VD Rollspel

Klaus stannar upp då han ser en person hoppa ut genom ett fönster. Han log snett då han såg vem det var, Kol fick vänta....
"Är det inte farligt att gå ute en sådan här kväll, sweetheart?"sade han då han närmade sig Caroline. Hon var otroligt vacker, det gick inte att jämföra henne med någon annan, inte ens Tatia.


(( det där lät bara sååå konstigt, men orkar inte ändra ))

Katherine var med rasande fart framme på hotellet, det hade varit en onödig natt, och det var Stefans fel. Vilken fullständigt idiot han var, släpa ut henne från hotellet där Rebekah stod, han hade uppenbarligen blivit mer korkad med tiden. Damon var i alla fall smart jämfört med honom.

Katherine suckade djupt och gick till baren, hon skulle ändå inte kunna sova. Imorgon tänkte hon skaffa sig en lägenhet, det här hotellet var alldeles för billigt, om inte skulle inte hotellpersonalen låta någon idiot klampa in i hennes hotellrum mitt på natten... It's enough.

Finn sliter sig lös.
"Nej" säger han. Finn ler, tar fram en påle och kastar den mot Damon. Sen försvinner han ner för trappan.

Caroline vände sig om när någon pratade med henne, hon visste bara vem han var till namnet, Klaus något. Vad Elena berättat hade han något med henen och Salvator bröderna att göra och hon hade rått henne att undvika honom.
"Om det är farligt angår bara mig" svarade Caroline så vänligt men avvisande hon kunde. Hon visste inte vad han var för person egentligen. Elena berättade inte så mycket och just nu var hon nästan arg på henne för det

Klaus blev inte speciellt förvånad över hennes svar, han visste ändå det mesta om henne. Hans hybrider hade haft det som en uppgift, väldigt användbar. Han fick ändå en känsla av att hon inte hade så stor aning om vem han var, vilket egentligen var bra. De flesta var skräckslagna för honom med tanke på hans sätt att uppklara saker och ting.
"Jag heter Niklaus Mikaelson förresten, men du kan kalla mig Klaus", sade han sedan.

Pålen missar med bra några millimeter.

Caroline såg på Klaus
"Jag vet vad ditt namn är, Elena berättade det" sa hon och började gå igen. Hon visste inte om det var så smart att vända honom ryggen, men hon kunde inte backa hela vägen till, ja vart hon nu skulle. Hon visste inte ens det. hon suckade lite, att hennes mor inte kunde förstå. Hon funderade på varför Klaus ens hade pratat med henne? Ville han komma åt Elena på det sättet?

"Är du okej?" frågar Stefan Damon.

Snabbt var han bredvid henne, att lämna henne ensam i mörkret skulle ha varit oansvarigt och han var ju redan tillräckligt uttråkad.
"Jag gissade väl att hon skulle ha gjort det", sade han oberört. "Vad har hon till sagt? Att jag är en seriemördare?"
Det kunde vara sant, men ändå inte. Han gjorde inte som människo-mördarna.

Caroline blev förvånad hur snabbt han hann ikapp henne. Hon stannade och lutade sig mot ett vitt staket och såg på honom.
"Inte att du var vampyr" sa hon lågt och fortsatte sedan gå och funderade på vad hon skulle svara. hon visste inte hur smart det var att avslöja saker för honom, men Elena hade trotts allt nästan stängt henne ute det senaste.
"Inte mer än att du har problem med Salvator bröderna och Elena" sa hon och ryckte på axlarna och vände sig mot honom "Men vad jag inte förstår är varför du går bredvid mig och inte återvänder till ditt" sa hon med en undrande röst