wolfy & rollspelare prs

Han var osäker på hur han skulle tolka hennes reaktion. Nu visste han inte heller hur mycket hon vetat från tidigare om hans värld, i alla fall var hon medveten om vampyrer med tanke på att hennes bror var en. Tyvärr såg hans framtid inte ljus ut. Jonathan tog sig snabbt upp på benen för att ge henne stöd. ”Hur länge har din bror varit strigoi?”

Cleo la armarna om hans nacke och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Hon suckade lågt och kollade mot sitt hus.
"Ett år." mumlade hon och slöt ögonen en stund. Hon rynkade sedan på pannan då det slog henne att hon aldrig någonsin skulle våga sova hemma den kvällen. "Kan jag få skjuts till något hotell?" mumlade hon.

Ett år? Någonstans djupt inom hennes bror måste han ha sin mänsklighet kvar, han kunde inte tänka sig någon annan orsak till varför Cleo fortfarande var vid liv. Ben brydde sig om sin syster.
"Du kan följa med mig," föreslog han. Vad någon annan tyckte om den saken brydde han sig inte, Cleo behövde stöd och ett lyssnande öra och han ville vara där för henne. "Om du vill," tillade han. Tvinga henne till något var ju inte ett alternativ.

Cleo kollade på honom en stund. Hon visste inte alls vad hon tyckte om att spendera natten med en vampyr, oavsett hur snäll han påstod sig vara så hade hon en aning svårt att släppa ner garden runt honom. Hon vågade däremot inte såra honom eller något så hon nickade lite och log svagt.
"Får jag det då?" undrade hon och la armarna om sig själv då det blev kallare.

Jonathan nöjde sig med att bara nicka till svar. För hans del var det ju en självklarhet att hon var välkommen att följa med honom. Han släppte taget om henne för att ta en sväng in till hallen. Med sin jacka i handen återvände han till henne, la den om hennes axlar och log sedan lite.
"Om du hellre stannar hos en kompis eller på ett hotell så fixar vi det." Hennes enda alternativ var ju inte att följa med honom. Mycket hade hänt under dagen och det var mycket för henne att ta in. Han förstod om hon önskade att han gav henne tid och utrymme.

Cleo stack in sina armar i jackärmarna och kramade om honom. Hon kände sig så liten i hans jacka, så trygg. Hon skakade sedan på huvudet och slöt ögonen.
"Jag vill vara med dig." mumlade hon tyst och svalde hårt. Hennes vänner var på fest och på hotell skulle hon tvingas vara själv.

Han tog ett djupt andetag innan han nickade, höll om henne en stund i hopp om att ens ge henne en svag känsla av trygghet. Han hatade att kvällen tagit en sådan här vändning, han hatade sig själv för att inte ha följt med henne då hon gått ner. Han kanske hade kunnat skydda henne då. I ögonvrån såg han en av beskyddarna komma gående. Jonathan vände sin uppmärksamhet till mannen, nickade förstående då han förklarade situationen och vad de gjort med Ben, innan han placerade sin han vid hennes rygg. "Kom så åker vi." Han gjorde en gest mot bilen med sin lediga hand.

Cleo lyssnade inte alls på killarnas prat utan fokuserade på Jonathans hjärtslag, det lugnade henne av någon anledning. Hon tittade förvirrat upp och granskade honom snabbt. Hon nickade lite och gick mot bilen.
"Vad gjorde dom med Ben?" undrade hon och svalde hårt.

Jonathan ansåg det inte nödvändigt att berätta alla detaljer för Cleo. Att hon inte lyssnat på hela konversationen var nästan en lättnad för honom. Hon var inte i det bästa tillståndet nu och han ville inte göra henne mer upprörd. Han sträckte ut handen mot dörren för att öppna den åt henne.
"Två beskyddare är där inne med honom, de väntar på förstärkelse. De kommer ta honom med en annan bil till en cell."

Cleo nickade lite och satte sig i bilen. Hon hoppade längre in och knäppte upp jackan. Hon visste inte riktigt vad hon skulle tro eller tänka längre.
"Han dödade ingen väl? Han lovade mig att aldrig göra det." sade hon tyst och svalde hårt.