Sjunde året på Hogwarts

Cara kom och kramade om mig.
- Ingen orsak vad har man vänner till, sa jag leende och besvarade kramen.
Jag såg på Harry och suckade lätt, var han alltid tvungen att tro att det var hans fel.
- Det var inte ditt fel, så sluta säg det, sa jag leende till honom.
Och Ginny kom fram till oss.
- Grattis, sa hon till mig och Dean och gav oss en varsin kram som vi besvarade.
Hon såg sedan på Harry.
- Ska vi dansa?, sa hon och han log svagt, såg på Voldemort och sen på Cara och så på Ginny.
- Det är ingen fara han gör inget mer mot henne bara för att ni dansar, sa jag roat och de försvann upp på dansgolvet.
Musiken höjdes och folk började bugga, Luna kom fram till Dean och undrade om han ville dansa.
Han såg på mig och jag bara log.
- Gör det du, du måste ju få dansa om du gillar det och jag her ju gjort det en gång så för mig är det bra, sa jag glatt och han gick upp med Luna på dansgolvet.
En stor gestalt kom fram dit jag stod och jag log upp mot Hagrid.
- Så du gillar inte att dansa?, sa han roat och såg på mig.
- Nej, det gör jag inte och har aldrig gjort och kommer aldrig att göra, sa jag flinande och satte mig på en stol vid honom.

Jag log mot Bella och hon skrattade och musiken tystnade
"tack nu är jag gladare" sa jag och hon log glatt
"vad bra jag vill att min lilla vildkatt ska vara glad. Nu ska jag bara få din far glad med" sa hon och skrattade och försvann bort till honom och slingrade sig in i hans famn och jag log roat och Draco kom fram till mig och log
"jag trodde nästan du försvunnit" sa han roat
"ja men självklart jag går igenom allt krångel med ett bröllop bara för att lämna dig efter halva kvällen" sa jag och såg upp på stjärnorna och log
"är du nöjd med kvällen?" frågade han
"ja det är jag" sa jag och kysste honom och log sen mot Ginny och Harry som entligen pratade med varandra. Tonks kom fram till oss
"nu vill jag dansa med min kusin" sa hon och drog med sig Draco som knappt hann reagera upp på dansgolvet och jag skrattade.
"får jag?" jag vände mig om mot Lupin "om du inte anser det opassande?"
Jag log mot honom och skakade på huvudet
"du är inte min lärare längre och din fru snodde min man så då är det bara rättvist i fall jag lånar dig" skrattade jag och vi gick ut på dansgolvet "så hur känns det att vara far?"
"det är lite svårt att ta in men det känns bra" sa Remus och log stort
"jag förstår det" sa jag leende och Remus såg på mina föräldrar som faktiskt kysstes och han höjde ett ögonbryn
"de är Bella och Voldemort vad hade du förväntat dig? De är galna och ja så nära et par man kan komma" sa jag lätt
"jag borde väll inte bli förvånad när du bor under samma tak" skrattade han lite retsamt
"det var inte min förtjänst utan helt deras eget inetativ" sa jag och stannade när musiken tystnade och tackade för dansen och satte mig sen i Dracos knä bredvid Laura och Hagrid och log
"hur är det med er?" frågade jag vänligt

Draco kom och satte sig vid oss och efter en stund kom Cara.
- Jo här är det bara bra, skrockade Hagrid och drack ur ett enormt krus.
Han började bli en aningen berusad och han gick morskt fram till Minerva och bjöd upp henne.
Minerva log och de började dansa en ryckig dans och paren som dansade skingrades en aning för att de inte skulle bli pådansade.
Jag skrattade åt Hagrid men vände mig sedan mot Cara.
- Jo det är bra med mig, det är tråkigt bara att alla ska dansa hela tiden, sa jag flinande till henne.

Jag tittade på mina lärare och skrattade lite
"tur att de inte ska ha lektion i morgon" sa jag lite roat och undrade hur de kommer må i morgon. Sen såg jag på Bella som faktiskt lyckades få upp pappa på dansgolvet igen och jag log
"hur gör hon?" frågade Kingsley som kom fram till oss och jag log
"hon har sina knep. Och de har en speciell relation" sa jag lätt
"jag kan se det" sa han när de kysstes igen "han ser nästan mänsklig ut"
"han är mänsklig eller ja till viss del. Nej men han kan vara snäll i alla fall mot mig" sa jag och log
"jag märkte det. De var nästan svårt att tro att det är mannen vi fruktar när han kom ner med dig för altargången" sa Kingsley lätt
"ja men då var han inte Voldemort utan min far" sa jag lätt och han nickade och såg sen på Laura och ringen på hennes finger
"Och vad är detta?" frågade han vänligt

Kingsley kom fram till oss och jag log glatt.
- Hej, Kings, sa jag glatt och han satte sig ner och såg på Bella och Voldemort och sen på mig.
- En ring, sa jag leende till honom och han log.
- Vem?, sa han leende.
- Mig, sa Dean och satte sig på min andra sida.
- Ja, då får väll jag bara säga grattis då, sa Kingsley leende och kramade om mig och sen om Dean som såg en aningen förvånad ut.
- Du borde lära dej att inte bli förvånad av kramar, sa jag leende och gav honom en.
- Av dig blir jag inte förvånad men andra, sa Dean och jag log glatt.
- Så är man bjuden på bröllopet?, sa Kingsley roat.
- Självklart alla här är det, sa jag leende och Kingsley såg sig om.
- Alla?, sa han skeptiskt och jag ryckte på axlarna.
- Ja, kanske inte alla är inte så förtjust i Bella, sa jag flinande till honom.

