Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Jag försökte vifta med ögonfransar mot det hållet där jag trodde Hazel stod.
" God afton, vackra dam," sa jag, vilket fick mig och Ally att skratta ännu mer. Fast det lät mer som " gnd vjfr dim"
Jag kröp runt och fick tag i mina ögon som jag tryckte in igen. Därefter var det lätt att hitta tänderna.
" Förlåt Hazel," sa jag och reste mig medans jag borstade av grus från klänningen " vad sa du?"
" Ehm, Annabeth försökte döda Nico och Will stack iväg," sa hon, vilket fick mig att stöna. Inte ett nytt jobbigt krig.

Percys POV
Jag höll tillbaka Annabeth som försökte slita sig från mig. Hon såg rasande på Nico, hennes ögon var fyllda med en storm som jag inte sett sedan vi var i Tartaros och som jag hoppades på att aldrig få se igen.
" Så ja, Wisegirl," sa jag och höll hårt om henne.
" Percy... jag är bara, äsch jag vet inte. Seriöst," sa hon utmattat men jag förstod. Hon öste äntligen ut alla sina känslor. Plötsligt kom Hazel, Emma och Ally ut ur skrubben. Emma och Ally gapskrattade och Ally hade inga tänder.
" Så vad är Wii?" frågade Emma, hon såg helt galen ut. Hennes hår var alldeles ruftsigt och allmänt galet.
" Stranden, hon sa att hon behövde tänka," svarade Jason tankspritt som stått en bit avskilt.
" Bro!" skrek jag och omfamnade honom. " varför har du varit så tyst?"

Jason ( Usch )s POV
Jag frös till när Percy omfamnade mig men sedan besvarade jag den.
" Dålig dag antar jag," svarade jag. Bredvid med Piper plötsligt gråta. Alla stirrade på henne.
" Vad är det med dig då?" frågade Thalia
" Bara det att alla är vänner," sa hon tårögd.
" Inte de två iallafall," sa Emma och pekade bort mot Annabeth som återigen hade attackerat Nico. Inom en sekund var Ally där och drog bort henne från honom. Sedan sprang också Emma dit.
" Vi har pratat om det nu," sa Ally medans Emma försökte lugna ner Annabeth
" Säkert?" frågade Annabeth
" 100%," sa Emma " jag fick en bättre idé. Vi utnyttjar diset. Båda Thalia och Hazel är bra på det, så får vi Peter att glömma bort framtiden. Peter som stått tyst harklade sig plötsligt.
" Vad är diset?" frågade han, Emma vände sig mot honom och hånlog.
" Inget din omtåliga hjärna kan förstå," vilket fick Percy att börja gapskratta och Emma highfivade Ally.

Jag blinkade förvånat till. Försökte få en klar bild av honom. Men ingen var där.
Jag kände mig tom. Som om ett svart hål bildades i bröstet.
Jag vände mig om mot tälten, liksom vände ryggen mot sjön. Hörde skratt från mina vänner.
Jag blev irriterad på mig själv. Föste undan tankarna, samt känslorna. Lät det svarta hålet fortsätta riva upp mig inifrån. Jag började gå mot dem. Emma vände sig om mot mig med ett lättat leende på läpparna. Jag log snett tillbaks.
"Vad snackar ni om?" Undrade jag och försökte se intresserad ut.
"Någon talade ju om för Petah att vi typ visste vad som skulle hända i framtiden. Thalia och Hazel ska utnyttja diset för att få honom att glömma." Sa Percy, med typisk brittisk accent.
Jag flinade kort, alltså på riktigt.
"BUU!" Jag ryckte till på stället, kände rodnaden stiga på kinderna, och vände mig om. Ally stod och asgarvade sådär som hen alltid gjorde, och jag tittade bara trött på hen.
"HEEJ." Sa jag med hög röst och hen tittade besviket på mig.
"Hellluuu"
Emma log tittade lite undrande på mig. Jag tittade undrande på henne först, men sedan kom på mig själv med att göra en konstig grimage.

Jag skrattade så ögonen trillade ut och allt blev svart för ögonen.
Jag slår vad om att Will himlar med ögonen åt mig, tänkte jag och flina stort.
"Will, du behöver inte himla med ögonen. Jag vet redan att jag är cool." sade jag och kände att något var framfr mina ögonhålor. Det var solglasögon.
"Sen när kan du se utan ögon?" frågade Will.
"Jag kan inte se. Jag kan känna." sade jag och hade nu fått en guldtand.
De andra skrattade åt hur jag såg ut nu.
"Ja men vad står ni här och skrattar för. Ska ni inte se till så Peter tappar minnet?" frågade jag och vände mig om.
"De gjorde det när du tappade dina ögon och inte såg något." sade Emma. "Och så kollar du åt fel håll."
Jag vände mig snabbt om.
"Fortfarande fel håll." flinade Will.

