Sjunde året på Hogwarts

( Ja det blev jättebra )

Ginny gäspade stort.
- Jag går och lägger mig direkt, sa hon och hon och Dean följdes upp till tornet medans jag och Draco gick ner i fängelsehålorna.
- Ses om en stund, sa jag leende och han nickade.
Jag gick in i Hufflarnas sällskapsrum som nästan var folktomt och hämtade en ren pyjamas och gick ut ur rummet och mötte Draco.
Vi gick till prefekternas badrum och mötte Dean och Cara där.
- Sådär ja, sa jag glatt och viskade lösenordet till (Vad det nu var, minns inte XD) och vi gick in.

(Kul att du tkr det mia föräldrar fattar inte riktigt grejen o de ska bli kul o se mormors reaktion xD)

jag log mot Dean som kom först
"Ingen Yaxley?" sa han roat
"Nej han behöver inte följa med över allt" skrattad jag och log sedan mot de andra två som kom till oss och vi gick in och jag satte på vattnet och hoppade sedan glatt i och såg på alla bubblor i alla möjliga färger som skummade på vattnet och skvätte ner mina vänner och skrattade innan Draco hoppade i och jag fick en svallvåg över mig och han skrattade
"Ja dränk mig bara" skrattade jag och hostade till
"Ja du blött ner oss" sa han och kysste mig sen och jag log och började leka med bubblorna och tittade på de andra två
"Hoppa i nu då"

( Jag skulle själv inte vilja ha det men tycker det är as snyggt på folk som färgar håret sådär. Jag skulle bara vilja se din mormors reaktion XD )

Vi gick in i badrummet och vi följde Cara och Dracos exempel och hoppade i.
Jag stänkte på Cara bara för att ge igen och satte mig sedan vid Dean, och suckade.
- Vad härligt det var, sa jag leende.
- Nå, hur känns det att vara man och hustru?, sa Dean roat och kysste mig.

(Nej de flesta brukar inte vilja ha det själva xD o jag känner mig jätte japansk nu de vet jag inte om du vill XD)

jag kände hur Laura blötte ner mig
"De var vll onödigt, jag är ju redan blöt" skrattade jag och spräkte några fler bubblor och satte mig sedan i Dracos knä
"Vad är det med dig och att sita i folks knän idag?" sa Draco roat
"Jag vet inte, ja gönskar väll att jag kunde få vara liten igen" sa jag och vi vände oss sen mot Laura
"underbart, jag kunde inte fåten bättre fru och nu vet jag att det inte är nån risk att nån annan tar henne ifrån mig" sa han och höll om mig
"Draco de hade du aldrig behövt oroa dig för" sa jag allvarlgit och log sedan "Jag är jätte lycklig, inte för att det känns så stor skillnad men jag är glad att jag för alltid kommerfå vara med Draco" sa jag och lutadehuvudet mot hans axel och såg på de andra två
"När ärde er tur då?" flinade jag

( Härligt det lilla Japansking XD )

Jag såg glatt på Cara och Draco.
- Vem vet jag kanske tar henne i från dig, sa jag skämtsamt åt Draco och såg sedan leende mot Dean.
- Ja när tycker du?, sa jag leende och tog hans hand och såg på ringarna.
- De är ju hemskt vackra, sa jag och kysste honom.
- Antar vi får ta det efter kriget folk behöver nog ha något att fira då med, sa Dean lite sorgset.
- Ja, det är nog sant, men man vet inte villka som kan komma då, sa jag suckande.
- Men vem vet, allt blir så krongligt, sa Dean och höll om mig.
- Eller hur?, det är antingen före eller efter kriget, det är ju hemskt vi har levt i krig hela vårt liv och snart kommer det sista och avgörande.
Och så måste vi bestämma om vi antingen ska gifta oss före för att alla ska få vara med eller efter för att folk ska ha något att fira, sa jag trött.
- Jag är så trött på allt, sa jag suckande och Dean höll om mig.

(Jau måste jag bara skaffa massa japanska kläder )

"du skulle bara våga" sa Draco och höll fast mig
"Har jag ingen egen vilja?" sa jag roat
"Nej" skrattade Draco
"Nej?" sa jag oh höjde ögonbrynen och hn skruvade på sig och jag skrattade "Att du fortfarande går på det" sa jag roat
"Ja men tänk bara på hur sur du blev på Snape idag" sa Draco
"Ja men de var lite skillnd" sa jag och vände mig mot de andra två
"Det är jätte fint att ni planerar det för att andra ska bli glad men ni ska gifta er när ni är redo och känenr för det, gör det inte för nån annan" sa jag allvarlgt
"Ja för i så fall hade vi varit gifta för ett år sedan om min far fått bestämma" sa Draco oc jag nickade och log mot dem
"Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att det snart är över. jag menar det är inte så många som dött än! tänk bara hur många som kommer dö under slaget" suckade jag sorgset och skakade sedan på huvudet "Och jag måste fortfarande bestämma mig vad jag ska göra" sa jag och tittade på medaljonen som låg på pyjamasen
"Får jag titta på den?" frågade Dean
"Om du vill, men se upp jag vet inte vad den kan hitta på når nånannan håller i den" sa jag och Dean tog uppden och studerade medaljonen

