Sjunde året på Hogwarts

Jag dansade med Kingsley och dansen tog slut och han log och tackade för dansen.
Jag såg mot Cara och Voldemort och familjen Weasley.
De verkade klara sig hyfsat bra tillsammans men verkade lite smått rädda för honom ändå.
Och konstigt vore väll annars, fast Bill kunde iaf tilltala honom, tänkte jag roat och tänkte på första gången jag hade träffat honom utan Cara.
Då hade jag och Draco blivit infångade och insläpade på hans kontor.
Tänk så mycket som hade förändrats, tänkte jag leende och såg Cara komma fram till mig.
- Visst det kan vi väll, sa jag leende och vi började gå längs en stig i skogen.
- Så känns allt bra nu?, sa jag leende till henne.

Jag såg på stigen och tog av mi skorna och lämnade kvar dem på en stol "de är bars jobbigt att sjunka ner i jorden hela tiden" förklarade jag och vi gick in i skogen "det känns jätte bra. Jag har inte varit så här glad på länge. Tänk om det kunde vara så här jämt. Inget krig och alla höll sams, ja nått så när" la jag till och tittade upp mot stjärnorna och log "det känns lite konstigt bara, jag menade jag trodde faktiskt aldrig den här dagen då jag och Draco gifte oss skulle komma, jag trodde nån av oss skulle hinna dö först" sa jag allvarligt men log sen mot Laura "hur känns det själv? Du tog ju själv ett stort steg idag" sa jag och log stort mot henne

Jag log och nickade sedna alvarligt.
- Ja, jag är glad att ni hade det nu, medans alla kan vara med, sa jag och log svagt.
Sen såg jag glatt på henne och såg på ringen.
- Det känns underbart, Dean är ju toppen och jag älskar honom, sa jag leende.
- Jag vill bara tacka dig, utan dig hade jag aldrig träffat honom eller någon utav er, sa jag och kollade upp i stjärnorna.
- Visst är det underbart i kväll?, men kan tro att det inte finns nå krig eller nått sådant.
Det dkulle vara så här jämt, sa jag drömmande och vi fortsatte att gå och kom fram till vattnet och såg ut över det stilla havet.

Jag log mot Laura
"jag är så glad för din skull, du och Dean passar verkligen ihop" sa jag leende "och du behöver inte tacka. Jag är bara glad över att du är min vän och utan dig hade jag inte stått här idag" sa jag och tog hennes hand och kramade den tacksamt och vi kom fram till vattnet "nej och jag önskar kvällen aldrig tar slut och vi slipper kriget. Men jag vill inte tänka på det nu" sa jag glatt och tittade på vattnet "det är lite roande och se allas reaktioner när de träffar min far eller vad säger dj?"

Jag log mot henne.
- Det är inget att tala om, sa jag leende till henne.
- Och jag är otroligt glad att ha dig som vän, sa jag och log mot henne och flinade sedan.
- Ja det är riktigt underhållande, alla är så rädda för hanns minsta reaktion, sa jag flinande.
- Nej, det kanske är bäst att gå tillbaka så att de inte mödar varandra, sa jag menande ocg vi började gå sakta tillbaka.

Jag log mot henne och bara nickade
"ja och jag kommer för alltid vara din vän" sa jag och kramade om henne och skrattade sedan
"det hade nästan varit kul att ställa till med ett bråk bara för skojsskull" sa jag lite elakt och vi började sedan gå tillbaka men allor var som vanligt. Jag satte på mig skorna och vi gick fram till Draco och Dean som satt och pratade och Draco kysste mig
"hej min prinsessa" sa han roat och jag log "ve du vad vi inte har gjort än?" frågade han
"nej" sa jag lite roat
"vi har inte skärt upp bröllopstårtan så kom nu" sa han och drog med mig fram till tårtan och vi tig tag i tårtspaden och skar upp en stor bit till oss som vi la på en tallrik och tog två skedar och lät sen dem andra ta och satte oss vid bordet och jag väntade på att de andra skulle sätta sig innan vi började äta

Jag log mot henne och vi gick fram till Draco och Dean.
Cara och Draco skar sedan upp tårtan och jag stod vid Dean och såg på.
- Vet du Draco är inte så dum, sa Dean och jag log.
- Nej, han är underbar, sa jag leende och vi tog en tårtbit och sattee oss ner.