Jag böjde mig ner och försökte leta mina ögon men hittade inga.
"HEY! GE TILLBAKA MINA ÖGON!" skrek jag.
"Varför tror du att vi har de?" frågade Emma oskyldigt. "Vi är ju dina vänner."
"TROR DU INTE JAG KÄNNER IGEN DEN OSKYLDIGA TONEN COLE? JAG KÄNNER FÖR I HADES LOKE OCH VET HUR MAN LJUGER! DÅ ÄR DET LÄTT ATT VETA OM NÅGON ANNA GÖR DET!" skrek jag och ställde mig upp och började springa åt det hållet jag tror de de stod i.
Jag råkade nog springa in i en vägg.
"Hallå Black, här är vi." ropa WIll.
Det var åt vänster så jag sprang mot höger men snubblade. Jag skrapa knät men brydde mig inte utan ställde mig upp och ignorera smärtan i knät.

Både Will och jag hade svårt inte att skratta och vi höll på att reta Ally.
" Black! Här borta!" skrek jag, Ally rusade mot oss men vi hoppade enkelt undan och såg hur hen sprang in i en vägg. Vi hade inte ögonen, de låg kvar där hen tappade dem men hen trodde visst att vi hade dem. Jag var så frestad att läsa Allys tankar, bara för att få veta hur arg hen egentligen var. Men jag lät bli eftersom varken hen eller Will gillade det.
" Al! Här är vi," sa Will retsamt, jag kunde praktiskt taget se hur Ally skakade av ilska och plötsligt var hen försvunnen. Will och jag såg oroligt på varandra. Ally hade antagligen skuggrest men vart? Plötsligt stod hen bakom oss, hur hen kom dit utan att se var en stor gåta.
" Ge mig mina ögon Cole," sa Ally argt, jag hörde Wills fniss bakom mig.
" Holy Hera( jepp Holy Hera istället för Holy shit för Hera is shit) Al, tagga ner lite. Varken Will eller jag har dem. De ligger på samma plats som förut. Här Wilma hämtade dem," sa jag, jag tänkte inte ens på att jag använde Wilma istället för Will. Ally satte snabbt i ögonen och stirrade ilsket på oss.
" Jag ska hämnas, jag ska hämta Tarty så ska vi ha party men ni är inte bjudna!" sa hen och gjorde det mogna att räcka ut tungan. Både Will och jag gapskrattade.

Hen tittade buttert på oss. jag kom på mig själv med att pilla på svärdsfästet, funderade liksom.
"Varför är vi här egentligen?" Frågade jag Emma och Ally. Percy och the whole Squad hade gått en bit bort. "Jag menar, höll vi inte på att få Percys kid tillbaks till framtiden?"
Båda tittade konstigt på mig. Eller, Emma mest som om jag var galen.
"Vi ska hjälpa till att störta vita häxan. ärligt, hänger du aldrig med?" sa hon med den där rösten som jag blev så irriterad av.
inte nu då.
"Va tror du Cole? En viss Jackson måste tillbaks till sin tid. Och det blir ju ganska akward att han föräldrar som är bara några år äldre än en själv."
"JAg gillar Narnia" Slängde Al in. "Förutom bristen på choklad, chips, Chocoo..." hen fick ett tomt ansiktsuttryck.
"Åhnej, åhnej, åhnej. Måste ha Choklad.."

Jag sprang till tältet igen och letade efter choklad. Jag letade efter choklad i timmar utan att hitta något. Jag suckade och tog av min sko när jag såg att jag hade en chokladkaka där. Jag åt snabbt upp den och blev genast pigg. När jag gick ut ur tältet så var det mörk och jag hörde träden.
"Aslan är död.", säger de.
Jag skakade på huvudet. Aslan var inte död men det trodde Susan och Lucy. Jag hörde en flämtning och vände mig om. Jag såg Edmund stirra på träden innan han sprang till sin bror Peter. Efter ett par minuter så trodde nästan alla att Aslan var död utan Jag, Emma, Will, Annabeth och Hazel. Vi kom tyst överens att vi inte skulle säga det till någon, även Jason, Percy Nico, Thalia och Piper. Det kan förstöra allt.

