PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

”Förhoppningsvis blir det inte alltför hektiskt”, sade Charlotte. Hon ville inte att någon lärare skulle komma på det, då låg de verkligen risigt till. Hur skulle hennes föräldrar reagera om de fick ett brev hemskickat där det stod om hur deras dotter hade brutit mot reglerna, bara tanken fick håren på hennes armar att stå upp.

Remus såg generat ner på boken han hade i knät. Det var ingen som visste att han brukade läsa poesi, förutom Sirius som hade snott en samling från hand väska en gång, men han hade lovat att inte berätta för någon. ”Åh, inget speciellt!”, sade Remus i ett försök att byta samtalsämne.

Severus nickade. Ingen skulle bli särskilt glad om någon kom på dem. Särskilt inte Charlotte och Vanessa. "Har ni lyckats hemlighålla det under alla dessa år, så ska vi nog kunna se till att hålla det hemligt även det här året" sade han mjukt till Charlotte.

Vanessa höjde på ögonbrynen, säker på att han dolde något. Vem ville inte säga vad man läste för något? Hon försökte tjuvkika men bordet var i vägen och det skulle bli alldeles för uppenbart om hon ställde sig upp. Hon fick i alla fall en liten glimt av framsidan och eftersom hon inte kände igen den genast antog hon att det inte var en skolbok. "Du behöver inte skämmas för att du läser något annat än pluggböcker. Du vet det va?" sade hon.

Charlotte ryckte på axlarna. Med James och Sirius kunde vad som helst hända. ”Jag vet inte, det är sista året Severus. De kan få för sig vad som helst!”, sade hon och började räkna upp de dåliga valen och riskabla sakerna de gjort förr. Som att springa omkring i korridorerna på natten utan något annat än sina underkläder. Såklart var inte Charlotte med på det! De hade försökt övertala henne, men så dum var hon inte.

”Det är inte att det inte är en skolbok. Jag vill bara ha vissa saker... privata?”. Han fick det att låta mer som en fråga än ett påstående. Remus var aldrig mycket förr att verks ”manlig” i sin rätta bemärkelse, men han gillade att låtsas att han hade en gnutta av maskulin stolthet, som alla dessa quidditchspelare i skolan hade.

Severus stirrade förbluffat på henne. "Sprungit runt i underkläderna i korridoren? Potter och Black?! Det hade jag velat se" flinade han.
När han såg hur orolig Charlotte verkade vara på riktig, blev han allvarlig. Han tog hennes hand och tryckte den lätt. "Men oroa dig inte. Ingen lär upptäcka det. Vi får vara försiktiga" sade han.

Vanessa blev förvånad, men nickade sakta. Hon förstod inte vad det var som han ville hålla hemligt med en bok, men det var väl hans sak.
"Alla har vi väl vissa saker som vi vill ha privata" sade hon.

Minnet spelades upp i Charlottes hjärna som en film. Det var som om allt hade hänt igår, fast det var ju inget man skulle kunna glömma bort direkt. ”Tro mig, det hade du inte velat se”, sade hon.
När hon tänkte på det igen fanns det säkert en chans att de skulle göra så igen, herregud, tänk om de fick med sig Remus och Severus på det hela! Tänker gjorde henne en aning orolig, visst kanske det kunde vara kul. Tills de blev upptäckta.

Remus nickade instämmande och mumlade ett tyst ja till svars. Han visste att det var löjligt, men han kunde inte hjälpa det. Sirius hade retat honom i månader efter det, att Vanessa skulle göra samma sak så tidigt i deras nya vänskap var något han ville undvika till 100%

(Förlåt för sent svar, har haft fullt upp i skolan)

Severus flinade lite. "Nej, kanske inte. Jag är inte bög."
Han tog hennes hand. "Du kan vara lugn Charlotte. Varken du, jag, Remus eller Vanessa vill säkert att något sådant ska hända. Vi kommer att kunna stoppa det" sade han lugnt.


Vanessa log lite mot honom, försökte tränga bort den undrande tanken på vad det var han skämdes så över.
"Vad är klockan? Är det långt kvar? Vad vill du göra något tills det är dags?" frågade hon.

Charlotte log. Självklart visste hon att hon alltid hade Severus stöd, men James och Sirius var också inte hans ansvar. Inte för att de var hennes heller. "Det är okej" sade hon.

Remus såg sig omrking efter en klocka. "Det är bara någon timme kvar. Om du vill göra något ska dt nog gå" sade han. Han ville inte verka allt för på.

Severus följde de andra eleverna med blicken när de rörde sig mot ingången igen och slappnade av. Han tyckte inte att om att hela tiden känna de andras blickar på sig.
Han log glatt mot Charlotte, lutade sig trevande mot henne och kysste henne igen.

Vanessa nickade. "Vill du ta en promenad eller något? Jag börjar bli för rastlös för att bara sitta stilla och vänta" sade hon.

Charlotte log svagt när hon kände Severus kyssa henne igen. Det betydde mycket att han vågade göra det inför de andra, som hon visste förmodligen skulle sprida nyheterna vidare.

"Ja, visst. Om du vill!", sade Remus. Han orkade inte sitta stilla länge tid.

Severus log mot henne. "Jag älskar dig" sade han mjukt.

"Jag har suttit stilla alldeles för länge. Mina fingrar är snart iskalla" klagade Vanessa. Sedan började hon packa ihop sina saker för att därefter börja gå mot utgången. Hon kastade en snabb blick åt sidan för att se så att Remus hängde med.