- Klart jag skulle våga, sa jag glatt och såg på Cara.
- Nej, vi gör det för vår skull, men jag vill ha det efter kriget men att alla ska vara där, sa jag lätt.
- Ja, det är det som blir svårt, sa Dean och tog upp medaljongen och studerade den.
Jag såg oroligt på honom.
- Var försiktig, man vet inte vad den gör, sa jag och studerade Dean.
Han stirrade på medaljongen och verkade inte höra oss.
- Dean, skrek jag och försökte rycka till mig medaljongen men han höll den undan från mig.
- Släpp den Dean, sa jag bestämt och tog tag i honom.
Han ryckte sig bort från mig och slog till mig med medaljongen.
- Låt mig vara, sa han kallt och såg illsket på mig.
- Dean snälla, sa jag bedjande och kände att det blödde från kinden där medaljongen hade rrivit mig.
- Släpp den Dean, snälla, sa jag med tårar i ögonen.
- Aldrig, sa han kallt och såg fientligt på oss.

jag skrattade åt Laura
"Nej det skulle du inte, hon är min" sa Draco retsamt och jag log lätt och nickade åt de andra paret
"Vad bra, jag vill inte att ni ska hoppa in i något ni inte är redo för bara för att andra vill det. och jag förstår ditt problem" sa jag och studerade sedan Dean och såg oroligt på honom när han började falla i pappas trans och slog till Laura och jag ställde mig upp och gick mot honom
"Dena släpp den nu" sa jag men han sparkade till mig och jag föll ner och hamnade under vattnet och fick panik när Dean höll mig under vattnet och Draco drog tillslut upp mig och jag hostade till och stirradepå Dean och tog några djupa andetag och såg sen på medaljonen
"Pappa släpp honom, du har ingen nytta av honom, jag har medaljonen i säkert förvar! han ville bara kolla på den. snälla släpp honom" sa jag på ormsrpåket och jag såg ur Dean ryckte till och släppte medaljongen som åkte ner till botten och jag dök ner och tog tag i den men den försökte hålla mig ner och jag fick panik igen och kände ett par händer runt mina axlar och Draco drog upp mig och jag andades ut igen i hans famn och höll i medaljongen med ena handen och min man såg hatiskt på medalonen och kastade iväg den in i väggen
"Nej Draco" sa jag ochs längde den efter mig och to tag i den och studerade den och koncenterade att den var okej och andades
"Den dödade dig nästan två gånger och den förhäxade Dean" sa Draco förskräckt
"Det var för att pappa kände någon annan hålla i den och om någon annan än jag får tag på den fösvarar den sig och när jag sen tog tag i den så blev han förvirrad men det är ingen fara" sa jag och la den på kläderna och Draco höll om mig och jag log mot honom och vände mig mot Dean
"förlåt, är du okej?" frågade jag allvarligt

Jag såg skräckslaget på vad som hände och andades ut när Cara åter la medaljongen på klädhögen.
- Den skulle inte kunnas skadas det går bara med baseliskgift eller det där svärdet, sa jag leende och höll om Dean somdarrade.
- Hur är det?, sa jag vänligt och kramade honom.
Han såg upp på Cara.
- Det är lugnt, det är ju inte ditt fel, sa han och log svagt.
- Men det var hemskt jag kunde inte kontrolera mig själv, sa han och såg sorgset på oss.
- Det är lungt du var inte dej själv, sa jag tröstande.
- Men jag slog dej och du blöder och jag höll på att dränka Cara, sa han lidande.
- Men det är lugnt vi lever ju alla eller hur?, sa jag leende och tvättade bort blodet och sminket med en gång.
Sedan löste jag upp frisyren och log.
- Skönt nu är jag vanlig igen, sa jag leende och kramade om Dean.

"jag vet att pappas själ ite kan det men medaljongen kan ju fortfarande skadas och den är fin" sa jag lätt och skakade sen på huvudet "jag borde tänkt på att den skulle försöka med något sådant. Jag menar de är ju pappa" sa jag
"Cara precis som Dean säger så är det inte ditt fel" sa Draco och strök håret ur mitt ansikte och höll om mig. Jag såg sen på Dean
"nej det var inte ditt fel och som sagt vi lever och vi har ju varit med om värre grejer" sa jag och log svagt och följde sen Lauras exempel och tvättade bort sminket och plockade bort alla blomor ur håret och flätade upp flätorna och log sen
"hur vacker du än var i frisyren så gillar jag det bättre när du har det så här, bara utsläppt" sa Draco och kysste mig och jag log
"vad sa han till dig Dean?" sa Draco nyfiket och Dean såg undrande på honom "ja hans sa ju en massa till Laura"
"måste du vara så okänslig" sa jag och boxade Draco på armen men vände mig sen och log mot Dean, även jag var nyfiken på det, fast jag skulle inte säga det rakt ut. Det angår inte mig om Dean inte vill det