Sjunde året på Hogwarts

Vi kom in i slottet och de elever som var tidigt uppe stirrade på oss.
Jag såg förskräckt på dem och höll mig intill Cara.
Jag hörde det högljudda sorlet från salen och drog mig förskräckt därifrån.
Jag orkade inte, varför var jag rädd för allt?
Vi kom fram till Sevs dörr och han öppnade.
Jag såg skräckslagen upp på honom, och föll ihop av räddsla på golvet.
De tänker döda mig, jag vill inte vara rädd då är det bättre att dö.

jag såg argt på eleverna som stirrade på oss oh de försvann snabbbt iväg. jag kramade stöttande om Laura och vi kom upp till Sevs kontor och Laura föll ihop på golvet och jag såg oroligt på henne och satte mig bredvid henne
"Laura ingen kommer döda dig du är trygg här och jag har lovat att beskydda dig och jag håller alltid vad jag lovat" sa jag och tog hennes händer och log mot henne "Och nej du ska inte dö. du hindrade mig från att dö och nu tänker jag hindra dig från att dö" sa jag vänligt
"Vad har hänt emd henne?" frågade Sev och såg lite oroligt på henne
"Jag vet inte. det har något med horucruxen att göra och jag hoppades du kunde hjälpa henne" sa jag bedjande och han nickade
"Jag ska se vad jag kan göra" sa han och jag log mot Laura
"Vännen får Severus hjälpa dig?" frågade jag vänligt

Jag satte mig upp darrande, jag hatade det här.
Jag såg den på Cara och nickade.
- Får han det att försvinna?, jag orkar inte, sa jag och kröp intill henne.
Men såg sen skräckslaget på henne och kröp ifrån henne.
Hon hade lovat att inte läsa mina tankar men det gjorde hon.
Hon höll inte vad hon hade lovat.
Jag kröp ihop och försökte gömma mig från dem skräckslagen av rädsla för vad de skulle göra med mig.

"Han tänker försöka, annars får jag prata med min far" sa jag vänligt och såg sedan på henne när hon kröp ifårn mig och suckade
"Jag är ledsen för att jag läser dina tankar Laura men jag vill försöka förstå vad som skrämmer dig och jag är rädd att du ska göra något dumt som att skada dig själv" sa jag vänligt men gick inte närmare henne utan sträckte bara ut handen "Jag lovar att det inte är någon fara, verken jag eller Sev kommer skada dig" sa jag och hoppades hon skulle förstå. jag hatade att jag inte kunde göra något. Laura hade hjälpt mig när jag mått dåligt och nu ville jag hjälpa henne. jag log försiktigt mot henne och önskade att jag visste svaret på vad som var fel
"om du vill så vill vi hjälpa dig"

Jag nickade och kröp nämare henne.
- Hjälp mig, sa jag darrande.
Kunde det inte bara ta slut, jag orkade inte.
- Snälla, kan ni få slut på det, sa jag och såg skräckslaget på dem.
- Gör vad ni vill, få slut på det bara, sa jag darrande och kröp intill Cara .

jag log vänligt mot Laura
"Jag lovar att göra vad jag kan" sa jag och kramade tröstande om Laura och log vänligt och satte henne i stolen och ställde mig bredvid och höll hennes hand och Severus såg granskande på henne
"Ja det verkar vara en annan variant av det som drabbade Dumbledore förra året, men tack och lov inte lika allvarlig" sa han och tog fram en bok och började bläddra i den och gav henne sedan en dryck
"Drick den här" sa han vänligt och jag sågpå Laura
"Vill du att jag dricker förstå så att du ser att det inte är nån fara?" frågade jag vänlgit

Jag backade undan från drycken och kröp ihop på stolen.
Varför vågade jag inget?
Jag såg hjälpsökande på Cara och nickade.
- Om du vill det, sa jag och kröp ihop rädd att jag skulle förgifta henne.

Jag vände mig mot Laura och tog hennes hand
"självklart, jag dricker halva och om det inte händer något vet du att den är okej" sa jag vänligt och förde drycken mot läpparna och drack hälften och lo sen mot henne "se det är ingen fara Laura. Du har inget att vara rädd för" sa och kramade hennes hand och räckte över drycken och väntade på att hon skulle ta den

Jag såg oroligt på Cara som drack hälften utav drycken men inget hände.
Hon sträckte fram drycken till mig och jag backade undan av rädsla.
Jag stålsatte mig och tog drycken och svalde den.
Kröp sedan ihop av räddsla, vad skulle nu ske?

"det är ingen fara. Jag lovar, jag låter inget hända dig" sa jag och kramade om Laura och såg sen på Sev
"drycken kommer om den funkar börja motarbete förbannelsen som kommer försvinna, annars får vi prova något annat" sa Sev och började bläddra i boken igen
"Laura, älsklingen de är ingen fara, du är trygg här."jag log mot min vän och satte mig bredvid henne och höll om min vän "hur känns det?" frågade jag vänligt