[PRS] Theida & yehet

Ärligt talat känner Anthony sig väldigt illa till mods, varför lät det inte alls som att hans vän över huvud taget brydde sig om det?
"Förlåt.." får han ur sig och försöker svälja bort klumpen i hans hals, men åtminstone sa han att han ville att han skulle stanna. Det är ju positivt, antar han. När han är klar med disken tar han sin väska med skolböcker, och sätter sig ner vid Rays skrivbord för att försöka plugga. Hörlurarna åker över hans huvud.

Egentligen kände han sig inte alls speciellt trött. Eller jo, kanske lite. Men han ville mest bara få en chans att vara tyst och kanske tänka över saker. Han fattade verkligen inte varför han var så sjukt jävla avundsjuk. Anthony hade ju rätt, det var inte de två som var tillsammans. Och han kunde ju inte ha några känslor för Anthony heller, oavsett om han hade det eller inte så hade han ingen chans alls eftersom Anthony hade en flickvän. Men nej, varför skulle han ha känslor för honom för. Nejnej, han är säkert bara avundsjuk för att Anthony har en flickvän och inte han själv.
~
Ett tag senare vaknar Ray. Han kollar runt i rummet och ser Anthony. Juste ja. "God.. morgon?" säger han trött och lite förvirrat.

Anthony puttar upp sina läsglasögon och tittar upp från boken.
"Klockan är nio på kvällen, men godmorgon," svarar han och börjar packa ihop sina böcker, och sträcker på sin rygg. "Du sov ett tag, mår du bättre?" sjuttonåringen drar åt sig sin väska och börjar packa ner sina böcker och häften i den.

"Oj, är klockan redan så mycket?" säger han lite förvånat. Han trodde inte att han hade sovit så länge. "Ja, jag mår lite bättre faktiskt" säger han och sätter sig upp i sängen. "Har du kunnat plugga något?".

"Jodå, jag har fått rätt mycket klar," säger Anthony och ler nöjt med en nick mot sin vän. "Men jag var och handlade lite för att ta en liten paus, så nu är ditt kylskåp fullt, speciellt med choklad," berättar sjuttonåringen, han köpte choklad för att ha en ursäkt att komma hem till Ray ännu mer. Han brukar göra det ibland. "Och glass, om du nu får ont i halsen,"

"Ah, vad bra" säger han och ler tillbaka. "Men Anthonyyyyy," suckar han "Jag har ju sagt att du inte behöver köpa mat åt mig.. eller choklad, eller glass". Anthony var alltid sån, köpte choklad till honom även om han inte ens bett om det.
"Men tack ändå" säger han med ett leende.

"Tro det eller ej, men jag kommer sno en del choklad," berättar Anthony och ställer sig upp. "Ska jag ta upp lite glass åt dig?" undrar sjuttonåringen och skuttar fram till sängen. Han pekar mot Ray. "Vi borde kolla om du har feber,"

"Well, det var ändå du som köpte den, så fritt fram, det är bara att ta. Jag lär nog inte äta upp den själv ändå" Säger han och ler lite. "Det är okej, jag är inte hungrig". Ray drar på sig täcket igen, det var faktiskt ganska kallt i hans rum just nu.
"Nejdå, jag är okej, jag har nog ingen feber" säger han trött.

"Bra, för jag vill ha nu," berättar Anthony och går ut ur rummet för att hämta en chokladkaka från kylskåpet. Han häller upp två glas med dricka innan han går vidare. "Men ska du va hemma från skolan imorgon?" undrar sjuttonåringen och kurrar ner sig bredvid Ray, och ger honom ett glas."

"Ja, jag tror det" svarar han och tar emot glaset från Anthony. Visst kände han sig sjuk, men det var nog helt ärligt inte värre än att han kunde gå till skolan imorgon. Men tanken på att se Anthony med sin flickvän igen fick Ray att hellre stanna hemma.