Sjunde året på Hogwarts

Lupin suckade men sa inget på en lång stund.
- Antar det och jag förstår honom delvis, sa Lupin men vände sedan bort blicken och sa inget mera.
Tonks tog hans hand och log.
- Jag bryr mig inte om vad du är, sa hon vänligt och såg på oss.
- Nej inte jag heller, du är den bästa läran jag någonsin haft och du är en underbar person, sa jag leende och Sev fnyste.
- Ja, du kan ju inte påstå att du har vart en bra lärare.
Jag lär minnas att djag har fått minsa 50 minuspoäng och en straffkomendering av dig, och jag var ändå inte dålig, det fanns värre som Crabe och Goyle men fick de ett enda minuspoäng?, nej det fick de inte, sa jag surt och Draco kom fram till oss.
- Ja, där kommer ännu en som inte fick något minuspoäng och inte Cara heller, fast hon har ju i och för sig lärt sig dryckerna rätt och inte från boken, sa jag men vände mig om från honom jag orkade inte va sur och bråka.
Jag gav tillbaka Teddy till Tonks och log mot dem.
- Du är den bästa läraren varesig vad du är eller hur du är, det är hur du är innuti som räknas, sa jag leende till Lupin.

"Lyssna inte på honom, han är just nu bara dum" sa jag och blängde efter min far och log sen mot Remus
"Ja du är en av de bästa lärarna jag haft, du får dela plats med Sev för vad än de andra säger så är han enligt mig en perfekt lärare" sa jag och log åt de båda männen och Severus sa inget till Larua och jag skrattade lite
"Vad är det nu då?" sa Severus och fnös
"Inget alls? mer än att jag kan hålla med Laura inte för att jag någonsin hade några problem med dig men det hon säger är ju sant" sa jag och han bara ryckte på axlarna
"Till skillnad från Lupin springer jag inte runt och delar ut choklad och berömmer mina elever förens de har gjort sig förtjänt av det" sa Severus allvarligt
"Nej för du berömmer dem inte alls" svarade Remus och jag suckade
"Kan ni två bara inte ge er? jag menar de är år sedan ni gick ut skolan och jag vet att ni hatar varandra men kan ni inte bara igronera varandra i stället?" sa jag trött och såg på Draco och log
"Jag trodde nästan du hade försvunnit in i skogen elelr något" sa han och satte sig på stolen bredvid
"Oroa dig inte men just nu får jag vara dagisfröken" skrattade jag och han såg nyfiket på mig
"Ja först åt min far som inte kan uppföra sig och nu de här två" suckade jag och både Severus och Remus slog ner blicken
"Jag diggar hur du kan få dem båda att skämmas" skrattade Tonks och jag log
"Ja men de är ju så barnsliga, Teddy är mer vuxen än dem just nu" sa jag roat och log mot den lilla pojken som ändrade färg på håret
"Remus lyssna på Tonks och Laura du är en underbar person glöm aldrig det! strunta i vad andra säger och lyssna på dina vänenr i stället" sa jag allvarligt och försökte få honom att förstå

Jag såg surt på Severus, jag gillade honom men som lärare gillade jag honom inte.
- Jasså så jag har aldrig gjort mig förtjänt av beröm eller poäng och inte Hermione heller?
Jag kan ju inte säga att jag gjorde dryckerna perfekt, men så perfekt de kan bli enligt den där jädra boken.
Och nu när Cara har lärt mig så som du lärt henne så är de perfekt.
Så du menar att Crab var bättre än mig?, sa jag surt åt honom, jag ver fortfarande arg för alla de gånger han hade gett oss minuspoäng men Slytherineleverna inte fick några.
Sen tittade jag på Sev och Lupin.
- Inte för att jag vet vad det handlar om men ni beter er som småungar, det finns något som heter glömma och förlåta.
Men i ert fall kan vi ta inte komma ihåg så mycket och ignorera den andre, sa jag flinande och såg upp när Dean kom.
- Tjena, dansat klart nu?, sa jag roat och han nickade och satte sig vid mig.

