wolfy & rollspelare prs

"Jag vet inte." Han satte sig i bilen bredvid henne och stängde dörren. Jonathan hade ingen aning om vad hennes bror gjort och inte gjort. För honom var det droppen att killen skadat sin egna syster. Nu visste han inte hur Ben blivit strigoi, men hade han blivit det frivilligt hade han ju dödat någon. Var det mot hans vilja skulle Jonathan försöka ta reda på vem strigoin som förvandlat honom var.

Cleo nickade lite och satte sig nästan i hans knä. Hon kurade in sig i hans famn och svalde hårt. Hon visste inte alls hur hon skulle bete sig längre, allt var som ett kaos i hennes hjärna. Hon blundade hårt och lutade pannan mot hans axel.

Han kände starkt medlidande för henne. Han kunde bara föreställa sig vad det var hon gick igenom. Det som irriterade honom mest var att det inte fanns någonting han kunde göra. Ingenting skulle kunna ta bort smärtan hon nu kände och den hon tidigare gånger känt. Givetvis skulle han vara där för henne men en liten del av honom var rädd att det inte skulle vara tillräckligt. "Åh Cleo," suckade han tyst och drog henne ordentligt upp i sin famn.

"Jag mår bra, jag är bara lite kall." log hon svagt och kollade på honom lite snabbt. Hon ville inte att han skulle oroa sig mer än nödvändigt, hon tyckte inte att det var nödvändigt alls. Hon slöt ögonen och la armarna om hans midja.

"Du mår inte bra." Han tyckte inte att hon skulle ljuga för honom, han hade ju ögon att se med. Vem som helst kunde se att hon inte mådde bra. Det dröjde inte många ögonblick förrän två av beskyddarna dök upp. Kvinnan satte sig bakom ratten medan den manliga höll dem sällskap i baksätet.

Cleo nickade lite och smekte hans nacke lite försiktigt, hon drog snabbt tillbaka sina händer och satte sig ordentligt då två främlingar satte sig i bilen. Hon tog på sig säkerhetsbältet och lutade huvudet mot Jonathan. Hon var inte bekväm med att sitta i hans kungliga knä när hans egna livvakter var där.

Han försökte inte ens dölja det faktum att han blev besviken då hon flyttade sig bort från hans famn då beskyddarna dök upp. Han ifrågasatte inte hennes val utan lutade sig istället närmare kvinnan för att be henne att köra direkt hem. Ta med Cleo till skolan kunde han inte. Mer kaos behövde hon inte för tillfället. Fick han säga sin åsikt så tyckte han att hon fått nog av det så det räckte och blev över.

Cleo tog försiktigt hans hand, hon hoppades att det var diskret och att ingen skulle märka något men hon visste ju inte att vakterna var enormt erfarna och troligen la märke till allt. Hon tittade ut genom fönstret och försökte se till att hon hade en stadig andning då hon kände hur hon var på väg mot en panikattack.

Jonathan flätade samman deras fingrar och sneglade sedan på henne. Han ville krama om henne igen men han hade det lite svårt att tyda henne för stunden. Skulle det göra situationen värre om han var alltför påflugen? Eller kanske var det så att hon behövde en kram? Han släppte taget om hennes hand för att istället lägga armen om henne. Han brydde sig inte om att de inte var ensamma i bilen, hans uppmärksamhet var helt och hållet på Cleo. Ungefär som om det bara var de två som satt här.

Cleo rodnade smått när han la armen om henne, hon tyckte det var enormt pinsamt då hon tyckte det var stelt för beskyddarna. Hon la sina ben mellan hans och kurade in sig i hans famn igen, hon vågade inte mer än så.