Sjunde året på Hogwarts

Jag log mot alla som grattade Cara och Draco men höll mig i bakrunden med de andra.
Det var verkligen kul att se de olika sidorna mot varandra också fick de inte göra något.
Vi satte oss ner och de såg ut som om de ville döda varandra.
Jag log glatt mot Cara som såg så lycklig ut.
- Ja, det gick utmärkt men om blickar kunde döda så hade du inte haft många gäster kvar, sa jag roat och såg på de andra gästerna.
- Grattis förresten, sa jag och ställde mig upp och kramade om henne och gick sedan fram till Draco och kramade om honom.
- Jag är så glad för er skull, sa jag övrlyckligt och satte mig ner.

Jag log mot Laura och skrattade
"nej jag vet. Titta bara på min far och Harry" sa jag och de såg hatiskt på varandra och jag log lite "tänk vad skönt det hade varit att stänga in dem här tills de blev sams" skrattade jag och kramade sedan om Laura och Draco såg lite förvånat på henne men besvarade sen kramen
"tack så mkt. Jag är super glad inget kan förstöra den här dagen" sa jag och log stort och såg sedan oroligt på Hermione som ställde sig upp och skulle hålla ett tal och jag ville inte ens veta vad hon skulle säga

- Jag fick ju dej och din pappa sams, men jag tror de är ett hopplöstfall, sa jag roat och såg på Harry och Voldemort.
Jag himlade med ögonen åt Draco, varför var han altid så förvpnad när jag kramade honom? fattade han inte att han var min vän?
Jag satte mig ner och Hermione ställde sig upp och jag såg på henne.
Var jag också tvungen att tala, tänkte jag för mig själv och Hermione började.
- Kära Cara och Draco, sa hon och log mot dem.
- Det är en ära att lära känna så underbara personer som ni.
Cara du är min bästa vän och förstår mig mer än någon annan.
Ditt liv och din familj är inte den vanligaste. Men du står upp för den du är och har valt din egen väg.
Jag är otroligt glad att du är min vän.
Draco vår ja vi kan kalla der bekantskap har inte varit den bästa.
Du har stått för vad du tycker och jag för vad jag tycker.
Och jag är ledsen för att jag slog till dig, även om jag tyckte det kändes bra då.
Du är en fin människa och jag vet att du kommer vara en underbar man för Cara, sa Hermione leende och satte sig ner.
Allt lät perfekt och som ett riktigt tal som någon med lång erfarenhet skulle ha gjort.

"ja inte ens jag kan lösa det där två och jag tvivlar på at Gud och alla hans änglar kan göra något heller" skrattade jag och såg sedan på Minoi men log sen när hon inte sa något allt för jobbigt och jag var glad att hon var min vän jag höjde glaset mot henne och gav henne ett stort leende. Och tittade sedan på Sev som reste sig upp och jag visste inte riktigt vad han skulle säga
"jag har känt både Cara och Draco sedan de var små långt innan de började på skolan. Och jag kan inte föreställa mig ett bättre par och jag hade varit förvånade om låt oss kalla det ödet fört dem samman. Du Cara är nog den mest envetna person jag vet och i vissa fall vill jag helst slå dig i huvudet" sa han lite roat och jag log "men ibland är envishet bra medans Draco är din motsats, visst han kan hålla fast vid vad han tycker och vad han gör men han kan även strunta i att göra klart saker. Likadant är det med att du Cara alltid vill göra något och har svårt att bara sitta still men Draco har en förmåga att lugna ner dig. Jag är verklige glada för er skull och jag vet att ni kommer hålla ihop tills någon eller något ofrivilligt särar på er. Må ni leva lyckligt" sa Sev och satte sig ner och jag log stort mot honom och de andra personerna såg lite förvånat på honom. Jag vet inte riktigt vad som hände sen, det verkade som nästan alla ville hålla tal och jag skrattade när de nämnde gamla minnen, händelser, och framtiden. Och tillslut gick alla tal ihop och jag bara log mo dem och höll Dracos hand. Maten tog slut och musiken började spela och Draco förde upp mig på dansgolvet och jag log mot honom när vi började dansa långsamt
"jag vill med dansa" sa Bella och såg på min far
"jag dansar inte Bellatrix" sa han skarpt
"idag gör du det. "sa hon och skrattade "För Caras skulle" la hon till och drog med honom upp och han himlade med ögonen
"det här gör jag för din skulle" sa han till mig när de kom upp på dansgolvet
"tack" sa jag ill honom och väntade på att de andra skulle börja dansa