jag hälsade leende på Dean. Severus gav Laura en vass blick och jag skakade på huvudet
"Du var inte i närheten av perfekt och Hermione Granger är en beseviser som tror att hon vet allt vilket hon inte gör! och mitt elevhem förtjänar poängen!" sa han allvarligt "Kritiserar du mitt sätt att undervisa?" sa han skarpt "Och om man vet hur man gör så är boken utmärkt och det är väll inte mitt fel att ni inte kan hitta dess brister, som en bra elev kan man det" sa han och såg kallt på Laura precis som han alltid brukae göra på lektionerna och sedan slängde han en arg blick på Remus "I det här fallet inte. jag skulle aldrig förlåta honom om han så bar på sina bara knän" sa Severus kallt
"Du förtjänade det snorgärsen" sa Remus atomatiskt och Severus ställde sig upp så hastigt att jag ramlade i baken och jag gav Remus en arg blick men han verkade inte byr sig om det just nu
"Jaså det gjorde jag?" sa Severus kyligt "Men ni fötjänade så klart inget"
"De var inte vi som smög omkring hela tiden och spionerade" spottade Remus ut
"Snälla Severus" sa jag bedjande och Draco hjälpte mig upp
"Lägg dig inte i det här Cara" skrek han åt mig och jag såg shockat på honom, Severus brukade aldrig skrika på mig
"Remus" började Tonks men hennes man tystnade henne
"Så jag spionerade? de var inte jag som förstörde andras liv" sa Severus argt
"Du förstörde ditt eget, det var ditt eget fel att hon blev arg på dig" sa Remus vast
"Mitt fel? ja klart du skulle säga det! det var ju aldrig Potters fel! han kunde ju aldrig göra något fel, den perfekta idioten! jag hade aldrig gjort honom något! men han var tvungen att lägga sig i" sa Severus argt och ajg såg olyckligt på dem. jag visste att Sev fortfarande saknade Lily men jag trodde inte han var så arg
"Han la sig inte i något! han gjorde henne snarare en tjänst" sa Remus elakt och jag såg argt på honom och visste inte vad jag skulle göra.
"visst la han sig i. han hade aldrig behövt prata med oss! och Black den idioten var inte bättre!" sa Severus och Remus blick mörknade "vi hade det bra tills ni kom och förstörde allt ihop! och till vilken nytta? det är inte mitt fel att Potter inte kan spela spelet utan att fuska! det fanns hur många andra tjejer på skolan men han var tvungen att ta just henne! och hur bra gick det för dem sedan! de blev dödade! och Black, varför skulle han lägga sig i? det var inte mitt fel att hans familj hatade honom! och att han var misslyckad! och du herr prefekt! vad gjorde du?" sa Severus argt och jag såg förskräckt på dem
"Men snälla ni kan ni..." började jag
"Håll käften Cara" skrek de båda på mig och jag såg sorgset på dem
"Visst skrik ni på varandra ja gör det bara, dagen är ju ändå frstörd" sa jag sorgset och tog tag i Draco och gick där ifrån och såg mig sorgset efter dem, jag hörde inte Remus svar och lika bra det. jag hittade Yaxley sittande lutande mot ett träd och han såg upp på mig
"Men Cara hur är det? varför är du så ledsen" sa han och såg på Draco som började förklara och jag satte mig ner bredvid Yaxley som la armarna runt mig och försökte trösta mig.
"De bara skrek på mig, jag hade ju inte gjort något. jag försökte bara hjälpa dem" sa jag sorgset
"Så ja, det är inte ditt fel. de är bara idioter båda två" sa Yaxley lite argt och jag tänkte åter på att han var som en storebror. Draco satte sig bredvid mig och torkade mina tårar
"Så jag vill inte se min fru ledsen på sin egna bröllopsdag" sa han och jag log mot honom
"Förlåt" sa jag svagt
"inget att be om ursäkt för" sa han och tog mig hand och jag log mot honom och tittade på alla som dansade och såg sedan argt på Severus och Remus som fortfarande stod och skrek på varandra

- Självklart är jag inte som Hermione, men jag är inte dum heller och jag har inte fått ett enda poäng utav dig.
Och ja jag kritiserar ditt sätt att undervisa, att man favoriserar sitt elevhem det gillar jag inte.
Man ska få poäng om man förtjänar det, inte beroende på vilket elevhem man tillhör, sa jag ilsket ut honom just nu brydde jag mig inte om den blicken som al´ltid hade gjort mig rädd.
Sedan började de att bråka och jag drog med mig Dean därifrån.
- Jag fattar inte att de ska vara sånna barnungar och inte förlåta varandra och förstöra Caras bröllop, sa jag och jag och Dean gick och satte oss vid Luna som såg lika frånvarande som vanligt.

Severus såg kallt på henne
"Jag undevisar hur jag vill och om det inte passar dig så ja synd för dig och med den tonen är det inte så konstigt att du inte har fått några poäng" sa Severus
jag hörde dem fortfarande skrika och såg Laura och Dean lämna dem och jag log lite lätt
"vill du att jag ska prata med dem?" sa Draco vänligt och jag log mot honom
"Du kan försöka, men överansträng dig inte." sa jag
"Jag kan försöka för att det ör dig gladare" sa han och kysste migoch gick bort till de två herrarna och såg kallt på dem och han måste sag något allvarligt för de båda tystnade.
"De verkar ha funkat" sa Yaxley oh jag mötte hans blick
"Man kan ju hoppas. hur är det med dig?" frågade jag vänligt
"Jo det är bra oroa dig inte." sa hn vänligt och kramade om mig och jag log
"Ja vill inte att du ska vara ledsen" sa jag leende
"Men du struntar i om du själv är ledsen?" sa han och jag bara ryckte på axlarna
"Så länge alla andra är glada så" sa jag och han suckade
"du är hoppslös" skrattade han och drog upp mig på fötter och vi gick bort mot Laura, Dean och Luna och jag slängde en kall blick på Sev och Remus när de såg efter mig. just nu var jag riktigt arg på dem, jag vet att Sev är ledsen och jag vet att Remus inte är stolt över det han gjorde men kan de inte i alla fall diskutera och prata om det som normala människor. jag satte mig ner hos mina vänner och Yaxley satte sig bredvid mig och jag lutade mig lite trött mot honom
"hej" sa jag lite sorgset och såg sen på Luna
"Har du roligt?" frågade jag vänlgit

