rollspelare & wolfy prs

”Jag antar att det här är dina förfäder?” Nico gjorde en gest mot tavlorna som hängde på väggarna längs med korridoren. Alla var inte porträtt av folk men de flesta var det. Så intresserad var han kanske inte av att höra om det förflutna då han ansåg att det som hände nu var viktigast, men han gillade att höra henne prata.

Estelle nickade lite och tittade på tavlan, det var en väldigt fin tavla. Den måste ha blivit målad när hon varit i Spanien eller Frankrike för hon hade inte sett den innan.
”Ja, tror den blev målad för något år sen.” Log hon och tittade på honom.

Han nickade smått, frågade inte något mer om tavlan eller personen som den föreställde. Istället lät han blicken vandra över de andra tavlorna innan han började gå igen.
”Berätta om dig själv, vad tycker du om? Förutom konst då”.

Estelle gick efter honom och bet sig hårt på läppen, hon hade ju varit ärlig hela tiden med honom men visste inte riktigt hur ärlig hon kunde vara. Hon sköt sin tvekan åt sidan och log svagt.
"Jag gillar att fäktas. Det är inte det mest kvinnliga intresset man kan ha, men jag tycker det är roligt." log hon svagt.

”Fäktning?” upprepade han förvånat, kanske lite för förvånat. Det var inte direkt en sysselsättning för kvinnor man såg på med gott öga, speciellt inte för blivande drottningar. Men Estelle var annorlunda på många vis vilket han gillade. ”Jag ser fram emot att fäktas med dig en dag,” log han, tyckte det skulle bli kul att se vad hon gick för samt visa upp sina ena kunskaper.

"Så du är inte minsta rädd över att jag är bättre än dig?" skämtade hon och skrattade till. Det trodde hon verkligen inte att hon var, men duktig kunde hon erkänna att hon var. Estelle log svagt och granskade honom lite snabbt. Hon förvånades över hur öppen hon kunde vara med honom, det hade tagit evigheter innan hon kunnat prata med Carlos på samma sätt.

”Jag lever i den goda tron att jag är bäst tills någon bevisar mig fel,” sa han med en axelryckning. Han tvivlade på att hon skulle visa sig vara bättre än honom men underskatta henne vore fel. Hon må vara en tjej men det betydde inte automatiskt att hon var sämre. Acceptera en eventuell förlust skulle han inte kunna göra.

Estelle skrattade till och nickade lite. Hon ville påstå att hon skulle ge ifrån sig bra, hennes far hade trots allt uppfostrat henne likt en son fram tills hon kommit in i puberteten och hennes mer kvinnliga drag blivit för tydliga för honom att ignorera.

Han tog försiktigt vinflaskan från henne för att med hjälp av tänderna skickligt öppna korken. Det var inget han rekommenderade men det var inte som om han hade något annat redskap till hands.
”Något mer förutom fäktning och konst som jag bör vara medveten om?” Han började gå uppför en trappa, lät nyfiket blicken vandra runt.

Estelle kollade förvånat på honom när han öppnade vinflaskan men sa inget. Hon log smått och skakade lite på huvudet.
"Inte vad jag kommer på just nu. Men dina intressen då?" Hon hade knappt fått veta något om prinsen.