Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Det var inte så jag menade..” ropade Jun efter den yngre och kom upp på fötter. ”Rebound, det kallas att ha en rebound” fortsatte han innan kroppen sjönk ner mot golvet. Men snart därefter var han uppe på fötter igen, för att följa efter Joshua med snabba steg.
”Du förklarar fan lika dåligt som jag gör”, muttrade Lee till nittonåringens försvinnande gestalt. ”Så det så!” Däremot verkade det inte som om Jun hörde något av det den äldre sa, då han var i full gång med att greppa efter artonåringen framför sig.
”Stanna..”, bad han och sträckte sig försiktigt efter den yngre. ”Det var inte så jag menade..eller alltså. Nej, de är inte bara vänner, men jag vet att Zihao inte är kär i Tae. Jag vet även att han fortfarande är kär i dig och ingen annan..men ibland gör folk dumma saker när de känner sig sårade..och det är ett faktum.”

Jo, det är sant. Många människor gör dumma saker när de är sårade, men det här? Joshua drar försiktigt bort sin arm från Juns grepp och börjar torka sina kinder från alla svala tårar.
"De är inte bara vänner.. Jun, jag pallar inte vara med någon som kysser någon annan, som ligger med någon annan, okej? Det går bara inte. Om de är inte vänner, är de mer än vänner." Fyller han på medan han försöker att andas lugnt. "Jag har känt mig sårad, men jag kan aldrig, aldrig slänga mig över en annan snubbe så fort någon jag älskar säger nej till mig. Okej?" Tårarna börjar rinna likt förskräckligt, kroppen känns alldeles öm. "De är mer än vänner. Uppenbarligen. Vet du vad, jag orkar verkligen inte med det här just nu." Nej, med allt annat som händer i hans liv, och hans ostadiga psykiska hälsa, och all stress, gör Zihao och Tae inte det bättre. Inte alls.

”Nåja, jag försökte i alla fall”, muttrade Jun och lade armarna i kors. ”Suit yourself. Se till att äta någonting förresten, jag tänker gå och lägga mig”, fortsatte nittonåringen bittert och vände på klacken, för att marschera tillbaka till sitt rum.
”Jaha, är du också sur på Joshua nu?” Undrade Lee lågmält och kikade upp mot den yngre, när dörren smällde igen bakom honom.
”Nej, jag ver bara inte vad jag ska säga..okej? Har du hört någonting från Zihao eller?” Frågade han tyst och sjönk ihop ovanpå den bäddade sängen.
”Nope, hans mobil ligger kvar här hemma”, svarade Lee och nickade mot iPhone mobilen som låg slängd över Zihaos säng.
”Underbart. Nu kommer han säkert att tappa bort sig och bli mördad eller någonting.”

Kroppen faller ner till golvet, läpparna börjar darra och tårarna kryllar ner över kinderna medan kroppen inte slutar att skaka. Han gråter högt, okontrollerbart. Det är ett vidunder att Amber hittar honom innan deras manager. Den välbekanta rösten sjunker ner bredvid honom och drar in honom i en varm kram.
"Jag förstår verkligen inte... jag försöker att förklara för dem hur det är jag tänker, men det är som att de bägge två ignorerar det och tar Zihaos sida.. är det så jävla fel att inte vilja vara med någon som kysser andra, ligger med andra och försöker gå vidare efter ett hjärtekrossande på vara en vecka?" rösten är nästan ohörbar, och Joshua knippar efter andan gång på gång. "Om han hade känslor för mig.. då skulle han inte ha gjort det. Först säger Zihao att han inte har några känslor för Tae, men att han verkligen gillar honom. Sen säger Jun att de inte bara är vänner, vad fan förväntar de sig att jag ska tro?"
"Joshua," börjar Amber och lutar sig bak från den andre, medan hon stryker tummarna över hans kinder och lämnar varsin puss på dem. "Det är dags att vara den duktiga skådespelare du är. Jag vet att det är jävligt tufft att bara förtränga sina känslor. Men det kommer vara lättare att glömma bort honom då, om du försöker vara glad och tänka på annat. Du ska inte försöka hitta en rebound som han gjorde... jag menar det är ett vidrigt move."
"Jo... han har hittat en rebound, vilket jag antar betyder att det går att skifta mig till någon annan, om du förstår vad jag menar?" Joshua skrattar lite åt sig själv, åt Zihao. Hur kan nittonåringen göra så? Hur kan nittonåringen behandla honom så? Visst, han får komma över honom, Joshua är genuint glad att den andre funnit någon. Men han hatar hur lätt det var för Zihao att hitta någon annan att kyssa och ligga med. Det är fan inte acceptabelt. Ambers mun spricker upp i ett leende.
"Se där! Du, du har inte gjort något fel. Bara berättat hur du känner och hur du tänker. Du om något borde vara arg på honom, är det inte värre att bara visa hur jävla mycket han gjort bort sig istället?" frågar hon och drar med den yngre artisten upp på fötter. "Vad säger du om något roligt... Jag och Luna tänkte bryta oss in i danssalen, vi har öl, det finns massvis med roligt vi kan göra. Och allt är roligare när man är full. Vi kommer tillexempel kunna skratta åt allt det här senare."

