PRS mellan TildeW och Hufflepuffisen

"Du vet att du kommer behöva spendera mycket tid med honom, ifall vi nu lyckas vara tillsammans lika länge som vi hoppas", sade Charlotte.
Hon ville inte göra Severus upprörd på något sätt, men James skulle släppa efter de i någon månad nu när de äntligen var tillsammans.

Remus log brett mot Vanessa. "Åh, det gamla vanliga, springa efter Potter och Black för att stoppa de från att göra något extremt dumt". Remus var lite som en mamma till de, men det var för allas bästa.

"Jag står ut med vad som helst om jag bara får vara så lycklig som jag är när jag är med dig" svarade Severus allvarligt och höll om hennes hand. "Dessutom så har jag en känsla av att Potter och jag kan komma överens. Det verkade i alla fall så när han mötte upp mig i korridoren."

Vanessa skrattade. "Ja, att hålla koll på de två verkar vara ett heltidsjobb. Men du verkar ha gjort ett bra jobb med att uppfostra dem" sade Vanessa och tänkte på alla gånger Remus hade stoppat James och Sirius när de hade gått för långt med Severus.

Charlotte blev förvånad över vad Severus sade. Hon hade ingen aning om att Severus hade pratat ensam med varandra i korridoren. ”När talades ni vid?”, sade hon, en gnutta oroan i rösten. James hade lovat att inte göra något mot Severus, men det här fick henne att undra lite.

Remus skrattade och skakade på huvudet. ”Utan Peter och Charlotte bakom mig hade jag nog gett upp för länge sedan!”, sade han.
Egentligen passade han inte in med dem. Både Sirius och James var extrema extroverterter, jämfört med Remus som helst höll sig i bakgrunden.

Severus stelnade till när han insåg att Charlotte inte visste om att de hade träffats. "Jag bara råkade stöta ihop honom i korridoren och vi verkade komma bra överens" sade Severus. Han försökte slå bort det dåliga samvetet för att ha tummat på sanningen inför Charlotte.

Vanessa skrattade. "Jag kan tänka mig att Charlotte har försökt ha koll på läget. Peter har jag nog träffat alldeles för lite för att ha någon uppfattning om" sade hon. Peter var bara där. Varken mer eller mindre. Han var ingen person som blev ihågkommen för något särskilt. "Hur lärde du känna dem förresten? Ta inte illa upp, men du är ganska olik James och Sirius".

Charlotte nickade sakta. Hon var inte helt övertygad, men tänkte inte pusha någonting. Om han inte ville prata om det var det okej. ”Det är bra att höra!”, sade Charlotte med ett leende.

”Det var de första som välkomnade mig till Gryffindor under invigningsceremonin vårt första år, sedan dess har jag väl bara högt efter de. Eller rättare sagt, de hängde efter mig”, förklarade Remus.
Det var inget märkvärdigt som man kunde tro.

Severus nickade sakta. Han var inte helt övertygad om att hon trodde honom, att hon gått på hans halvlögn.
"Men hur känner du? Nu när det inte längre är er fem?" sade han.

Vanessa log. "Så är det väl oftast. De vänner man får första dagen på Hogwarts, är de som stannar resten av tiden här" sade hon.

Charlotte såg förvirrat på Severus. Trodde han verkligen att hon skulle ogilla att han och Vanessa umgicks tillsammans med henne och resten av marodörerna.
”Ju fler dessa bättre brukar man väl säga?” Sade hon med ett leende.

”Hur är det i ditt fall? Träffade du Severus under första året?”, frågade Remus, och var genuint nyfiken på vad hennes svar skulle vara.

Severus log lättat. "Skönt att du känner så. Jag visste inte om du börjat ångra dig och velat vara bara med marodörerna" sa han och kramade hennes hand. "Det hade varit okej i så fall" sa han. Severus hade insett hur mycket marodörerna betydde för Charlotte och insåg att hon var tvungen att få umgås med de ensam ibland. Även om han aldrig skulle erkänna hur ensam och osäker han skulle känna sig då.

"Faktiskt inte. Vi tvingades jobba tillsammans under ett grupparbete under andra året och på den vägen är det" sa Vanessa leendes.
Hon försvann in i tankarna och tänkte tillbaka på arbetet. Hon hade inte direkt varit överlycklig när läraren hade presenterat henne och Severus som ett par. Hon kände inte Severus och tyckte synd om honom för all mobbing men han hade till en början betett sig arrogant och överlägset. Det var i alla fall så hon hade uppfattat honom innan hon kommit Severus nära.

Charlotte skakade på huvudet. "Jag har umgåtts med de alla i sju år nu, jag klarar mig" sade hon och skrattade tyst.
Marodörerna gick på hennes nerver ibland, framförallt Sirius samtidigt älskade hon del alla som om dem våte hennes bröder, men det skulle ta mycket för henne att lämna Severus för de.

Remus nickade lite. Han hade inte trott att deras vänskap bara var sådär, han skulle ha gissat på att de kände varandra redan innan Hogwarts med tanke på hur nära de verkade vara.

Severus skrattade lätt. "Jag förstår om du har tröttnat på dem" retades han. "Nej, men det ska bli kul ikväll."

Vanessa log mot Remus. Hon trivdes verkligen i hans sällskap. "Vad är det förresten för bok du läser?" sade hon och nickade mot boken som han hade hållit i handen innan de började prata med varandra.