Vi alla förberedde oss för strid och jag fixade en hel chokladarmé.Jag satte på mig min Alice i Underlandet rustning och hämtade mitt silver svärd.
"Det här kommer bli kul." viskade jag till Will och Emma.
De himlade med ögonen åt att det var "typisk Al"

Jag himlade på ögonen åt Allys chokladarmé, samtidigt oroade jag mig för hur folk skulle reagera.
" Ingen som tycker att det är konstigt att du kan skapa en chokladarmé Al?" frågade jag nervöst, hen himlade bara med ögonen.
" Varför skulle dem? Jag är ju en gudhenna," sa hen flinades, Will och jag utbytte menade blickar.
" Men Al, sa inte Aslan att våra krafter inte skulle funka här?" frågade Will, vi nickade efterbetänksamt.
" Ja, men jag har kunnat använda mina krafter utmärkt," sa Ally, då fick jag en galen teori.
" Tror ni Aslan sa att vi inte kunde använda våra krafter för att vi inte skulle få uppmärksamhet från Vita Häxan," sa jag
" Det är rimligt men tror tyvärr vi måste använda krafterna iallafall," sa Will och fick vatten att dyka upp.
" Är ni redo döttrar av Eva," sa Jim som hade tilldelas samma position som oss. Nej, ville jag svara, jag var definitivt inte redo. Men jag hade planerat en sak som jag inte har berättat för någon. Jag ska läsa häxans tankar så jag kan förutspå varje drag hon gör. Aslan sa ju trots allt att det bara var jag och Kronos som hade den.
" Ja, let's kill!" skrek Ally och gjorde sig redo att springa men jag hejdade henne.
" Vänta, vi vill inte låta häxan märka oss," sa Will och pekade mot häxan som kom åkandes i en vagn dragen av isbjörnar. Jag såg hur hon hade en päls gjord av Aslans skinn. Vilket fick mig att norra.

"What an Bitch" Mumlade Ally, jag misstänkte vart den där pälsen kom ifrån.
Jag hade på mig en rustning, och vid sidan mitt kavallerisvärd fastspänt i skärpet. Till skillnad från Peter och Edmund, (som hade på sig röda och blåa kläder under rustningen) hade jag bara svarta och mörkgröna. Ally hade på sig sin rustning, Alice i underlandet, och Emma samma klänning som förut, men på något sätt fick hade hon fixat att hon var stridsklädd.
"Vi kan inte stå i täten, vi drar oss mot mitten, eller så delar vi på oss. En av oss på varje sida av..." Sa jag, kunde inte hitta rätt ord.
"-Trupp" slängde Em in. "Absolut inte, vi kan inte låta någon av oss bli skadade, och absolut inte någon av syskonen. Om vi är i mitten e vi en tydligt måltavla för skytter. Vi håller oss på kanten. vi kommer lätt ut på fältet, Percy och co, tar andra sidan. Vita Häxan är inte beredd på att vi har dem krafter vi har. Eller, ni har."
"Visst" Svarade jag, förutsåg att Em hade ganska bra koll på stridskunskaper vid det här laget.
"För Asland!" Skrek plötsligt Peter, på sin vita hingst och kriget var igång.

"FÖR ASLAN!" skrek jag glatt och hoppade med näven i luften.
Det var en dålig idé för när man hade den där rusningen på sig så gick det dåligt med hoppat och jag ramla. Emma och Will försökte låta bli att skratta.
"Snyggt hoppat, Al." kvävde Will sitt skratt.
"Tackar, Wave." sade jag sarkastiskt och ställde mig
upp.
"Ingen orsak, Black." flinade Will och satte sig på en brun häst.
Hästen började gnägga, antar att den prata med Will.
"DU behöver inte kalla mig chefen." sade Will och himlade med ögonen.
Hästen gnäggde igen men jag slutade lyssna och kollade på vita häxan och började le brett. Jag vill verkligen döda henne.
"Black, d skulle bara våga." sade Emma.
"Jag skullevilja men jag kommer ju dö."sade jag och kollade på marken som om den skulle sprättas upp.

Jag satt på min häst, den kändes enorm. Usch jag hatar hästar och katter och hundar och krokodilar. Typ alla djur och nu skulle jag rida en främmande häst. Utan sadel.
Ally kollade på marken som om hen funderade på Tartaros.
" Al, nej. Det måste vara Edmund, Aslan och Peter som dödar Vita Häxan. Jag vill också döda henne pågrund av hennes päls, men vi får inte dra uppmärksamhet till oss," väste jag
" Har vi nog redan gjort," sa Will " vi är dem ända som inte gått in i striden," hon pekade mot slagfältet, mycket riktigt kriget hade redan börjat. Jag ville så gärna gå in i striden men vi fick inte riskera att bli skadade. Men vi kunde ändå hålla oss vid sidan av fältet och attackera utifrån istället.
" Då kör vi då," sa Ally och vi gav oss in i striden. Vi red på sidorna för att kunna attackera. Hästen var faktiskt inte så läskig som jag trodde utan ganska lättkontrollerad.
" Will, se upp!" skrek jag, när jag såg en minutur som siktade på henne. Hon dödade snabbt den.
" Tack," sa hon med ett leende som jag besvarade. Innan jag sköt en pil mot en dvärg som försökte döda en kentaur.