( Måste sova nu, och läsa lite av spejarens lärling gof natt ♥ )

(natti natti bäbbisen ♥ o gör så )

Jag log mot Laura och Dean och när alla hade satt sig började vi äta av tårtan och jag såg på gästerna som satt och diskuterade en massa saker, mest kriget och jag suckade lite och slog dövörat till. Jag åt av tårtan när Draco matade mig och skrattade lite roat och såg sedan på mina vänner och våra familjer. Varför kunde det inte vara så här jämt? Jag ryckte till när en välbekant man landade på dansgolvet, Scabbior, Grårygg och 40 snapparna jag tittade argt på dem men de var inte i närheten av hur arg min far var de skulle lika väl kunna skjuta blixtrar från hans ögon. Jag såg på männen och undrade vad de ville. Scabbior drog något och jag hann inte reagera förens jag kände en smärta i vänster axel och såg en kniv sticka ut där. Han svor till över att han missade. Min far reste sig argt upp gick fram till mannen och lyfte upp honom o kragen innan han slängde honom i backen
"nu går du för långt" väste han och gästerna ryggade tillbaka. "vad tror du att du håller på med? Nu vill jag höra sanningen, vad är eran plan? Och jag vet om du ljuger" väste han argt och jag såg på mannen som låg hopp rullad på marken

Vi satt där i lugn och ro och åt vår goda tårta när det plötsligt hördes ett pang och Scabbior, Grårygg och minst 40 snappare landade på dansgolvet.
Innan vi hann reagera kastade Scabbior en kniv rakt i Caras axel, han svor till över att den hade missat sitt mål.
Jag såg chockat på Cara och visste inte vad jag skulle göra, jag var inte bra på sår och sånt och särskilt inte ett sådant sår.
Voldemort klev ilsket fram och kastade Scabbior på marken.
Sabbior låg kvidande och hoprullad på marken framför Voldemorts fötter.
Men han svarade inte Voldemort och Voldemort gav honom en ilsken spark.
- Vi tänkte döda henne, här där inte trollkonster fungerar.
Då skulle vi få övertag med ett överaskningsmoment, sa han hånflinande men vek undan från Voldemorts vassa blick.
- Nu, skrek Grårygg hest och snapparna försvann men kom genast tillbaks igen bakov varje brölopps gäst.
Jag kännde hur jag rycktes upp från stolen, mina händer låstes bakom min rygg och jag kände ett skarpt knivblad mot strupen.
Samma sak hade skett med alla på brölloppet.
- Nå, låt oss få din dotter annars dör de en, efter en, sa Scabbior hånfullt och ställde sig upp.
Jag bara stirrad på honom, kände han inte Voldemort eller?
Självklart skulle han offra oss alla så länge Cara levde.
- Är du helt från vettet eller?, fattar du inte att han skulle offra oss för Caras skull, sa jag ilsket till Scabbior.
Och jag kände knivbladet pressas hårdare mot min strupe så att blod pressades fram.
Men jag hade gjort det jag ville påkalla Voldemorts uppmärksamhet.
Jag har en fungerande stav i ficka, tänkte jag förbrilt till honom.
Jag visste att den inte skulle fungera lika bra som hans egen men den skulle fungera.
Och just nu tänkte jag inte på vilka konsekvenser det kunde få.

Jag drog försiktigt ut kniven och bet ihop tänderna för att inte skrika och såg sen förskräckt på mina gäster och stirrade argt på Scabbior och Grårygg och sedan på min far och mina gäster
"om de är vad de vill så, jag tänker inte låta nån av dem dö" sa jag förfärat
"kommer inte på frågan" sa min far vasst och nickade sedan åt Laura och jag förstod vad han menade och tog tag i Lauras stav och gick fram till honom och räckte över staven och ställde mig bredvid och min far log elakt
"så nu kan vi göra de här som det ska göras" sa Voldemort kallt och slängde iväg förbannelserna och snapparna började falla ihop och jag nickade och höjde min egen stav och befriade mina vänner
"kom hit nu" sa min fart argt och snapparna kom snabbt fram och bugade och han såg argt på dem innan han torterade dem och jag såg elakt på dem. Innan jag kände något vasst mot min strupe och såg upp på Grårygg
"släpp dem" väste Scabbior och såg på min far som gav honom en vass blick och upplöste förbannelsen och stirrade på dem
"släpp staven eller hon dör" sa Grårygg och min far stirrade hatiskt på honom
"du dödar henne i vilket fall som helst" sa han kallt och Grårygg tryckte kniven hårdare mot strupen och min far slängde staven på golvet
"släpp henne! Annars ska ni få" skrek Bella och kastade iväg ett glas mot Scabbior som svor till när glaset rev upp hans ansikte.
"din galna kärring" skrek han
"jag är inte galen" skrek Bella och kastade iväg en tallrik
"Bella var tyst" sa min far lågt och Bella tystnade "släpp henne eller jag dödar er" sa min far kallt
"du är inte riktigt i stånd att ställa krav nu, inte om du är rädd om hennes liv" skrattade Grårygg och jag kastade över min stav till min far som tog tag i Scabbior och placerade staven mot hans hals och jag kände kniven pressas mot min hals
"du kan behålla honom" skrattade Grårygg och jag kände hur vi transfärerade oss från platsen och landade i en grotta och trycket från halsen lossade och jag tog et djupt andetag
"vi ville egentligen komma åt din far! Vi vill att han ska ge oss mer makt och stiga av tronen, men döda dig är en bonus" skrattade han och tryckte på såret och jag skrek till och såg hur det svartnade framför ögonen