Jag log mot Dean
"du är precis som Draco, ni blir så förvånade när nån kramar om er" skrattade jag roat och de sa inget och jag nickade sedan
"nej ni gillar inte Bella men hon är inte så farlig egentligen" skrattade jag lätt "men du skulle även kunna bjuda min far?" sa jag nyfiket och såg på honom när han diskuterade något med Yaxley eller ja diskuterade var kanske fel ord, pappa pratade och Yaxley svarade kort. Och jag vände åter blicken mot Laura och log "jag finner det lustigt att du faktiskt gillar min far den ondaste trollkarlen som alla andra hatar" sa jag roat

- Jo men skulle du vara med så skulle han kanske skärpa sig om du bad honom om det.
Sen så är han faktiskt trevlig, enda felet är att han läser min tankar annars är han helt okej, sa jag sanningsenligt.
- Sen så har han faktiskt räddat mitt liv när du bad honom om det.
Och han har inte gjort mig något, även de gånger du inte var med.
- Så ja, jag gillar honom när han lyder dig, sa jag roat.
- Så om han skulle vilja komma och skulle skärpa sig så skulle jag kunna bjuda honom.
Bella däremot litar jag inte fullt så mycket på, sa jag lätt och Kingsley stirrade på mig.
- Du verkar ha vart med om en del sen vi sist hördes av, sa han roat och såg bort mot Voldemort.
- Jo, jag antar det. Jag har märkt att jag klarar mig själv, och jag är bättre än vad jag tror, blandannat, sa jag flinande och Kingsley skakade på huvudet.
- Jag kommer aldrig att förstå mig på dig, sa han roat.

"ja de är sant och jag säger ju att han kan vara vänlig när jag ber honom eller som du säger att han lyder mig" sa jag roat "och jag förstår vad du menar med Bella även om hon oftast lyder" sa jag roat
"jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det här eller säga om det här" sa Kingsley
"bara le och nicka och säg att du förstår" sa Dean lätt
"ja det är inte så svårt. Jag ber pappa om något och han lyder oftast som Laura sa" skrattade jag
"du får mig att låta som en hund" sa min far kallt och jag vände mig om och mötte hans blick och Kingsley studerade oss intressant
"nej du är ett lamm" skrattade jag och han suckade
"jag ville be om ursäkt jag vill inte göra dig ledsen. Gör du mig den äran?" sa han och sneglade på dansgolvet
"klar jag förlåter dig" sa jag och reste mig från Dracos knä och kramade om honom "självklart"
Kingsley stirrade förvånat på oss och min far gav honom en vass blick
"ingen mening att säga något för han kommer inte svara" skrattade jag åt Kingsley och gick upp på dansgolvet med min far
"det var de konstigaste jag sätt. Är de alltid så här?" frågade Kingsley

Jag såg på Kingsley och nickade.
- Jo, så är det väll, de är som far och dotter.
Men deras bråk är värre än vad man kan tänka sig, sa jag och Draco nickade.
- Kan tänka mig det, när de sätter igång vill jag inte vara i samma rum, sa Kingsley och rös.
- Nej, det vill du inte det är hemskt, sa jag och rös till vid minnet och Kingsley såg på mig.
- Antar att det är onödigt att fråga om jag får lov, sa han leende och ställde sig upp och jag suckade.
- Ja och nej, jag har lovat mig själv att dansa med alla som frågar så jag är väll tvungen, sa jag leende och följde med honom ut på dansgolvet.

Jag log mot min far
"vet du hur mycket du kan förvirra mig?" sa jag till honom och han skakade på huvudet "ena stunden hatar jag dig ex för det med Harry men i nästa stund ber du om ursäkt"
"jag kan skippa ursäkterna om du vill" sa han roat
"nej de kan du inte" skrattade jag och var glad att han faktiskt hade bett om ursäkt. Musiken tog slut och vi satte oss ner på en bänk bredvid Draco och Molly o Arthur kom fram till oss
"vi ville ge er den här" sa Molly och räckte över ett paket och vi öppnade det och i paketet låg två silver hjärtan med våra namn på jag log stort mot dem
"ni hade inte behövt" sa jag och kramade om dem
"vi ville visa hur mycket vi uppskattar all hjälp vi fått och visa hur glada vi är över att ni fann varandra" sa hon och jag log
"tack så himla mycket" sa jag och Draco log mot dem och Molly kramade om honom och han skakade förvånat Arthurs hand och de såg sedan nervöst på Voldemort
"du har fått en utmärkt dotter" sa Charlie som kom fram till oss och Voldemort såg på honom lite förvånad över att han vågade säga något men han log sedan mot mig
"ja det har jag den bästa man kan ha" sa han och var påväg att rufsa mig i håret
"du skulle bara våga. Jag lovar att jag dödar dig i fall du förstör mitt hår" sa jag men log sen "jag har en utmärkt far"
De andra såg lite förvirrat på oss och min far gav dem en kall blick och de ryggade tillbaka och gick över till de andra. Jag himlade med ögonen åt min far men sa inget utan gick fram till Laura och log
"vill du gå en bit?" frågade jag vänligt