Jag log åt Sevs tal, det stämde in i minsta detalj och jag kunde inte ha sagt det själv.
Sen blev det en massa tal och en massa minnen som alla delade med alla.
Det var mycket roligt att höra på om allt som jag inte kände till om Cara och Draco.
Sen började dansen och jag suckade inombords, jag ville inte dansa.
Cara och Draco gick upp och Bella tvingade upp Voldemort.
Dean gick fram till mig och log och sträckte fram handen.
- Måste jag?, sa jag men log mot honom.
- Tvingade Bella upp Voldemort så måste du med, sa Dean och jag suckade men lät Dean dra upp mig på dansgolvet.
Vi dansade en stund men han drog mig sedan av dansgolvet och log.
- Jag ville inte plåga dig mer, sa Dean roat och vi gick in i en del av skogen där vi var ensamma.
- Jo, Laura?, sa Dean nervöst och såg på mig.
- Vad är det?, sa jag förvånat och såg på honom.
- Jo du sa att du ville förlova dig med mig och jag undrar om du förtfarande vill det?, sa han och kollade generat i marken.
- Självklart vill jag det Dean, jag älskar dig, sa jag och Dean tog mina händer och trädde en smal guldring på mitt finger.
- Vad tycker du om den?, sa Dean och jag log mot honom.
- Jag älskar den, tack, sa jag och gac honom en kram och kysste honom.
Han besvarade kramen och kyssen och såg mig i ögonen.
- Och jag älskar dig, sa han och vi gick tillbaka till dansen men satte oss på en utav bänkarna bredvid.

Jag log åt Laura och Dean som kom upp. De andra tvekade lite men snart kom Remus och Tonks upp på dansgolvet och Mioni drog upp Ronnoch Narcissa kom ut med Lucius. Jag såg Dean och Laura lämna dansgolvet men kände sen en knackning på axeln och mötte min fars blick
"får jag den här dansen?" sa han lite roat och jag nickade
"självklart" sa jag kysste Draco, han nickade åt min far och jag var sp glad att de äntligen hade accepterat varandra. Bella såg sig om efter ett nytt offer och drog sen med sig Yaxley upp som såg mottligt glad ut men orkade inte bråka med Bella. Jag log mot min far och vi blrjade dansa
"är du lycklig nu?" frågade han mig
"jag kan inte bli lyckligare" sa jag och log stort mot honom
"jag hoppas de är sant, jag vill att du ska vara lycklig" sa han upprikigt och jag log
"jag vet och jag är glad att du kom" sa jag och han log
"jag skulle aldrig missa min dotters bröllp" sa han och musiken tystnade och vi stannade "nej nu har jag dansat färdigt" sa han och gav mig en puss i pannan
"det har du inte alls" sa Bella och tog tag i honom
"Bellatrix släpp mig nu" sa han kallt och hon släppte honom motvilligt och han satte sig på en stol och hon satte sig i hans knä och han orkade inte putta bort henne, jag skrattade lite åt dem, ibland var de som vilket par som helst, inte de två galnaste människorna i världen. De andra såg lite oroligt på dem och visste inte hur de skulle reagera. Jag såg Laura och Dan komma tillbaka och log mot dem och gick fram till dem och såg deras ringar och log över förtjust
"grattis" sa jag och kramade om dem båda

Jag log glatt mot Cara och besvarade kramen, likaså gjorde Dean.
- Tack, sa jag lyckligt och log mot henne.
- Det var du som fick henne att ändra sig, och uppskatta sig själv, så tack, sa Dean leende till Cara och jag såg på honom och log.
- Är du lycklig nu?, sa jag leende mot Cara när jag vände mig mot henne och slängde sedan en blick på Bella och Voldemort.
- De är märkliga de där två ibland är de helt normala och ibland är de enbart galna, sa jag flinande och såg ut över dansgolvet med alla dansande par.
- När vi gifter oss, så ska jag bannlysa all dans, sa jag skämtsamt men undrade om det skulle fungera.
- Jodu, det skulle du säkert kunna, sa Dean roat till mig.

