falla ut. Jag hade nog inte skrattat så mycket på väldigt länge. Jag kunde knappt stå på benen efter ett tag.
Efter runt 1 1/2 minut av skrattande lugnade jag äntligen ner mig och tittade upp på Arthur. "Det där...var underbart!!!" sa jag och flåsade.