VD Rollspel

Efter Stefan och Katherine-incidenten bestämde sig Matt för att det kanke var bäst att åka hem ändå, och Rebekah höll med.
Hon drog en suck när hon såg Matts bil försvinna utom synhåll. Åh, kära Matt.
Rebekah drog skinnjackan tätare om sig, och skyndade sig in till hotellets värme. Sedan styrde hon sina steg mot baren där hon, till sin lycka, fann Katherine.

Klaus log mot henne, så Elena hade inte berättat att han var vampyr. Det var mer än endast intressant.
"Egentligen", började han. "Så är jag inte endast en vampyr, jag är en hybrid. En blandning mellan en vampyr och en varulv..."
Han uteslöt att berätta om att han var en original och omöjlig att döda, det skulle hon förmodligen få reda på senare i alla fall.
"Det finns alltid saker som man inte förstår, sweetheart", sade han lugnt eftersom han inte hade något bättre svar på den frågan.

Caroline bara himlade med ögonen
"Okej mr Hybrid" muttrade hon. Hon förstod inte riktigt hur man kunde vara båda men den kunskapen skulle inte göra henne någon nytta egentligen. Hon undrade hur mycket Elena visste och inte talat om för henne? Hon blev sårad av att Elena lämnade henne utanför så här. Hon visste att hon inte alltid varit den bästa vännen men hon fanns alltid där för Elena när hon behövde henne, så varför tvivlade hon på henne? och som bara när de träffats på Grillen, hon hade bara lämnat henne? Hon glömde nästan av Klaus när hon försvann i sina tankar.
"Dem sakerna är många och jag är inte någons Sweetheart minst din" sa hon bestämt. Hon visste inte hur hon skulle prata med honom

(( GOD VAD MYCKET NI HAR SKRIVIT, JUST TO FLOW WITH! ))

Stefan hade avslutat samtalet, eller han hade troligen slängt ifrån sig telefonen, Elena hade hört ett brus av röster i bakgrunden. Hon hade sedan gått ner för att titta om Damon var kvar, men han hade tydligen försvunnit utan ett ord. Elena gick in till köket för att fixa en varm kopp choklad, allt drama hade gjort henne frusen, på något konstigt vis. Hon satte sig i soffan, invirad i en tjock yllefilt med sin kopp. Att hålla sig vaken var dock väldigt svårt, men hon lyckades någorlunda.

(Det här var väldigt dåligt, nej! haha)

Katherine såg att Rebekah kom in, men hon orkade inte bry sig, Hon orkade inte vara rädd, det här skulle hända flera gånger, de bodde ju trots allt på samma hotell.

Hon höjde trött på glaset som hon hade i handen. "Hej Bekah"

"Så vad för dig hit, Katherine? Det kan väl inte ha undgått dig att Nik är här?" Frågade Rebekah kyligt och slog sig ner på Katherines högra sida. "Berätta."

(( 0% fantasi just nu,sorry ))

Klaus lade händerna djupt ner i sina jeans-fickor och tittade ner på vägen.
"Inte då", sade han lätt och gjorde en uppgiven gest. "Hälsa din vän Elena från mig." han höjde snabbt ögonbrynen i en retlig gest innan han svängde av från vägen och hoppade smidigt över ett staket till en åker.

"Jag bor här, remember?", sade Katherine irriterat. Hon fortsatte. "Fast inte länge till. Jag är så pissed på det här stället. I natt kom Stefan inklampandes, han har blivit mycket mer ohyfsad sen 1864" Hon suckade, men brast sedan upp i ett uttryckslöst skratt. "Varför skulle jag berätta det här för dig? Sen när blev vi vänner?"

(haha det är så lugnt xD jag har lika lite fantasi jag )

Caroline såg efter Klaus och hon visste inte om hon var glad för att hon gick eller sorgsen för att hon var ensam igen?
"Allt var så lättare innan dem alla dök upp" sa hon till sig själv och innan hon själv blivit Vampyr. Hon suckade när hon hamnade framför skolan, det var antagligen en gammal vana. Hon sjunk ner längs en av väggarna och drog upp knäna till hakan och sänkte huvudet och kände tårarna rinna och önskade att allt kunde vara som förr

(Klaus: Du kanske inte vet det. Men du vet att Katherine är i Mystic falls, för jag berättade det för dig. Och jag kallade dig dum i huvudet som bara lät henne gå etc. <- kanske hjälper dig med fantasin)

"Åh, du berättar det här för mig för att jag vill det." Sade Rebekah högfärdigt.