- Som om jag lät så här under lektionerna, nej jag skötte mig exemplariskt men det enda felet var att jag inte tillhörde Slytherin, sa jag ilsket och gick därifrån.
Vi satt vid Luna och Cara och Yaxely satte sig vid oss.
Luna såg frånvarande på henne men log lite.
- Jo, jag har det jätteroligt, tack för inbjudan, sa hon glatt.
Jag såg på Cara.
- Hur är det med dig då?, sa jag vänligt och kollade sedan surt på Sev.
- Det är okej att jag hatar honom en stund till va?, sa jag surt men flinade sedan.
- Draco fick iaf tyst på dem, undra vad han sa, sa Dean.

jag log mot Luna
"Men självklart, du är min vän klart jag bjöd dig" sa jag leende mothenne och hon log glatt
"Jag har inte så många vänner och de flesta brukr glömma mig" sa hon med sin vanliga drömande röst
"Inte den här vännen" sa jag leende ch jag vände mig sedan mot Laura
"Jag r mest både sorgsen och förvånad att de skrek på mig" sa jag lite sorgset och Yaxley la en arm runt mina axlar och jag log tacksamt mot honom och tittade sedan på Laura "För mig gör det inget, just nu är jag riktigt arg på honom" sa jag
"Han sa säkert något om att de sårade Cara" sa Yaxley och jag nickade
"Ja jag vet inte, de verkade ju inte funka när jag sa det" suckade jag och trion ko fram till oss
"Nemen hejsan. varför så sorgsen Cara?" sa Harry när han satt sig och jag slängde en blick på Sev och Remus
"Ja vad var det där om?" frågade Ron och jag undrade om jag skulle säga att de hade med Lily att göra, jag visste inte hur mycket de vet så jag valde att inte svara

Jag såg leende på Luna.
- Jag är din vän med, vi har ju delat cell ihop, sa jag leende och hon log drömmande tillbaka och jag såg på Cara.
- Jag tror inte att de var medveten om vad de gjorde, de kommer nog snart lugna ner sig och komma och be om ursäkt, sa jag leende mot henne.
Trion kom och jag såg på Ron, ibland var han så himla blind och döv.
- Egentligen borde du ha listat ut det Ron, de skriker ju så alla hör.
Sen handlar de om deras skolgång och de var inte speciellt bra kompisar eller hur?, sa jag leende till honom.
- Inte vet jag, sa Ron och såg på dem och Hermione himlade med ögonen.

jag log mot Laura och Luna. och nickade sedan
"De kan ju försöka! jag är så trött på dem, de ska alltid bråka så fort de är i samma rum. jag har försöt få dem att bli sams enda sedan jag mötte Remus för första gången. men de vägrade och Sirius var ännu värre. de är så trång synta och nu är jag trött på dem" sa jag irritert oh slängde en blick på dem och log sen mot trion och himlade med ögonen mot Ron
"Du är så trög, Sev har alltid hatat Marodörerna och Marodörerna har alltid hatat Sev" suckade jag och Draco kom tillbaka med Sev, Remus, Tonks och Teddy till oss
"Cara kan du förlåt oss?" sa Remus och ajg vände ryggen åt dem
"Nej jaär trött på er två. ni är barnsligare än två småbarn! och jag är trött på att höra er två bråka" sa jag surt
"Vi vet Cara men kan du inte lyssna på oss åtminstone" sa Severus bedjande och jag vände mig mot dem
"Så jag ska lyssna på er? ni har totalt igroneat mig när jag försökt få er att lyssna på mig i fyra år! om ni bara kunde prata med varandra och se att den andra inte alls är som ni trott! och om ni bara kunde prata ut och inse att ni båda gjorde fel! när ni två växer upp kan jag prata med er" sa ja surt och vände mig bort från dem och såg på mina vänner
"Jag behöver något att dricka, vi syns om en stund" sa jag och slängdeen kall blick på herrarn och gick mot bålskålen o tog lite dricka och log mot Neville som stod där
"Vad var det där om?" frågade han och tittade på vår lärare
"Deär idioter" suckade jag och han såg oförståed på mig oc ryckte sen på axlarna
"Gör du mig den äran?" frågade han och räckte fram handen och jag log
"Självklart" sa jag och vi gick ut på dansgolvet