Timmarna passerade och Zihao slutade inte röra på benen förrän allting blev mörkt och stilla. Han hade inte den blekaste aning om vart han befann sig, hur länge han gått, vad klockan var..trevande kände han efter mobiltelefonen, som tydligen inte befann sig i fickan. Helvete. Med en snyftning, sjönk nittonårongen ihop intill en av betog byggnaderna. Knäna drog han upp mot kroppen och begravde därefter ansiktet i dem, samtidigt som tårarna trängde sig på ännu mer. Tillslut forsade de nerför de bleka kinderna, blötte totalt ner de mörka mjukisbyxorna. Var han ens kär i Joshua? Jo, det var han defintivt men..tankarna gled genast bort mot Tae och hans mörka, underbara ögon. Men han var inte kär i Tae, även om han verkligen gillade honom. Hur kan någon fucka upp så jävla mycket coh blanda ihop känslor på det där sättet? Att tycka om någon och vafan kär i någon var inte samma sak. Och Zihao tyckte absolut om Tae som vän..och han hade trott att han haft känslor för den andre. Nu insåg han dock att han ljugit för sig själv, att allting bara var en stor, fet lögn. Usch. Kanske det var bra att han satt där han satt? Alldeles ensam, någonstans där han inte kände igen sig. Inte en chans att han skulle kunna hitta hem. Lika bra att se allting från den positiva sidan: om han dog där och då skulle han inte kunna såra någon annan, eller hur?

Kroppen sjunker än en gång ner mot det svala golvet. Han hade blivit läskigt onykter, supat ner alla sorger och tankar. Det var roligt, när de tre ritade på varandra medan musiken spelade, hur de slängde skor över allt och Joshua hoppat upp på Lunas axlar medan hon jagade Amber.. Han hade fått en god natt puss på läpparna när Victoria kommit för att dra med sina medlemmar därifrån.. och det var då tankarna började komma tillbaka, Joshua hade önskat att det var Zihao. Medan Zihao kysst Tae utan att önska att det var artonåringen. Han kniper ihop ögonlocken, ställer sig upp på vingliga ben och tar ett djupt andetag. Skådespel, han är duktig på det. Om nu Zihao så lätt hoppat på någon annan efter han sagt att han har en crush på Joshua, får han fan skylla sig själv. Nej, Joshua orkar inte tänka på det, känslor går över, kärlek går över. Kanske det blir vidrigt svårt de kommande månaderna, tillskillnad för Zihao, men han kommer komma över nittonåringen. Han kommer falla för någon annan, Joshua måste bara öppna upp sig mer. precis som Zihao utan tvekan gjort själv. Joshua rör på benen upp mot lägenheten, fortfarande onykter och riktigt jävla ledsen. Men han bryr sig inte, det här kanske får bli hans bästa skådespelande hittills. När han kommer in i lägenheten tar han en banan, äter upp hela innan han slänger skalet, dags att bli bra igen, frisk och kry och falla för någon annan. Bra, nu är det bestämt.

När solen slutligen började sprida sina strålar över staden, då somnade nittonåringen. Kroppen var utmattad av allt gråtande, hjärnan alldeles stökig och full med tankar..hjärtat tomt. Vad fan hade han tänkt med när han fått för sig att han gillade Tae på det sättet? Inte alls, med största sannolikhet. Visserligen var förhållandet allt annat än seriöst, men det existerade ju fortfarande. Men Zihao orkade inte mer. Så snart som möjligt skulle han göra slut på det. Inte för att försöka sig på någonting med Joshua, utan mest för att ta avstånd från resten av omvärlden och ge sig själv lite andrum. Relationer var alldeles för komplicerade, för att inte tala om kärlek. Och med de tankarna susande omkring i hjärnan, föll huvudet lätt på sned och axlarna slappnade av. Sömn ljuva sömn.

Däremot var det inte alls samma stämning i lägenheten. När Jun hade vaknat för att finna Zihaos säng tom, hade han bokstavligen gått upp i taket.
”Hallå, har någon sett Zihao?” Undrade nittonåringen samtaiigt som han letade igenom hela lägenheten, panikartat. ”Han gick ut igår, utan mobil..och nu har han inte kommit tillbaka”, förklarade han lätt hysteriskt och drog hönderna utmed ansiktet.
”Är du säker på att han inre är i träningssalen då?” Undrade Chai, som satt och gnagde på ett äpple.