Jag log roat åt Dean
"nej jag gav henne bara en knuff i rätt riktning" sa jag och log mot dem båda "och klart jag är lycklig, alla som jag gillar är här, jag har gift mig med Draco och ni två är förlovade" sa jag
"vilka är förlovade?" sa Blaise bakom mig och kom gående med Simon
"kultingen och påskharen" skrattade jag och han log
"grattis" sa han och Simon och kramade om de båda nyförlovade och jag såg sen på mina föräldrar
"ja jag vet ibland verkar de nästan normala. Men de är nog alltid galna" skrattade jag och Draco kom framtill oss o grattade de andra två när de såg ringarna och jag skrattade åt Laura
"Dans är kul" sa jag roat och Luna kom fram till oss
"får jag dansa med dig Draco?" frågade hon försiktigt och Draco stirrade chockat på henne men hämtade sig snart och log svagt och drog med sig Luna på dansgolvet och jag log stort
"tänk vad han ändrats" sa jag och Harry kom fram till oss
"får jag den här dansen?" frågade han mig och såg sen på min far med en amning oroad blick när han helt plötsligt stod bakom mig
"du har lovat att vara snäll" sa jag till honom och gav honom en skarp blick
"kanske det men jag går ite med på vad som helst" sa han och drog mig bort från Harry och såg hatiskt på honom och Harry besvarade blicken
"ni har lovat att uppföra er båda två! Och jag lovar att jag aldrig kommer prata med nån av er om ni förstör den här dan" sa jag allvarligt men de sa inget nån av dem utan bara såg hatiskt på varandra
"ge er båda två nu. Ni sårar henne" sa Severus som kom fram till oss
"du borde veta din plats Snape" sa min far kallt och Severus bugade lätt men flyttade sig inte
"min plats är vid Caras sida." sa han och jag flyttade mig så jag stod bredvid honom "kom Cara jag kan dansa med dig. Jag vill inte se dig bli ledsen" sa han och jag nickade och höll tillbaka tårarna. De kunde helt enkelt inte låta bli. Severus förde mig ut till dansgolve och jag lutade huvudet mot hans axel och tvingade tårarna försvinna
"det är okej. Jag förstår dig" sa han och höll om mig och jag nickade och koncentrerade mig på musiken

Jag besvarade allas kramar och log tacksamt mot dem.
Jag log glatt mot Luna och kunde inte dölja ett leende åt Dracos min.
- Ja han är verkligen trevlig, sa jag leende till Harry och såg efter Draco och Luna som gick ut på dansgolvet.
Sen kom Voldemort fram och drog undan Cara från Harry och jag såg chockat på honom, jag trodde att han skulle kunna skärpa sig.
Cara och Sev försvann och jag såg på de andra två och visste inte vad jag skulle göra.
- Kan ni inte bara hålla er undan från varandra, sa jag trött och såg på dem.
- Jag ville bara vara vänlig, sa Harry och ställde sig vid mig.
- Ja vet Harry men vissa saker verkar inte funka.
Jag fattar inte att du kunde såra Cara och göra henne ledsen på sin egen bröllopsdag.
Du kunde väll ha skärpt dej för en gångs skull, sa jag lungt till Voldemort.
Men gick sedan undan med Harry och Dean till andra sidan av dansgolvet.
Jag kände att det var onödigt att utmana ödet alltför mycket.

Jag såg hur Laura sa något till min far och Harry och log svagt, hon är den bästa vän man kan ha. Sen såg jag på min far och suckade, jag förstod honom men kunde han bara inte ha uppförtsig en enda kväll så jag hade kunnat minnas den utan några sorloga stunder. Musiken tystnade och Severus såg på mig och log strök mig över kinden
"strunta i dem och var glad i stället. De är inte värda det" sa han och gick sen bort till min far som såg på honom och sen började prata med honom om något. Jag gick fram till Laura
"tack" sa jag och kramade om henne och vände mi sen mot Harry "ledsen för det" sa jag
"nej jag skulle tänkt mig för" sa han ursäktande "jag ville inte såra dig"
"jag vet, de är inte ditt fel." sa jag ursäktande
"jo det är det" sa han och jag orkade inte ha den diskutionen nu utan bara kramade hans arm lätt och sen lämnade jag dem och Minivera kom fram till mig och jag log mot henne
"jag minns fortfarande första gången jag mötte dig och Dumbledore sa att du var hans dotter. Jag trodde aldrig du kunde bli snäll. Men tänk vad fel jag hade och nu har du blivit stor och du har lyckats få båda sidor stt vara i samma rum utan att bråka" sa hon och log stort och kramade om mig och jag log stort
"ja jag trodde aldrig jag kunde gilla dig heller men du är faktiskt en av mina favorit lärare" sa jag roat och hon log och torkade några tårar och gick sedan för att prata med Kingsley och Bella kom fram till mig
"kom nu min lilla vild katt, jag kan dansa med dig" sa hon och skrattade glatt och jag kunde inte annat än att le när vi började bugga