Blicken är tom, alldeles tom när Joshua stirrar in i väggen framför sig. Han hör Juns röst eka i lägenheten, men han orkar inte bry sig. Nej, han har ingen ork alls. Zihao hade funnit någon annan, påbörjat ett förhållande. Spelar ingen roll om han är kär i Tae eller inte, han hade hoppat till någon han verkligen gillar, på mindre än en månad.
"Joshua.. ska du komma upp?" frågar Euijin som sätter sig ner vid sängkanten, lägger en hand på den yngstas axel med en orolig blick. Joshua skakar lite på huvudet, munnen är alldeles för öm för att han ska kunna öppna munnen, kroppen känns alldeles död och hjärtat krossat. Mr Song kikar in genom dörrkanten efter en liten knack.
"Joshua, Euijin, kan jag prata med er?" frågar han med ett bittert leende.

"Din hälsokontroll har kommit tillbaka.." påbörjar han medan den yngsta och äldsta sätter sig ner på varsin stol framför honom. "Jag vet att det här inte är något du vill göra Joshua, men jag tror du måste ta tid för dig själv, hemma där du kan fokusera på ditt välmående. Inte träna, bara umgås med nära och kära. Era fans blev väldigt oroliga över din drastiska viktförloring, och helt ärligt börjar jag bli det nu också. Väldigt underviktig, och du arbetar alldeles för hårt med tanke på det. Gruppaktivitet, soloaktivitet med tv shower och serien du spelar in. Jag tror det blir för mycket för dig, och jag vill inte knäcka dig. Din debut med Zihao kommer dröja, men när du blir bättre kanske vi kan hitta ett datum?" Euijin lämnar inte Joshua med blicken, artonåringen som bara kan stirra ner på sina händer. Hade hans drömkarriär precis förstörts nu också?

Det dröjde ett ganska bra tag innan Zihao slutligen vaknade till av att någon klappade honom försiktigt på axeln.
”Åh, jag trodde nästan att du var död”, utbrast kvinnan som satt på huk framför honom. ”Du är Hao, eller hur? Min dotter lyssnar på er grupp..” fortsatte hon och hjälpte honom upp på fötter. ”Har du tappat bort dig? Kan hjälpa dig att hotta tillbaka hem om du vill, har bilen parkerad runt hörnet.” Snacka om att ha tur.
”Ehm, tack”, mumlade nittonåringen och kliade sig i nacken, med blicken snett fäst i marken, alldeles Tim och frånvarande. ”Jag menar..det skulle vara jättesnällt”, förtydligade han och följde tvekande efter kvinnan, mot hennes bil. En liten Honda där en liten pudel satt i framstätet.
”Jag hoppas att du inte är rädd för hundar”, sade hon och låste upp dörren. ”Men Chichi är jättesnäll, så du behöver inte oroa dig för att hon bits eller så”, fortsatte hon samtidigt som Zihao satte sig i framstätet med hunden i knäet.
”Tack igen..”, viskade han och klappade den lilla hunden på huvudet, med världens snedaste blick. Fan, han ville inte ens hem.

"Joshua, du kommer ju komma tillbaka, ingen kommer kunna ta din plats det vet du ju." försöker Euijin trösta, men artonåringens öron är avstängda medan han packar ihop sina väskor lätt panikartat.
"Jo, någon kan ta min plats... jag menar, Tae kunde ta min plats för Zihao, eller hur? På mindre än en månad.. den här gruppen kan också göra det." viskar han med brustet hjärta, ledaren vill nästan gråta av synen av sin vän, krama om honom. Joshua är alldeles mörk runt ögonen, visserligen får det honom att se lika söt ut som alltid, men hans aura skriker av missnöje, ångest och depression. Armarna är tunna nog för att kunna passa mellan Euijins fingrar.. kanske det är normalt till handleden, men hela Joshuas överarm skulle kunna göra det. Kinderna är skarpa, benen spinkiga. Han har verkligen misslyckats med sitt ledarskap.
"Snälla sluta... Zihao är en av oss, kanske han kunnat hitta någon annan att ha ett förhållande med, men han kommer ju inte hitta någon som är som dig, ingen av oss kommer att kunna göra det. Någon som är lika bra på att dansa, sjunga, lika förbaskat söt, lika omtänksam och snäll, noggrann och accepterande, älskvärd. Och dina otroliga kinder.. även om du saknar dem nu också." viskar Kawan som griper tag i Joshuas händer och drar honom intill sig där de står i hallen. "Försök att inte tänka på Zihao när du är borta, tänk på dig själv, bli bättre och visa vad du går för. Det viktiga är att du är glad, om Zihao vill vara med Tae får han vara det." Joshua ler svagt mot sin vän och stryker de darrande fingrarna över kinderna, skickar iväg en lätt blick mot Jun och Lee, innan han nickar.
"Du måste dock ringa mig varje dag." viskar han till Kawan, som kvickt nickar på huvudet.